Flygplanen måste byggas på annat sätt
Lastaren och huvudskyddsombudet Peter Andreasson på Skavsta flygplats har deltagit i projektet från start. Flygplanens konstruktion med trånga lastutrymmen längst ner är det allvarligaste problemet, anser han.
Viktigast med projektet är kartläggningen av var flygplatsarbetarnas jobb är som tyngst, poängterar Peter Andreasson. Så att man verkligen kan göra förbättringarna på rätt ställe. Själv tycker han att de slitsammaste momenten är de manuella lyften från lastvagnen till lastbandet och tvärtom, liksom arbetet i framåtböjd ställning i planens trånga lastutrymmen.
Peter Andreasson ser konstruktionen av flygplan som det allvarligaste problemet. I första hand ska så många passagerare som möjligt få plats. Det leder till de snäva ”stenåldersutrymmen” längst ner i planen där lastarna ska krypa på knäna och hantera bagaget. Han säger:
– Vår personal arbetar i andras lokaler och andras flygplan. Det är många bolag inblandade med splittrat ansvar. Jag hoppas forskningsresultaten ska påverka tillverkarna att konstruera bättre plan, ur arbetsmiljösynpunkt.
Att det ser ut som det gör beror på att flyg och handlingbolagen hittills inte ställt några arbetsmiljökrav på flygplanskonstruktörerna, konstaterar Peter Andreasson. Det är dags nu.
Projektet har gett honom en del tankeställare, särskilt vid jämförelser med andra yrkesgrupper. Som hur många ton lastarna lyfter per dag och hur många gånger de flyttar en väska, innan den är tillbaka hos passageraren igen.
– Det blir säkert sju gånger, innan väskan är borta.
Peter Andreasson tycker att hans arbetsgivare gör vad de kan för att underlätta det i grunden tunga arbetet. Särskilt lyckat är det nya transportbandet, en så kallad power stow, som matar in bagaget i planens lastutrymme. När det gäller förbättringar, som inköp av ny utrustning och så vidare, är han beredd på att det kommer att ta lite tid. Men när det gäller administrativa frågor som schemaläggning kan mycket åtgärdas snabbare genom bättre kommunikation och feed back mellan schemaläggarna och de anställda.
Dan Holmberg är regionalt skyddsombud på Transports flygavdelning 46, som tog initiativ till projektet. Han har också internationella uppdrag kring arbetsmiljö och ingår i den grupp som ska åka ut till flygplatserna och propagera för insatser. Holmberg är besviken över att TYA bara fick en miljon för uppföljningsarbetet, jämfört med begärda tre. Det innebär att det riktade arbetet till flygplatsbolagen måste krympas och att man inte kan påverka arbetsmiljön på internationell nivå, som planerat. Projektledaren Reidar Pettersson säger att TYA överväger att söka mer pengar.
– Projektet har väckt mycket uppmärksamhet utomlands. Lastarnas och cargopersonalens tuffa arbete är ett stort problem överallt. Vi måste arbeta ihop för att sätta tryck på flygplanstillverkarna. Vår vision är att ändra flygplansflottan i hela världen till att bli containerbärare. Det kommer vi aldrig att lyckas med i och med att det finns regionala flyglinjer, men vi ska jobba mot det så långt det går.
Dan Holmberg lyfter fram öppningsbara tak i containrar som en prioriterad fråga. När taken inte går att öppna innebär det att lastarna inte kan använda lyfthjälpmedel utan tvingas in i containrarna, där de får stå och handlasta med böjd nacke och rygg.
Holmberg beskriver storflygplatserna Arlanda, Sturup och Landvetter som väskfabriker, medan dagens unga medarbetare som rekryteras är otränade med ”tändsticksarmar” efter mycket teve och datorspel.
– Jag förstår inte hur rekryterarna tänker. Man måste vara vältränad om man ska orka vara kvar i det här jobbet. Det krävs schemalagd träning på arbetstid för att verkligen få med alla.
Dan Holmberg inser att åtskilligt påverkansarbete återstår, riktat mot de små flygplatserna med mycket chartertrafik.
– Många av dem är kommunala, utrustningen är inte anpassad och det brukar vara svårt att få fram pengar. Men lyckas vi inte får vi väl ta Arbetsmiljöverket till hjälp, säger han.
