”Jag var som två olika människor när jag söp”
– Det finns saker jag gjort som jag inte ens kan berätta. Jag skäms så oerhört, säger lastbilschauffören Bengt Johansson. Nu har han varit nykter i 15 år.
Det är fem år längre än den tid som han söp bort jobbet, frun och de tre barnen. Den öppna kärleksfulla familjen i Göteborg som andra vände sig till när de hade problem. Då körde Bengt taxi och skolskjuts, var klasspappa, engagerad ledare inom handboll med nolltolerans mot alkohol och brann för fackliga frågor.
Men så drabbades han av 40-årskris och lämnade familjen för en ny kvinna. Samtidigt valsade krisen med tidigare Transportbasen Hans Ericson runt i medierna och Bengt lämnade allt fackligt arbete i vredesmod.
– Jag avskydde hans drickande och hans machostil! Själv växte jag upp i en familj med mycket diskussioner och samhällsengagemang. Min pappa pratade mycket om alkoholens baksida och min farfar var strejkledare och aktiv inom föreningen Verdandi.
Bengt lämnade sitt taxiåkeri och blev lastbilschaufför i Luleå. Han hade inte smakat starkt mer än en gång i unga år, men nu tog han till flaskan. Först när han var ledig och mest på krogen, men efter hand blev det mer och mer.
Under många år tyckte Bengt att han kunde hantera det, att hans nya kvinna var alkoholiserad. Men inte han. Han skötte ändå jobbet och höll tiderna. Först de två sista månaderna före kraschen arbetade han allt mindre och satte sig vid ratten både bakfull och full.
Då hade Bengt hunnit lämna Luleå och flyttat tillbaka till Göteborg, där han fortsatte köra lastbil. Vad kraschen bestod i vill han inte ha i tryck, men det fick honom att sluta supa.
Första jobbet i Bengts nyktra liv var på en containerterminal där alla söp hejdlöst. Bengt sa att han var nykter alkoholist, men ingen tog intryck.
– Ingen hänsyn eller solidaritet, men jag klarade det ändå, säger han och ansiktet lyser upp.
Fårorna djupnar när vi pratar om Bengts tre vuxna barn. Han höll kontakt med dem i början, efter skilsmässan, betalade rejält underhöll och köpte fina saker. Men så småningom ebbade umgänget ut. I konflikter mellan barnen och den nya partnern, tog Bengt kvinnans parti.
– Den lättaste vägen ut, säger han självkritiskt.
Bengt beskriver exfrun som en pärla. Det var tack vare henne som barnen klarade sig och blev bra människor.
– Hon bröt ihop när jag ville skiljas, men repade sig efter något halvår. Mitt kom senare, när jag insåg vad jag gjort. Jag kände mig ensam, drack mer och blev ännu mer egotrippad. Alkoholism är ensamhetens och egoismens sjukdom.
– Jag vill vara öppen och prata, men det här med barnen gör så fruktansvärt ont. Jag skäms så. Jag kan tänka mig att barnen och barnbarnen inte alls vill prata om sin farfar i dag…
Bengt har fyra egna barnbarn, tror han.
– Jag har ingen riktig koll. Jag vill ta kontakt igen. Det måste jag, men det blir svårare och svårare. Jag har skadat dem så mycket genom att bara försvinna.
Bengt tystnar, begrundar hur snabbt man kan halka av banan.
– Det är lätt att ge sig på andra människor, men rätt vad det är kan du hamna där själv. En del grejer vi gör mot varandra är avskyvärda. Jag var som två olika människor, betedde mig illa och blev utkastad från krogen. Till slut var jag portad på alla ställen utom ett.
Bengt tror att hans manodepressiva drag bidrog till att han fastnade i alko- holen. De återkommande depressionerna gjorde det svårt för honom att fullfölja saker. Med tiden har han lärt sig hantera sina humörsväxlingar och han uppskattar topparna, när han har driv och får en massa saker uträttat.
Med spriten sköljdes vänner och bekanta bort och inga suparkompisar, som Bengt upplevde sig vara så bundis med, finns kvar. Men han har hittat nya vänner inom föreningen Anonyma alkoholister (AA), där alla är öppna och berättar mer för varandra än för sina allra närmaste. Bengt går dit minst en gång i veckan.
Krisen inom åkeribranschen har också fått honom att engagera sig i facket igen.
I dag är Bengt 64 år och har ett ganska bra liv i Mölnlycke med sambo, katt, hund och sambons barn och barnbarn, som är som hans egna.
Han stod i talarstolen och försvarade Göteborgsavdelningens motion om att helt bannlysa alkohol på fackliga evenemang vid Transports senaste kongress 2012. Förslaget föll, efter votering. Någon reglering av hur mycket förbundspengar som får användas vid middagar och representation infördes inte heller.
– Nu är jag inte så besviken längre. Vi hade i alla fall mer än en tredjedel av kongressen med oss, tidigare var det bara några procent. Det går åt rätt håll, om några år kommer vi att ha alkoholförbud inom facket. Det är jag övertygad om.
– Vi kan inte hålla på så här. Alkohol är ett rävgift som ska bort, vi är alldeles för fina vi människor för att hålla på med sånt. Det är märkligt att alkohol fortfarande är så accepterat, när rökning blivit så fult. Alkohol är mycket farligare och kostar samhället mycket mer.
– Tänk så många dumma beslut som fattats på grund av sprit! Därför ska alkohol inte finnas med i fackliga sammanhang. Det handlar om solidaritet och är en säkerhetsgrej. Alla ska kunna vara med utan att riskera att fastna i alkohol.
Bengt Johansson har bara haft ett återfall, efter två år. Nu känner han sig stark. Det tolfte och sista steget i AA:s modell för att läka handlar om att hjälpa andra.
– Det är en av anledningarna till att jag berättar att jag är nykter alkoholist. Jag vill hjälpa andra. På så sätt hjälper jag också mig själv och blir en bättre människa.
