Jessika Rick i hagen med hela ligan, från vänster Oboy, Dejlig och Imbra.
Close
Jessika Rick i hagen med hela ligan, från vänster Oboy, Dejlig och Imbra.
Close
Månadens medlem

”Fuxligan” ger Jessika energi

Hästkrafter. Hästarna är hennes drivkraft. De hjälper henne att överleva i tuffa tider. Men samtidigt när hon en hatkärlek till lastbilar, Jessika Rick som dock kör tunga bilar allt mer sällan.

Först undrar Jessika Rick om hon verkligen passar som månadens medlem i Transportarbetaren. Hon är visserligen medlem i rätt fack – men tar snart högskoleexamen och efter den kan hon skriva ”personalvetare mot ledarskap och förändringsarbete i organisationer” på Linkedin. Då är det dags att börja söka chefsjobb.

Så nämner hon den där hatkärleken till lastbilarna, som ger henne en självklar plats i denna tidning.

– Det kanske låter lite barnsligt. Men det är häftigt att kliva upp i stora fordon, att köra i väg med 60 ton i lasten.

Kul, stimulerande och lärorikt, säger Jessika Rick om att hålla dressyrträningar för andra ryttare.
Kul, stimulerande och lärorikt, säger Jessika Rick om att hålla dressyrträningar för andra ryttare. Foto: Lena Blomquist

Första gången hon satt i en lastbilshytt var 2003. Jessika Rick har kört heltid och deltid sedan dess, och hon har jobbat som trafikledare, transportledare och transportlärare. Hon har kört spetsbyten och daglotsat i Stockholm.

– Körkortet är min trygghet. Med det kan jag alltid få jobb, och jag kommer alltid tillbaka till lastbilarna.

Hästarna, däremot, är hennes drivkraft och en möjlighet att fokusera på bara dem. Tre svenska halvblod kliver omkring i hagen hemma i Skuttunge. Fuxligan kallas de efter sin färg.

– Hästarna betyder enormt mycket för mig. Och nu, när allting annat har tagit paus, är det en vila att allting är normalt.

Med detta menas att i hästvärlden håller man en hästlängds avstånd till varandra, även när det inte är coronatider. Ridning, träning och hästhantering kan pågå som vanligt. För Jessika Ricks del innebär det både ridpass på de egna hästarna och en del uppdrag som tränare. Det är dressyr som gäller. Så här beskriver hon vad dressyr innebär – och vad det ger henne:

Träns och grimmor som väntar på putsning, hänger på en krok i köket.
Träns och grimmor som väntar på putsning, hänger på en krok i köket. Foto: Lena Blomquist

– Det handlar om att skapa en relation med hästen, om kommunikation med så små medel som möjligt. Det är jättehäftigt när det funkar och hästen gör som jag vill.

Mer i detalj:

– När hästen börjar trava på den punkt jag har bestämt, eller fatta galopp. Eller när den står stilla och travar på stället … för att sedan skjuta i väg framåt. När mina hjälper fungerar, utan att jag är grov.

Jessika Rick har alltid vetat att hästar är hennes grej. Hon började spara till en egen ponny när hon var tre. Fram till hon fyllde tolv blev det ridskola, ridläger och sex kilometer cykel till en privathäst som hon fick rida.

– Sedan köpte jag Pärlan. Hon var alltid glad och bussig.

Förutom det fantastiska i att sitta upp och rida, är det många andra situationer som gör att hästarna betyder enormt mycket för Jessika Rick.

– Bara att gå ut till hagen och alla tre kommer fram är obetalbart.

I sommar är du klar med utbildningen. Så vad ska du bli när du blir stor?

– Någon ledarposition, kanske mellanchef, kanske inom HR. Jag är också rätt säker på att jag på något sätt blir kvar inom logistik och transporter.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

”Vissa gäddor är jättearga när man drar upp dem, flaxar och far. Det kan bli en brottningsmatch. Andra är jättelugna. En del skvätter vatten på en när de simmar i väg, ungefär som: Där fick du din jävel”, säger Martina Sjöstedt.

”Fisket betyder allt för mig”

Sportfiske. – Adrenalinet rinner till. Jag får måsben och bara skakar! Tankbilsföraren Martina Sjöstedt beskriver känslan när hon avgår med segern och landar en fet gädda i håven.

Facket måste trycka på ännu mer om bättre pensioner, sjukförsäkring och a-kassa som går att leva på, manar sopgubben Tommy Zäta. Han är besviken över Socialdemokraternas högersväng. Och uppmanar partiet att säga upp januariöverenskommelsen. ”Börja driva arbetarpolitik igen!” Foto: Justina Öster

Sopig pension inget för Zäta

Stolt arbetare. Tommy ”Zäta” Zetterqvist är stolt sopgubbe – från den tid då yrket var eftertraktat. Som tidigare facklig kämpe har han ett och annat att säga till Stefan Löfven och regeringen. Om a-kassa, sjukpenning. Och en pension som går att överleva på.

