Från vänster: Torbjörn Hagelin, avtalssekreterare i Byggnads, Mikael Johansson, ordförande i Målarna, Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare i IF Metall, Tommy Andersson, andre ordförande i GS, och Urban Pettersson, förhandlingschef i Elektrikerna.

Den sista generationen bromsklossar. Så beskrev Tommy Andersson sig själv och den övriga panelen med avtalsansvariga när de mansdominerade LO-förbunden skulle prata jämställdhet. – Insikten måste finnas också hos männen i facket att jämställdhet och mångfald är en viktig del i vår värdegrund, fortsatte GS-fackets vice ordförande.

Frågan – på kvinnodagen år 2016 – var om det är männens tur att ta ansvar för jämställdheten. Sveriges Kvinnolobby och IF Metall stod som värdar och Helle Klein, chefredaktör på industriarbetarnas tidning Dagens Arbete, ledde diskussionen med dem som håller i den för fackförbunden så viktiga avtalsfrågan. Samtliga män.

Transports avtalsansvariga, förbundsjuristen Marcel Carlstedt, skulle förstås ha varit med på scenen när de mest mansdominerade facken pratade jämställdhet. Sviterna av influensa hindrade honom, men Transportarbetaren kunde i efterhand ställa några frågor som han svarar på i slutet av denna artikel.

Att LO-facken inte lyckats hålla ihop – och driva gemensamma krav – i årets avtalsrörelse berördes helt flyktigt under jämställdhetsdebatten:

– Vi hittade inte metoden denna gång, suckade IF Metalls Veli-Pekka Säikkälä. Till nästa avtalsrörelse måste vi sätta oss ner och diskutera igenom vad som är värdediskriminering, vem som är felavlönad och vem som är lågavlönad …

När publiken efterlyste handfast arbete och tydliga mål för att ändra strukturerna när det gäller mäns och kvinnors roll i facket och arbetslivet bollade Målarnas Mikael Johansson tillbaka till sitt förbunds medlemmar:

– Jag väntar fortfarande på en motion till vår kongress om att vi ska arbeta för en helt jämställd föräldraförsäkring – så att mammor och pappor är lika mycket hemma med barnen.

I de olika förbunden som var på plats varierar procenten kvinnor från 1,2 (Byggnads) till 18,7 (IF Metall). Om andelen kvinnor i beslutande positioner är den viktigaste frågan var panelen inte helt överens om:

– Rekryteringen till yrket är vårt främsta bekymmer, sa Urban Pettersson, förhandlingschef i Elektrikerna. Vi behöver agera redan på elektrikerskolan, och förra året ökade antalet kvinnor bland medlemmarna – från 375 till 408.

– Vi har ett treårigt projekt med byggcheferna på gång, berättade Torbjörn Hagelin, avtalssekreterare i Byggnads. Det handlar om att lyfta fördomarna och stoppa machokulturen för att få fler tjejer att välja byggbranschen.

– Jag tror att vi måste bestämma oss för att det underrepresenterade könet ska lyftas fram i facket, sa Mikael Johansson, ordförande i Målarna.

Avtalssekreteraren Veli-Pekka Säikkälä berättade då att IF Metall redan har fattat ett sådant beslut, och att förbundet på flera nivåer har nått målet minst 30 procent kvinnor i beslutande positioner.

Transports Marcel Carlstedt, som hostandes blev kvar på förbundskontoret, konstaterar att jämställdhet är en viktig fråga. Men att det inte finns något tryck från medlemmarna när det gäller könsbalans bland fackets beslutsfattare. Frågan har hittills inte lockat några motioner till kongresserna och den tas inte upp i förbundsstyrelsen.

– När det gäller lönerna finns det inget att diskutera, säger han. Vi har tarifflöner och det gör att alla har samma lön för samma arbete.

– Och när det gäller representationen i förbundsstyrelsen blev det efter valet på de kongresserna jämställt. Där är andelen kvinnor ungefär 16 procent – som bland medlemmarna.

Att ledningen består av tre män förklarar Marcel Carlstedt med att kvotering inte är något som Transport har valt att använda sig av.

– Man ska akta sig för att fokusera enbart på genuskamp i facket, säger han. Det handlar om klasskamp, och i den ingår ju jämställdheten.