Pea Olsson med kompisen och kallblodstravaren Frost vid travgården, där hon hjälper till med skötsel och träning av hästarna.

Glädjeämnen. – Jag har fått jättemånga kompisar via facket. Och hästarna hjälpte mig komma tillbaka efter att jag gått in i väggen, säger taxiföraren Pea Olsson.

Pea Olsson bor i Mora, vid stranden av sjön Siljan och kör färdtjänst, sjukresor, skol och omsorgsresor. Kärleken, Johannes, fann hon på jobbet efter att ha touchat en älg – när hon skjutsade en nyopererad patient. Det gick bra, men Pea var uppskakad och pratade med sin dåvarande chef varje dag. De blev ett par och delar i dag sitt kedjehus med tre döttrar.

Pea växte upp granne med ett stall och började tidigt lära sig köra travhäst. Hon gick travgymnasiet och skulle bli travhästskötare.

– Men villkoren var så dåliga då, långa dagar och dåligt betalt. Nu har de blivit bättre, så jag kanske skulle ha hållit fast vid det ändå… Hästar är så vackra djur. De ger fart och fläkt och alla har olika personlighet. Man väljer varandra, människa och häst. Vissa passar inte ihop, det är som med människor, säger hon.

Tränar och sköter hästar

Pea har haft flera egna hästar, de blev bästa kompisar. Nu hjälper hon en vän som har ett travstall att sköta och träna hästarna. När hon hinner för arbetet inom serviceresor. Passen är ofta långa och hon jobbar många dagar i sträck. Favoritpasset är 04–10 och arbetsplatsen nästgårds. En av anledningarna till att de slog ner bopålarna nära Mora centrum.

Förutom jobbet, en hoper fackliga uppdrag och umgänget med vänner är Pea delägare i travhästen Habanero i Rättvik. Spelar på V75, självklart! Hingsten var smäcker, lovande när hon fick syn på honom, men hittills har han inte dragit in så mycket pengar.

– Vi går med förlust, fast det gör inget. Jag blir alltid inbjuden när han tävlar och åker dit så ofta jag kan.

Att Pea engagerade sig fackligt berodde på hennes och kollegornas missnöje med en dåvarande chef. Pea, som pratar med alla, valdes till skyddsombud. Samarbetet med chefen blev oväntat:

– Superbra. Vi fick all skyddsutrustning vi begärde, vi kunde knappt tro det. När bolaget blev uppköpt och han fick sluta grät jag.

Ungdomsansvarig

Pea är ungdomsansvarig på Dalaavdelning 88 och vill sänka tröskeln till facket. Locka in unga med något annat än möten. Som spelkvällar en gång i månaden, där man också pratar arbetsmiljö och peppar varandra.

– Det är kul att jobba fackligt, och det behövs! Vi har det för bra i Sverige och det pratas för lite om facket. Men så fort jag kommer in i fikarummet blir det fackliga frågor. Folk ser att jag brinner, jag har öppnat ögonen för många. Facket är inte bara ombudsmän och kostymnissar, som många tror. Facket är vi och ombudsmännen klarar sig inte utan oss medlemmar.