Kraftigt höjda reallöner

Transport inleder snart förhandlingarna om ett nytt avtal för den största medlemsgruppen, åkeriförare och terminalare. En granskning som Transportarbetaren gjort visar att medlemmarna fått kraftigt höjda reallöner på senare år. Från 1995 fram till i dag har inflationen varit 23 procent i Sverige. Samtidigt har chaufförskåren ökat sin lön med 83 procent!

Transports ordförande Lars Lindgren blir överraskad när han ser kurvorna över löner och inflation inritade i samma diagram:

– Tiden går fort. Jag var inte riktigt klar över att lönerna låg så lågt i mitten på 1990-talet. Det här visar att fackligt arbete och facklig organisering lönar sig.

När Transport kliver upp i ringen mot Biltrafikens Arbetsgivareförbund, BA, är det nionde ronden sedan 1996. Den gången – den 6 mars 1996 – enades parterna om ett treårigt avtal som gav sammanlagt 2 001 kronor.

Transportarbetaren har gått igenom alla avtalsuppgörelser som gjorts från 1995 och framåt, för åkerichaufförerna. Du hittar siffror och datum i tabellen överst på sidan.

Parallellt har vi räknat på inflation och konsumentprishöjningarna år för år. Resultatet syns i diagrammet.

I slutet av 1995 tjänade en fjärrchaufför med fyra år i yrket minimum 12 889 kronor i månaden, inklusive den lägsta premiekompensationen som då var två kronor i timmen. I dag har samme förare 23 585 kronor, i avtalslön. (För anställda i Stockholm och Göteborg ligger tabell-lönen en hundralapp högre.)

Om lönen från 1995 bara hade räknats upp med inflationen, så skulle föraren i dag ha en månadslön på 15 890 kronor. Allt däröver är höjd reallön.

Som jämförelse redovisar vi också lönen, plus ackord, för en genomsnittlig verkstadsarbetare i IF Metall.

Kurvan är intressant. 1995 låg metallaren 2 000 kronor över chauffören. Räknat utifrån förarlönen motsvarar det en skillnad på 15,5 procent. Åren som följde – det vill säga 1996 till 1999 – krympte gapet till ungefär en tusenlapp. I dag är skillnaden fortfarande omkring 1 000 kronor.

Omräknat till procent har löneskillnaden mellan chauffören och metallaren nu minskat till cirka fyra procent.

Kurvan som beskriver verkstadsarbetaren bygger på uppgifter från IF Metall. För chaufförens del är lönenivåerna hämtade direkt ur Transports kollektivavtal.  Där anges den lägsta lön som arbetsgivarna ska betala ut.

I åkeribranschen förekommer det att företag har premielönesystem, som ger chaufförerna extra betalning. Det gör att kurvan över förarlönerna i verkligheten förskjuts uppåt i diagrammet – närmare metallarbetaren. Hur mycket är svårt att säga. Transport har ingen statistik över de verkliga ”utgående” lönerna och hur de påverkar genomsnittet för hela chaufförskåren.

Lars Lindgren är både förbundsordförande och ansvarig för kollektivavtalen. Han påpekar att löneutvecklingen som beskrivs i diagrammet varit ungefär densamma för alla medlemsgrupper i förbundet.

– Kurvorna visar att vi lyckats få våra avtalslöner att hänga med väl i industrins utveckling, även när man räknar med deras löneglidning. Man bör också komma ihåg att våra höjningar kommer alla medlemmar till del, eftersom vi inte har individuell lönesättning i våra avtal.

När Lars Lindgren studerar de branta kurvorna närmare identifierar han snabbt metallarbetarens ”hack” 2010, då industrin skrev avtalet som gav rekordlåga 0,9 procent. Transport lyckades hålla nivån uppe, samma sak under krisåren 1998–1999.

Den kraftiga förstärkningen av LO-medlemmarnas reallöner sticker antagligen i ögonen på arbetsgivarna. Men Lindgren har en annan syn:

– Jag är övertygad om att det bidragit till att hålla efterfrågan uppe i Sverige. Att vi har en rejäl köpkraft är oerhört viktigt.

– Man ska också komma ihåg att både chaufförerna och metallarna ligger minst 1 000–1 500 kronor efter andra grupper i LO, exempelvis elektriker och byggnadsarbetare. LO:s arbetare har dessutom, över lag, tappat mot tjänstemännen.

Lars Lindgren betonar också att arbetsmarknaden är förändrad. Fler och fler människor har osäkra anställningar och arbetslösheten är hög. Det gör att färre människor omfattas av den trygghet och de reallöneförbättringar som åstadkommits.

– Om fler går med i facket och engagerar sig blir vi starkare. Utan den höga organisationsgrad vi haft i Sverige hade löneutvecklingen aldrig sett ut så här.

Chaufförernas och terminalarnas nuvarande kollektivavtal löper ut den sista februari 2013. Transport har inlett diskussioner med arbetsgivarlägret, men några förhandlingar har (i skrivande stund) inte börjat.

Transports utgångsbud är ettårigt avtal och 860 kronor mer i lön. Plus en reglering när företag vill hyra in personal. Förbundet vill att parterna enas om att bara en viss andel av arbetsstyrkan får vara inhyrd.

Fotnot. Löneglidning innebär lönehöjningar som uppstår vid sidan av de centrala uppgörelser som fackförbund och arbetsgivarorganisationer enats om.