Tove Lundberg är docent i psykologi vid Lunds universitet, och forskar om mikroaggressioner och minoritetsstress i arbetslivet. Hon och hennes kollegor tittar bland annat på sambandet med psykisk ohälsa som depression, ångest och stress.
Close
Tove Lundberg är docent i psykologi vid Lunds universitet, och forskar om mikroaggressioner och minoritetsstress i arbetslivet. Hon och hennes kollegor tittar bland annat på sambandet med psykisk ohälsa som depression, ångest och stress.
Close
Hur bra är vi på inkludering?

Komma ut eller inte?

…den frågan ställer sig hbtqi-personer i arbetslivet varje dag – flera gånger om dagen. Forskaren Tove Lundberg ser att vi är långt ifrån en lösning på den utsatthet som finns i att bryta mot heteronormen.

Du och din fru ska äntligen få barn, om ett par månader är det dags. Händelsevis är även du kvinna. Och nu viner mikroaggressionerna runt öronen. ”Ska ni ha barn, det syns ju knappt!” (Klapp på din platta mage). ”Är det din tur att vara gravid nästa gång?”.

– Vi ser inom forskningen en skillnad på var gränserna går för den andras integritet. Ingen skulle drömma om att fråga en heterosexuell kollega hur man har sex, eller hur man organiserar sin relation. Mest utsatta är transpersoner. De kan få frågor om vilket slags könsorgan de har, eller bli medvetet felkönade, säger Tove Lundberg.

Tove Lundberg är psykolog vid Lunds universitet, och forskar om mikroaggressioner och minoritetsstress i arbetslivet. Hon och hennes kollegor tittar bland annat på sambandet med psykisk ohälsa som depression, ångest och stress.

– Vi ser att det är utsattheten som förklarar högre grad av ohälsa hos hbtqi-personer, och att det alltså inte är identiteten i sig som är problemet.

Med den saken utredd poängterar hon att vi har bra lagstiftning i Sverige, men att det inte räcker. Problemet med minoritetsstress i arbetslivet finns kvar så länge de starka normerna – hetero och cis – gör det.

Cis

Heteronormen känner nog de flesta till. Cis kan vara ett mer obekant begrepp, det betecknar en person vars biologiska kön överensstämmer med hens juridiska, sociala och självidentifierade kön.

Att vi funderar mindre över cis-normen än över heteronormen är en av anledningarna till att transpersoner är mest utsatta för minoritetsstress. En annan anledning är att man som regel är synlig som transperson. Det går inte att avstå från att komma ut inför nya kollegor, kunder eller samarbetspartners.

Arbetsplatsen är speciell på det viset att man själv behöver bestämma hur mycket av sig själv man delar där. Kollegorna är inte så nära att man måste komma ut varje gång någon felkönar ens partner, eller säger något nedsättande om homosexuella.

För en hbtqi-person återstår att manövrera ett socialt minfält. Komma ut eller inte komma ut? Vad finns för risker? De flesta är inte negativa mot hbtqi-personer, men är personen framför mig en av dem eller inte?

Tove Lundberg kallar dem mikrocopingstrategier, alla dessa beslut som behöver fattas. De kräver mycket energi. Man kanske säger emot, man ignorerar, man försöker undervisa, man blir arg.

– Sedan tidigare vet vi att socialt stöd, stöttande chef, och stöttande kollegor är jätteviktigt för att man ska må bra. Men det finns ingen forskning om samband mellan mikrocoping och hälsa, så det är vi intresserade av att undersöka nu, berättar Tove Lundberg.

Måste man ”tåla lite”?

I hennes forskning är urvalet hittills främst högutbildade hbtqi-personer i tjänstemannayrken. Hur det ser ut i andra sektorer beror på: Är tonen rå men hjärtlig? Får man lära sig att ”tåla lite” om man ska jobba här? Är det bara att ge igen om någon försöker sätta sig på dig?

– Som forskare ser jag en stor risk att mikroaggressioner är vanligt förekommande på en sådan arbetsplats, och vi vet att de riskerar leda till trakasserier. Vi vet också att den typen av jargong kan ha negativa effekter på människors hälsa.

