Grillkväll i Grums – LO-fack samarbetar vid megabygge
Tvärfackligt. I lilla Grums norr om Vänern bygger skogskoncernen Billerud Korsnäs en ny jättelik kartongfabrik. Upp mot 400 företag deltar och arbetarna kommer från Europas alla hörn. För att hjälpa dem har Transport och ett halvdussin andra LO-förbund öppnat ett gemensamt fackkontor i en byggfutt.
Onsdag kväll. Klockan är 16. En strid ström av män i varselkläder kommer gående längs Öbergsgatan i Grums. De är på väg mot den fackliga expeditionen som ligger 400–500 meter från själva byggarbetsplatsen. Det är öppet hus med grillning. På plats finns skyddsombud, ombudsmän och andra fackligt aktiva från Transport, Byggnads, IF Metall, Elektrikerna, Fastighets och Målarna.
Mats Ericsson, ursprungligen väktare i Transports Karlstadsavdelning, jobbar nu heltid i det fackliga samverkansprojektet.
– Målet är att få till kollektivavtal och bra villkor för dem som jobbar vid bygget. Arbetsmiljön är viktig. Vi brukar uttrycka det drastiskt: Ingen ska dö när kartongmaskinen byggs. Vi har haft en del ganska allvarliga olyckor, men inget dödsfall än så länge.
Mats Ericsson har siktet inställt på alla de chaufförer som passerar in genom fabriksgrindarna. Det är svenska skogs- och betongsbilsförare, men också hundratals utländska chaufförer.
Facken har haft flera grillkvällar, då man också anlitar tolkar som kan översätta från bland annat polska och ryska.
Chaufförerna brukar sällan dyka upp när det är öppet hus, berättar Mats Ericsson. I stället får han söka upp dem. Denna kväll tar Mats och Nermin Pudic bilen bort till en vägkrog där östförarna brukar övernatta.
Till vardags är Nermin färdtjänstchaufför och aktiv i Transports Örebroavdelning. Han kommer från Bosnien och har flera gånger ryckt in som tolk. Han översätter ledigt från de forna jugoslaviska språken, plus bulgariska.
Vid vägkrogen knackar Nermin Pudic och Mats Ericsson på dörren till en bulgarisk dragbil. Det blir ett långt samtal där Pudic berättar om svensk arbetsrätt, försäkringar och svenska lönenivåer.
Chauffören lyssnar noga. Han heter Yilmaz Vatansever och har dubbelt medborgarskap – i Bulgarien och Turkiet.
Lönen han får motsvarar 14 000 svenska kronor. Inklusive allt. Och då handlar det snarare om 250 timmars arbete per månad, än de 174 som är en normal svensk heltid.
– Lönen är inte så dåligt, säger Yilmaz. En vanlig chaufförslön hemma i Bulgarien är bara på 4 000 kronor.
När vi skiljs åt frågar Nermin Pudic om chauffören vill följa med och äta en hamburgare. Yilmaz Vatansever tackar nej.
– Jag gillar vita bönor, säger han. I morgon ska jag köra vidare. Mot Grekland.
