Hemlighetsmakeri efter havererad samordning
LO-förbunden har inte lyckats komma överens om gemensamma krav till nästa års avtalsrörelse. Både LO-ordförande Karl-Petter Thorwaldsson och avtalssekreterare Torbjörn Johansson beskriver det som ett stort misslyckande. Vad samordningen stupade på, och vilka som stjälpte den, vill de inte avslöja.
Det var en påtagligt dämpad LO-ledning som kallade till presskonferens i LO-borgen. Torbjörn Johansson sa:
– Jag hade aldrig kunnat drömma om att jag skulle befinna mig i den här sitsen när jag tillträdde som avtalssekreterare. Nu kommer alla förbund att köra sina egna race, precis som på 1980-talet. Vi kan få uppgörelser där exempelvis löptiderna blir helt olika.
Splittringen i LO får långtgående konsekvenser. De 14 förbunden får nu enskilt förhandla med arbetsgivarna. LO kommer inte att gå ut med rekommendationer om hur lång tid avtalen ska gälla. Och inte hur stora lönekrav som ska drivas. LO tar inte heller ställning till om det först tecknade avtalet ska bli ”märke” för övriga förbund.
Kvar finns de långsiktiga mål som förbunden enades om tidigare i år. Fram till 2028 ska facken slåss för bland annat höjda lägstalöner, stopp för det växande daglöneriet och minskade löneskillnader mellan män och kvinnor.
Under presskonferensen framkom få konkreta uppgifter. Men förslaget som röstades ner hade lönemässigt samma upplägg som i avtalsrörelsen 2013.
Även nu var tanken att förbunden skulle begära att alla medlemmar som tjänar under 25 000 kronor skulle få en lönehöjning i kronor, en fast summa som senare skulle anges. De som tjänar över brytpunkten skulle i stället få en procentuell höjning av lönen.
Det upplägget innebär automatiskt en satsning på de lågavlönade.
Karl-Petter Thorwaldsson och Torbjörn Johansson fick en rad frågor om hur förbunden agerat innan samordningen sprack.
– Vi kommer inte att peka finger åt något, blev beskedet från LO-ordföranden.
