”Förväntad kompromiss”
Kollektivavtal. Det kunde varit värre – men också bättre. Och oklart vad som egentligen är normerande, utöver lönenivå. Så kommenterar Transports ordförande Tommy Wreeth parterna inom industrins överenskommelse.
På en presskonferens på tisdagsförmiddagen presenterade företrädare för både Facken inom industrin och Industriarbetsgivarna överenskommelsen om nya, tvååriga industriavtal. De avtal som sedan är tänkta att vara vägledande när nya kollektivavtal förhandlas för hela arbetsmarknaden: Utgöra märket.
Transports förbundsordförande Tommy Wreeth ser överenskommelsen som ett slags mellanmjölkslösning.
– Vi ville ha ett ettårigt avtal, det första medlarbudet var på tre år. Det hamnade i mitten och detsamma gäller lönenivåerna som ett tag var nere på finska nivåer, säger han.
– I övrigt måste vi titta närmare på hur vi ställer oss, det är svårt att säga något om helheten.
När det gäller avtalslängden är Transports önskan om kortare avtal kopplad till krav på att få ned arbetstiden.
LO vill lösa frågan om arbetstidsförkortning genom förhandlingar mellan förbunden och arbetsgivarna om kollektivavtal. Men LO:s utredning om hur det ska gå till pågår fortfarande och slutrapporten kommer först i maj.
Oklar gräns för normering
Tommy Wreeth lyfter att ett av problemen är att parterna inom industrin inte tycks överens om betydelsen av normeringen och vad som ingår.
På presskonferensen framhöll fackens företrädare också bland annat låglönesatsning och avsättningar för arbetstidsförkortning. Och industriavtalens betydelse i sammanhanget när andra förbund senare ska förhandla om ”sina” avtal:
– Facken inom industrin har lyckats hålla tillbaka de försämringar arbetsgivarsidan ville se, sa GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö.
Men från Industriarbetsgivarna var företrädarna tydliga med att märket bara är normerande när det gäller avtalets värde, nivån på löneökningen, och längden på avtalen. Övrigt får respektive fack ta med ”sin” arbetsgivarpart i kommande förhandlingar.
Transports Tommy Wreeth tycker att parternas motsägelsefulla uttalandena på presskonferensen ger en känsla av svajighet och väcker frågor om hur LO-samordningen ska fungera.
LO står bakom
LO:s styrelse rekommenderade på måndagen industrins förbund att ställa sig bakom avtalsförslaget från De opartiska ordförande (Opo).
LO kommer att driva vidare de gemensamma kraven för samtliga tolv förbund inom den samordnade avtalsrörelsen.
– Det här avtalet ligger kvar på historiskt högre nivåer. Det blev inte den nedväxling arbetsgivarna ville. För en genomsnittlig svensk arbetare ger det här ungefär två tusen kronor mer i lön under avtalsperioden, säger LO:s avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä i ett pressmeddelande.
Transport har valt att ställa sig utanför LO-samordningen i årets avtalsrörelse. Det motiverat bland annat av skilda förutsättningar: På Transports avtalsområden blir det märke industrin sätter ofta ett tak för lönen, inom industrin däremot ett golv när löneglidning och lokala förhandlingar höjer lönenivåerna rejält.
Förhandlingar för nya kollektivavtal, där det är möjligt att få upp lönerna, kan därför sägas ha större betydelse för fackförbund som Transport.
– Våra förhandlingar fortsätter i dag, säger Tommy Wreeth.
Transportavtalet, som gällt från den 1 april 2023, löpte ut den sista mars. Den här veckan är tre dagar avsatta för förhandlingar med Biltrafikens Arbetsgivareförbund om det största av Transportarbetareförbundets avtal; tisdag – torsdag.
