Gratis medlemskap för transportelever
Gratis medlemskap för elever på transportekniska gymnasium röstades igenom, efter en ivrig debatt om olika former av sänkningar eller avgiftsbefrielse för ungdomar. Den gamla knäckfrågan om lika avgifter för alla, oavsett var man bor i landet, föll däremot och förbundets avdelningar kommer också i fortsättningen att hantera sina egna ”kassakistor”, beslutade Transports kongress.
I dag betalar medlemmar från förbundets olika avdelningar skiftande avgifter. Förra året skiljde det nästan 70 kronor mellan avdelningen med den högsta och lägsta summan. Frågan har stötts och blötts på kongresser ända sedan 1987, och lär dyka upp igen om fem år.
För en utomstående kan det verka ologiskt att de många kraven på likriktade, solidariska medlemsavgifter till slut föll. Detta trots att så många ombud talade sig varma för dem. Orsaken var ett annat orosmoln som kongressledamöterna från landets 27 avdelningar såg torna upp sig, att förbundsstyrelsen centralt skulle ta över hela inflödet av medlemsavgifter.
De pengar som Transport till största delen driver runt sin verksamhet på.
I praktiken hanteras förbundets övergripande ekonomi sedan 2006 redan av en gemensam ekonomisk enhet i Nyköping. Förbundsstyrelsen ville haka på en motion från Luleåavdelningen och gå ett steg längre mot en helt centraliserad ekonomi – med en gemensam kassa och ett enda organisationsnummer. Detta för att frigöra resurser för annat fackligt arbete än ekonomiska spörsmål.
Den idén satte den samlade kongressen nu stopp för, bland annat av rädsla för att arbetet skulle bli allt för tungrott, om avdelningarna för varje aktivitet skulle tvingas äska medel från förbundskansliet centralt.
Uppmaningen från förste vice förbundsordförande Tommy Wreeth i förbundsstyrelsen bet inte på församlingen:
– Jag skulle uppskatta om vi inte började dra upp pratet om avdelningarnas pengar eller förbundets pengar. Det handlar inte om att sno någons pengar, det här är medlemmarnas pengar. Med en gemensam ekonomi skulle vi slippa en hel del administrativa kostnader, vi kan förhandla oss till bättre avtal och så vidare.
Benny Lundgren från avdelning 5 i Stockholm argumenterade mot:
– Beslutsvägarna ska vara så korta som möjligt, därför är det bättre att ha ekonomin på avdelningarna.
Niklas Sandström fyllde på med att centralisering är en farlig väg att gå och att ekonomin måste finnas där verksamheten bedrivs.
Ett tiotal motioner handlade om att rycka upp medlemssiffrorna och locka unga vuxna till förbundet. Några avdelningar föreslog att elever på transporttekniska gymnasier skulle ha gratis medlemskap, som exempelvis Byggnads och IF Metall redan har. På så sätt kan man fånga upp ungdomarna och få in dem i fackliga tankebanor redan från start, poängterade ledamöterna i talarstolen.
Andra slogs för avgiftsfrihet första månaden eller två gratismånader för medlemmar under 26 år. Ytterligare andra ville att förbundet skulle jobba för lägre ungdomsavgifter i alla LO-förbund eller ett gemensamt LO-medlemskap, för unga som ofta byter jobb och därmed förbund.
Den idén, som återkommande tas upp på LO:s kongresser, sa sig förbundsstyrelsen inte vara negativ till. Däremot var styrelsen inte intresserad av några ”rabatter och tidsbegränsningar” utan ansåg att Transport ska locka med engagemang, inte med reducerade avgifter. När klubban föll visade det sig ändå att kongressmajoriteten ville ha avgiftsfria elevmedlemskap, utan de försäkringar som fullt betalande medlemmar får.
De unga ombuden Henrik Lagberg från Göteborg, Carl Techera från flygavdelning 46, Veronica Ökvist från Norrbotten och Gustaf Järsberg från avdelning 51 i Sydsöstra Sverige tyckte det var dags för ett nytt synsätt.
– Det här är ingen ekonomisk fråga utan en prioriteringsfråga. Vill man ha en fin gräsmatta så köper man gräsfrön, ansåg Gustaf Järsberg
Fotnot. Transport har fram till kongressen haft en form av medlemskap för transportelever. I dag omfattar det dock bara fyra unga medlemmar De betalar mellan 68 och 71 kronor per månad, enligt lägsta avgiftsklassen.