Men att prata om mikroaggressioner är kanske inte alltid mest hjälpsamt då det kan få det att låta som enstaka situationer, konstaterar hon i nästa stund.

– Om till exempel okänsliga skämt är ständigt närvarande i vår arbetsmiljö ser vi som arbetstagare nog inte dem som enstaka interaktioner. Det genomsyrar i stället hela kulturen. Det blir mycket svårare att navigera i den, och man vill inte heller orsaka dålig stämning genom att vara trist och säga ifrån.

Och då lämnar man kanske. Eller så finns andra faktorer som är skyddande. Transportsektorn är känd för en ruff jargong. Men delar av den kan vara vilsam för htbqi-personer. Som exempelvis lastbilschaufför tillbringar man mycket tid ensam i sin bil, man slipper det dagliga fikarummet. Kontakterna är begränsade.

”Viktigt hur chefen pratar om det”

Men vad kan man då göra på arbetsplatsen för att alla ska känna sig trygga och inkluderade?

Chefen har ansvaret för arbetsmiljöfrågorna, men enligt de chefsintervjuer Tove Lundberg har i sitt material verkar de dessvärre handfallna i frågan om minoritetsstress. Ofta vill de tro att det inte är ett problem på just deras arbetsplats.

– Cheferna är vilsna. Kärnproblemet är normer, och det är svårt att översätta till aktiva åtgärder. Men hur chefen pratar om det är viktigt. Säger chefen ”Alla kan göra fel” eller säger chefen ”Vi lever i ett heteronormativt samhälle, vi är fast i det tillsammans och vi har alla ansvar att tänka själva”?

Det senare ger en möjlighet att prata om problemet – att synliggöra.

– Det är så vi kommer framåt. För mig handlar inte om att bli klar, utan om att ständigt arbeta med processen att skapa en bra och inkluderande arbetsplats.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

”Jag visar tydligt vem jag är, jag sminkar mig och jag jobbar med mitt utseende. Varför är det så svårt att säga ”hon”? Eller nöja sig med arbetstiteln? Ville jag bli kallad ”han” så skulle jag inte ha haft bröst, naglar eller smink”, säger lastbilschauffören Gabriella.

Hur svårt kan det vara att säga ”hon”?

Byta kön. Gabriella föddes som man, och kom ut som kvinna för tre år sedan. Transportbranschen har en del att lära, konstaterar hon. Hur svårt kan det vara att säga ”hon”?

Våga prata om psykisk ohälsa

Krönika. Den psykiska ohälsan ökar för varje år i det svenska samhället. En skrämmande trend är att den också ökar bland unga människor. Min enkla förklaring till varför det förhåller sig så är att vi (homo sapiens) inte är gjorda för detta moderna samhälle.

Collage filmtips

Strejk och kamp – på film

Filmtips. Sveriges arbetsmarknad är nära nog ”bäst” i världen på att inte ha strejker eller konflikter. Det mesta löser sig i förhandlingsrummen. Här är några filmtips om strejk och facklig kamp.

Hallå där!
Det var mycket stress som släppte när Qorban Naderi fick permanent uppehållstillstånd. Nu kan han börja planera för framtiden.

Qorban Naderi

…som kom ensam från Afghanistan till Sverige när han var 15 år. Han utbildade sig till lastbilschaufför och fick fast jobb efter studenten. Trots det var han inte säker på att få stanna i Sverige. Men nu har han fått permanent uppehållstillstånd.

Månadens medlem
Ann-Sofie

”Jag gillade jobbet direkt”

Miljöarbetare. Ann-Sofie Hermansson trivs som renhållningsarbetare efter att hon för fyra år sedan tvingades bort från politiken. Hon gillar att vara fri efter jobbet och att slippa det politiska spelet.

Månadens klubb
APM Terminalsklubbens ordförande Daniel Börjesson och kassören, tillika skyddsombudet, Peter Saltvik. Foto: John Antonsson

Arbetsmiljön största utmaningen

Hamn. Transports klubb på APM Terminals i Göteborg har flera stora utmaningar. Den kanske största: arbetsmiljön ska vara bra samtidigt som jobb försvinner med automatisering.