Framför riksdagshuset, från vänster: Jimmy Lindberg (gitarr och sång), Hans Plahn (slagverk), Henrik Sethsson (sång och keyboard) och Stefan Ryding (bas och sång). Casanovas har länge varit ett av landets flitigaste när det gäller att turnera. 2019 kunde Vadstenabandet fira sitt 30-årsjubileum. Foto: Kristoffer Lönnå

Mörk sommar hotar dansbanden

Corona. Pandemin stoppade dansen över en natt. Snart ett år senare är framtiden oviss för en hel kultur. Vissa dansband har lagt ned för gott, andra har permitterat medlemmarna. Casanovas trumslagare Hans Plahn ordnade YKB och kör lastbil.

Ett år med corona
Flygfraktsarbetaren Magnus Bärnsten tycker att läget börjar ljusna ”även om det finns svårigheter kvar att övervinna”. Efter varierande permitteringsgrad är han tillbaka på 80 procent arbete vid Arlanda.

”Osäkerheten är jobbigast”

Flyget. Kasten har varit många för flygfraktsarbetaren Magnus Bärnsten. Fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan under ett års pandemi. – Kommer vi att klara det? Vad händer när permitteringsstödet löper ut?

Väntan, hopp som glimmat till och ny väntan. Efter ett år med corona är flygets framtid ännu oviss och hallarna ganska tomma på Arlanda.

Flyget behöver konstgjord andning

Krisbransch. Permitteringar, varsel, uppsägningar, tänt hopp som släckts igen. Ett års kamp mot corona har tärt hårt på flygbranschen. ”Flyget ligger i respirator, väntar på vaccin och hävda inreseförbud”.

Månadens avdelning
Tommy Wallin, Mikael Löwdin, Kimberley Westermark, Joakim Borg och Thomas Grundell har roligt tillsammans – när de väl får chansen att ses.

”Vi vågar prova nya saker”

Norra Mälardalen. Trots corona är det fullt ös på Transports avdelning i Norra Mälardalen. Ombudsmännen har mycket att göra och alla längtar tills de får hitta på saker med medlemmarna igen.

Månadens medlem
) ”Det finaste en fiskare kan ge en annan är att släppa tillbaka fisken. Att vara försiktig och se till att den mår bra, så att någon annan får chansen att fånga den”, säger Martina Sjöstedt.

”Fisket betyder allt för mig”

Sportfiske. – Adrenalinet rinner till. Jag får måsben och bara skakar! Tankbilsföraren Martina Sjöstedt beskriver känslan när hon avgår med segern och landar en fet gädda i håven.

Kultur
Författaren Ann-Helén Laestadius har skrivit sin första bok för vuxna. Den handlar om rasism mot samer och dem som dödar renar. Foto: ©Elisabeth Ohlson

”Jag har stundtals varit väldigt arg”

Samehat. En ren dödas av en främling. Barnet Elsa blir vittne. För alltid påverkad. I Ann-Helén Laestadius första roman för vuxna kastas vi rakt in i samehatets mest blodiga uttryck.

Hallå där!

Christel Ingemansson

… branschkunnig inom transportsektorn på Arbetsförmedlingen.

Månadens klubb
Klubbordförande och skyddsombud Niclas Gustafsson i snöyran vid Icas lager.

”Skippa inte raster, chaufförer!”

Ica EHL. Fyra dagar till julafton. Brinnande pandemi. Då startar chaufförerna, som kör ut matkassar för Ica e-handel i Jordbro, en Transportklubb. – Förarnas frågor behöver lyftas fram, säger klubbordförande Niclas Gustafsson.

Månadens medlem
Facket måste trycka på ännu mer om bättre pensioner, sjukförsäkring och a-kassa som går att leva på, manar sopgubben Tommy Zäta. Han är besviken över Socialdemokraternas högersväng. Och uppmanar partiet att säga upp januariöverenskommelsen. ”Börja driva arbetarpolitik igen!” Foto: Justina Öster

Sopig pension inget för Zäta

Stolt arbetare. Tommy ”Zäta” Zetterqvist är stolt sopgubbe – från den tid då yrket var eftertraktat. Som tidigare facklig kämpe har han ett och annat att säga till Stefan Löfven och regeringen. Om a-kassa, sjukpenning. Och en pension som går att överleva på.

Hallå där!
Saied Tagavi

Saied Tagavi

… taxiförare som strider för bättre villkor för kåren och fria fack i Iran.

David Eklind-Kloo har undersökt vad vi gör på jobbet, och vad jobbet gör med oss. Foto: John Antonsson

Så mår vi av jobbet

5 frågor. En stor del av livet levs på jobbet. Ganska många trivs inte särskilt bra när de gör det. David Eklind-Kloo har skrivit en bok som undersöker vad som händer med oss när arbetet känns meningslöst. Han skissar också på visioner om ett arbetsliv med större mening.

Månadens ombudsman
Tony Blomberg avd 3 Göteborg

Facklig räv går i pension

Göteborgsavdelningen. "Och vem fan är du? Dig ska jag nog dra latmasken ur!" Så röt arbetsledaren när lastbilsföraren Tony Blomberg började på åkeriet. Han engagerade sig fackligt och blev ombudsman, men nu stundar pensionen.