”Det är industriavtalet och normeringen som gäller”
Ny på jobbet. Transportarbetareförbundet möter en ny ledare hos motparten på arbetsgivarsidan. Det är industriveteranen Jonas Hagelqvist som har tagit över som vd för Transportföretagen.
Jonas Hagelqvist är ny på jobbet som vd för Transportföretagen, men har lång erfarenhet av arbetsgivarfrågor och kommer allra närmast från IKEM, kemiindustrins arbetsgivarförening. Sedan han började har han hunnit inleda en turné mellan medlemsföretagen för att lära sig mer om branscherna.
– Jag har bara hunnit besöka DSV, Wallhamn och Stena men har flera besök planerade. Jag kommer från industrin och även om det kan vara väldigt olika industribranscher, är industri någonstans industri. I transportbranschen är företagen mer olika sinsemellan.
Man brukar säga att industrin är internationellt konkurrensutsatt. Är det på samma sätt inom transportbranschen?
– Om du tittar på transportföretagen och hela bredden de har så upplever jag att det finns både och. När jag åker ner och träffar sjöfarten, till exempel, är de extremt konkurrensutsatta. Flyget likaså. Efter många år i industrin präglas man av fokus på internationell konkurrenskraft.
– Här är det också viktigt med konkurrenskraft, men man lägger kanske inte lika mycket tyngd på att det ska vara internationell konkurrenskraft. Så det finns skillnader och likheter någonstans skulle jag säga.
Du kommer från en av arbetsgivarorganisationerna inom industrin, som är den sektor som avgör hur stora löneökningarna ska vara på svensk arbetsmarknad. Nu får du Transport som motpart, de är mycket kritiska till den lönesättningsmodellen. Hur ser du på den utmaningen?
– Jag tror att man måste börja från början. Industriavtalet är på något sätt fundamentet som hela den svenska lönebildningsmodellen står på. Det har funnits sedan 1998. Det har varit extremt framgångsrikt för arbetstagare och företagen.
– På Transportföretagen är det en självklarhet att det är på det sättet. Och det är klart att jag i den här rollen kommer att ha samma syn på industriavtalet som jag har haft som vd på IKEM tidigare. Det är industriavtalet och normeringen som gäller.
Du har från din roll inom industrin varit kritisk till att det har varit svårt att planera långsiktigt på grund av de politiska svängningarna och bristen på långsiktighet. Har du bilden av att samma problem finns inom transportsektorn?
– Jag uppfattar det så. Långsiktighet är viktig och du måste veta vilka förutsättningar du har. Titta bara på det här med reduktionsplikten, företagen gjorde stora investeringar. Sedan ändrar politikerna på den.
– När det gäller den gröna omställningen måste man komma ihåg att det i grund och botten är ett politiskt projekt. Näringslivet vill utföra den gröna omställningen, men det måste göras på ett sätt som gör att du kan fortsätta att driva din verksamhet.
För vissa går det, och för andra är det svårare. Det är ju det som är problemet, att många gånger är det dyrare och då finns inte den betalningsviljan. Politiken måste då kliva in med fungerande styrmedel.
– Det är ungefär där jag upplever att vi står även
i transportsektorn. Vi vill, men politiken måste se till att det blir möjligt, för vi kan inte göra det här och gå med förlust. Enkelt uttryckt: någon måste betala.
Under din tid på IKEM var ni ute och krävde en ”modernisering” av kollektivavtalen. Har du bilden av att det är något som behövs inom Transportföretagen också?
– Jag har inte riktigt hunnit så långt, måste jag väl erkänna. Det sker en snabb teknisk utveckling nu och förändringstakten accelererar hela tiden. Utmaningen för oss parter är att hänga med i den utvecklingen.
– Förändringstakten i kollektivavtalen är generellt sett ganska låg, skulle jag vilja säga. Det är klart att jag tror att det finns ett behov av att se till att avtalen hänger med i den utvecklingen och är relevanta i den tid som vi lever i. Att avtalen behöver utvecklas, det är jag helt övertygad om.