Först i världen med fyrfack

Miljöarbete. I Södertälje rullar sedan sommaren en eldriven sopbil med fyrfackssortering. Den är hittills världsunik och används för att hämta hushållsavfall. I kommunen finns även planer på att producera egen el till fordonsflottan.

Hallå där!

Ronja Nilsson

…höggravid timmerbilschaufför från Ödängla, Mönsterås kommun, som medverkar i säsongens "Svenska Truckers" på Viaplay.

Månadens klubb
Trivselnivån är hög, tycker förarna Kim Landström (som också är skyddsombud) och Eric Vigren. Foto: Lilly Hallberg

God sammanhållning i ny klubb

Vikbolands Taxi. Två dagar före strejken blev avblåst konstituerades Transportklubben på taxibolaget i Västervik. Men det har varit på gång länge och i dag är så gott som alla med. Stämningen bland färdtjänstförarna är påfallande god.

Hur bra är vi på inkludering?
”Jag visar tydligt vem jag är, jag sminkar mig och jag jobbar med mitt utseende. Varför är det så svårt att säga ”hon”? Eller nöja sig med arbetstiteln? Ville jag bli kallad ”han” så skulle jag inte ha haft bröst, naglar eller smink”, säger lastbilschauffören Gabriella.

Hur svårt kan det vara att säga ”hon”?

Byta kön. Gabriella föddes som man, och kom ut som kvinna för tre år sedan. Transportbranschen har en del att lära, konstaterar hon. Hur svårt kan det vara att säga ”hon”?

Dyrtider
Meddy Linond jobbar natt, åker hem och sover och börjar sedan med middagen, så att barnen kommer i väg på sina aktiviteter. Allt skjutsande drar mycket diesel.

”Någon vill alltid åt ens stålar”

Privatekonomi. Boende, mat, bensin och diesel är de stora slukhålen i familjen Linonds budget. Och priserna pekar stadigt uppåt. Flygplåtslagaren Meddy Linond bilpendlar till jobbet på Arlanda och familjebilen rullar dagligdags till och från de fyra barnens olika aktiviteter.

Månadens medlem
Per Ehlin. Foto: Börge Nilsson/Textra

Per tränade bort sin diabetes

Hälsa. För tio år sedan fick Per Ehlin diabetes. Hård träning och ändrad kost har gjort honom fri från medicinen.

Hallå där!

Henrik Hansson

… modellbyggare från Kvidinge, Skåne, som nyligen blev både nordisk mästare och tog hem publikpriset vid Trailer Trucking-festivalen i Mantorp.

Månadens medlem
Niclas trivs på Gotland. ”Jag kommer nog aldrig flytta härifrån. Vill jag ha storstadspuls kan jag åka till Visby. Men där jag bor är det väldigt lugnt. Jag gillar det. Jag jagar mycket och trivs med att vara ute på landet.” Foto: Pernilla Ahlsén

Niclas brinner för bra arbetsmiljö

Bevakning. Efter 30 år i bevakningsbranschen, varav de senaste 11 på Gotland, kan Niclas Fagerberg jobbet utan och innan. I jakt på en ny utmaning blev han skyddsombud. Nu brinner han för att kollegorna ska ha en bra arbetsmiljö och rättvisa arbetsvillkor.

Kultur
”Ekonomi är inte så svårt som vissa vill få oss att tro, man kommer väldigt långt med lite sunt bondförnuft”, säger Elinor Odeberg.

Våga tycka till om ekonomi

Ekonomi. I boken Dyrtider går Elinor Odeberg till attack mot Riksbankens oberoende och slår ett slag för att vanligt folk ska våga tycka till om ekonomisk politik.

Jag & jobbet
Ibland frågar ungdomar Per Svedberg om han har något vapen, som en elpistol? ”Nej, jag har något värre säger jag och pekar på min mun. Mitt bästa verktyg är truten.”

”Alla människor behöver respekt”

Bevakning. Per Svedberg blev väktare för att han inte ville jobba med människor. Men upptäckte att just det är själva kärnan i jobbet. Han försöker alltid se människan, bortom deras ibland bråkiga, stökiga beteende.