Hamnarna har dåligt samarbete med räddningstjänsten
31 av landets hamnar, som lossar gods med kran, deltog i Transports enkät. Frågorna tog upp livräddning av personer från fartyg och hamnkran, samarbete med räddningstjänsten, fallskyddsutrustning, samt arbets- och personkorgar.
Korgarna används främst vid transporter till och från båtarnas lastrum.
När det gäller arbete i och evakuering från båtar pekade enkätsvaren på att rutinerna för att hantera farligt gods och lättantändligt material, som pellets och flis, fungerar i flertalet hamnar, med några få undantag. Information om risk för syrebrist i lastrummen ges till de anställda, däremot fungerar samarbetet med räddningstjänsten generellt sett dåligt.
Alla hamnar har någon form av räddningsutrustning, som korgar, bårar, containers eller arbetskorgar för att rädda personer från fartygens lastrum. Skulle man behöva evakuera någon från fartygskranen är det sämre ställt, men viss utrustning finns.
Riskbedömningar för lastning och lossning av gods görs, däremot inte för räddning av skadade och räddningsövningarna är få.
I hamnarna används olika typer av spårbundna kranar, liksom vikarmskranar till mobila varianter. Skulle det börja brinna är några hamnar ganska förberedda med bland annat repstegar och selar med block, för att kunna rädda sig från en brinnande kran.
Men insjuknar någon i kranhytten är det betydligt svårare. På vissa håll har räddningstjänsten övat och på en del håll kan man undsätta personalen med hjälp av en skylift. På Vikarmskranen kan hytten nödsänkas från marken, men i majoriteten av hamnarna finns inte den möjligheten.
Evakuerings- och räddningsövningar genomförs sällan eller aldrig i hamnarna, däremot förbereder några av hamnbolagen nu detta.
När man kommer till fallskyddsutrustningen består den främst av sele med block eller broms för att dämpa farten och fallet, liksom personlig utrustning till kranreparatörer. Utbildning i hanteringen har inte skett på länge, så repetition krävs och behöver hållas fortlöpande, betonar de regionala skyddsombuden.
I arbetskorgarna använder de flesta fallskyddsutrustningen, däremot slarvar stora delar av den tekniska personalen med detta när de reparerar och kontrollerar kranarna. Inhyrda är oftast bättre på att använda skydden.
Att räddningstjänsten kommer till hamnarna och övar hör till undantagen. Det är svårt att få dem dit, uppger flertalet av hamnarbetsgivarna. När det väl sker används oftast hamnens egen utrustning som kranar, arbetskorgar och räddningscontainers.
Angående personkorgarna är de flesta hemmabyggen, medan några köpts in. De används vid containerhantering och besiktigas, enligt enkätsvaren, samtidigt med kranar och maskiner.
Containerkorgarna i hamnarna har skyddstak. Men andra arbetskorgar som används vid arbete med ”uppenbar risk för att föremål kan falla ner mot korgen” saknar det. Transport betonar att tak krävs, som är tillräckligt stora och starka. Därutöver behövs årliga besiktningar av räddningsutrustningen.
För räddningsarbetet i hamnen lutar sig de regionala skyddsombuden på regler i Allmän författningssamling, AFS, gällande hamnarbete, första hjälpen och krisstöd, liksom lagen om skydd mot olyckor.
Där sägs bland annat att personal och utrustning ska vara lättillgängliga för att rädda och transportera personer, som skadat sig eller är i fara. Viktigt är också att personerna ska kunna flyttas för att få medicinsk vård, utan att skadan förvärras.
