”Jag var skiträdd!”
Chaufförer. Åkeriförarna Janne ”Kirre” Kirkhaug och Anders Nygren Forssling är kompisar genom facket. Kirre har kört mat till Tjärna centrum utan incidenter. Anders har råkat illa ut två gånger, men inte där.
Chaufförerna kommer till centrala Borlänge i fläckade arbetskläder. ”Gurkmasen” Kirre (från Västerås) har levererat grönsaker till Tjärna centrum tidiga morgnar.
– Men då är orosmomenten inte vakna. Vi är solo, men de som kör livsmedel för lastbilscentralen Maserfrakt till mataffären är alltid två. En som står och bevakar och en som kör in varorna.
Privat handlar Kirre bara i centrumet ibland, och hämtar paket.
– Jag har aldrig märkt av något bråk. Ungdomarna kan väl vara lite kaxiga men de har aldrig gjort mig något, säger han.
Två händelser har avskräckt Anders – inte från Tjärna Ängar utan bostadsområdet Jakobsgårdarna. Det ligger några kilometer från ”ängarna”, kallas Jax – och har också en hög andel nysvenskar. Så här berättar Anders:
– Jag och kollegan skulle lossa sex pall till en livsmedelsbutik vid Jaxtorget. De vägde väl en 700, 800 kilo styck. Vi behövde köra upp en bit på trottoaren för att komma intill, men en bil stod i vägen.
En polisbil dök upp och Anders bad om hjälp att be ägaren flytta bilen, bara en liten bit. Ett tiotal människor närmade sig, brydde sig inte om polisen.
– I stället plockade de upp mobilerna och kollade registreringsnumret på lastbilen. Till slut hade 50, 60 personer samlats kring oss. Stämningen var hotfull. Nu, Krille, drar vi sista pallen sen sticker vi, sa jag till kollegan.
Sagt och gjort.
– Jag var skiträdd, säger Anders och stryker av sig mössan.
Den andra incidenten inträffade vid samma torg, men en annan affär. Anders och kollegan skulle leverera åtta ton ris genom en ”jättesmal öppning”.
– Det kommer aldrig att gå, sa jag till tjejen som jobbade. Hon ringde ägaren.
Han kom med en man i sällskap och gjorde klart: Trångt eller ej. Riset ska längst in i butiken, beskriver Anders.
– Vi fick bära säckarna för hand, säkert ett ton ris. Det kändes väldigt olustigt, vi ville bara därifrån. Tänk om ett gäng samlats kring lastbilen när vi skulle vidare? Näe, jag vill fan inte åka till Jax mer. Hellre jobbar jag över fyra timmar.
Är dörren för liten så är dörren för liten, anmärker Kirre.
– Visst, vi hade kunnat ställa pallen där och dra, men vad hade hänt då? Vi tog inte den risken, säger Anders.
