”Fuxligan” ger Jessika energi
Hästkrafter. Hästarna är hennes drivkraft. De hjälper henne att överleva i tuffa tider. Men samtidigt när hon en hatkärlek till lastbilar, Jessika Rick som dock kör tunga bilar allt mer sällan.
Först undrar Jessika Rick om hon verkligen passar som månadens medlem i Transportarbetaren. Hon är visserligen medlem i rätt fack – men tar snart högskoleexamen och efter den kan hon skriva ”personalvetare mot ledarskap och förändringsarbete i organisationer” på Linkedin. Då är det dags att börja söka chefsjobb.
Så nämner hon den där hatkärleken till lastbilarna, som ger henne en självklar plats i denna tidning.
– Det kanske låter lite barnsligt. Men det är häftigt att kliva upp i stora fordon, att köra i väg med 60 ton i lasten.
Första gången hon satt i en lastbilshytt var 2003. Jessika Rick har kört heltid och deltid sedan dess, och hon har jobbat som trafikledare, transportledare och transportlärare. Hon har kört spetsbyten och daglotsat i Stockholm.
– Körkortet är min trygghet. Med det kan jag alltid få jobb, och jag kommer alltid tillbaka till lastbilarna.
Hästarna, däremot, är hennes drivkraft och en möjlighet att fokusera på bara dem. Tre svenska halvblod kliver omkring i hagen hemma i Skuttunge. Fuxligan kallas de efter sin färg.
– Hästarna betyder enormt mycket för mig. Och nu, när allting annat har tagit paus, är det en vila att allting är normalt.
Med detta menas att i hästvärlden håller man en hästlängds avstånd till varandra, även när det inte är coronatider. Ridning, träning och hästhantering kan pågå som vanligt. För Jessika Ricks del innebär det både ridpass på de egna hästarna och en del uppdrag som tränare. Det är dressyr som gäller. Så här beskriver hon vad dressyr innebär – och vad det ger henne:
– Det handlar om att skapa en relation med hästen, om kommunikation med så små medel som möjligt. Det är jättehäftigt när det funkar och hästen gör som jag vill.
Mer i detalj:
– När hästen börjar trava på den punkt jag har bestämt, eller fatta galopp. Eller när den står stilla och travar på stället … för att sedan skjuta i väg framåt. När mina hjälper fungerar, utan att jag är grov.
Jessika Rick har alltid vetat att hästar är hennes grej. Hon började spara till en egen ponny när hon var tre. Fram till hon fyllde tolv blev det ridskola, ridläger och sex kilometer cykel till en privathäst som hon fick rida.
– Sedan köpte jag Pärlan. Hon var alltid glad och bussig.
Förutom det fantastiska i att sitta upp och rida, är det många andra situationer som gör att hästarna betyder enormt mycket för Jessika Rick.
– Bara att gå ut till hagen och alla tre kommer fram är obetalbart.
I sommar är du klar med utbildningen. Så vad ska du bli när du blir stor?
– Någon ledarposition, kanske mellanchef, kanske inom HR. Jag är också rätt säker på att jag på något sätt blir kvar inom logistik och transporter.
