Här tillverkas rena smörjan
Är det här en godisfabrik? Den sega gojan ser ut som en blandning av vaniljfudge och chokladkola – men är knappast till för att ätas. Det är fett och gör sig bäst i allt från pyttesmå ventiler till tunga maskiner inom tillverkningsindustrin. Välkommen till Axel Christiernsson i Nol, ensam i Norden om att tillverka smörja.
Nästa gång du åker norrut från Göteborg, håll ögonen öppna. Tre mil uppåt Göta älv, på vänster sida, har du Axel Christiernssons smörjfettfabrik. Nordens enda. Ligger det ett fartyg vid kaj? Det kommer förmodligen från Holland eller England och håller på att pumpas fritt från basolja, som ska användas till någon av de 300 olika fettblandningarna.
Inne i fabriken brummar och pyser det om grytorna. Fettet bubblar och fräser. Det ser ut som sockerkaksmet, fudge eller kola. Den varma ullfettsyran får hela stället att lukta våt bagge. Lite mysigt faktiskt.
– Nu ja, säger Bengt Mattsson som är skyddsombud och klubbordförande på fabriken. Men det fastnar överallt och är svårt att tvätta bort. Ibland använder vi dessutom svavel och då kan det osa rätt bra av ruttna ägg här.
Visste du att recepten från 1940-talet håller än? Det är på dem fetterna fortfarande oftast blandas. Uppenbarligen funkar det. Axel Christiernsson har kunnat öppna fabriker i både Holland, Frankrike och USA och exporterar numera sin smörja till jordens alla hörn. Det är oljebolagen som beställer och fettet används till kullager, bromsar, armaturer, små ventiler, stora pappersmaskiner. Allt.
Kliver du in i fabriken kommer du se att det finns några kvarlevor från början av 1900-talet här. Men det mesta är förstås utbytt. Maskinerna är ju klart driftsäkrare i dag. Och du kommer inte in utan skyddsskor. Förr var det ingen som tänkte på sådant som hörselskydd, hjälmar och stålhättor.
Vill du höra mer om hur saker och ting har förändrats ska du fråga efter Bo Nordgren. Han har jobbat på Axel Christiernsson sedan 1968 och är därmed fabrikens äldste medarbetare. Han säger att det har blivit stressigare.
– Förr hade vi på lager och behövde inte jobba med ”just in time”. Vi hade framförhållning och arbetade i ett annat tempo.
Men fråga honom om buset på fabriken! Förr fanns det mer tid för sådant. Han kommer att berätta om killen som preparerade chokladen med laxermedel och sen bjöd sina arbetskamrater. Alla fick ont i magen. Killen hoppade ut genom fönstret.
Eller fråga honom om interntelefonerna.
– Först smetade man in luren med bläckfärg, sen gick man och ringde. Den som svarade blev blå runt hela örat.
Men vill du träffa Bo måste du skynda dig. För i sommar går han i pension. Det ska bli ”görgött”, tycker han. Han har gjort sitt.
– Det är dags att släppa in ungdomen nu.
