Fler chaufförer dör i jobbet
Förra året dog tio yrkesförare i arbetsolyckor i Sverige. Det är nästan en fördubbling mot året innan. Samtidigt minskar antalet dödsolyckor i varenda bransch utom yrkestrafiken.
Det totala antalet dödliga arbetsolyckor minskade från 57 stycken 2011, till 44 stycken 2012. Men när det gäller yrkeschaufförer, nästan fördubblades antalet döda från sex stycken 2011 till tio stycken 2012.
Martin Miljeteig, arbetsmiljöombudsman på Transport, tror att en förklaring kan vara ökningen av tillfälliga anställningar och bemanningsanställningar i branschen.
– Det blir tystare och tystare, folk med osäkra anställningar drar sig för att påpeka brister i arbetsmiljön. Och vi hör ofta från chaufförerna vi talar med, att stressen och tidspressen ökat de senaste tio åren, säger Martin Miljeteig.
Även Patrick Magnusson, trafiksäkerhetsansvarig på Sveriges Åkeriföretag, anger chaufförernas ökade stress som orsak till att dödsolyckorna ökat.
– I dag lever vi i någon sorts höghastighetskultur, det finns inget tålamod med någonting på något område. Vi ser det hos våra medlemmar, och vi ser det hos deras kunder. Jag tror chaufförerna känner en väldig press helt enkelt. Samtidigt finns det en yrkesstolthet bland dem: man vill leverera till varje pris, säger Patrick Magnusson.
Borde förarna släppa lite på yrkesstoltheten i det här fallet?
– Ja, jag tror det. Och det finns faktiskt åkerier ute i samhället som håller hårt på sitt arbetsgivaransvar, som inte tar på sig uppdrag där kundens krav innebär att man åsidosätter trafiksäkerheten. De borde lyftas fram mer, men i den här branschen fokuserar man alltför ofta på det negativa.
Även Martin Miljeteig framhåller att det finns ansvarsfulla arbetsgivare i branschen. Men påpekar att i de fall då trafiksäkerheten åsidosätts, är det i regel en arbetsgivare som anger tonen.
– Det är ju ytterst få chaufförer som kör för fort för att det är roligt. Det finns nästan alltid en tidspress som spökar, säger Martin Miljeteig.
Enligt Patrick Magnusson är ansvaret delat på ”flera ben”.
– Man kan inte skylla allt på chauffören, även om han naturligtvis har ett yrkesansvar. Man kan inte skylla allt på åkaren, även om han naturligtvis har ett arbetsgivaransvar. Även transportköpare och myndigheter har ett ansvar, säger Patrick Magnusson.
Så vad kan de olika aktörerna göra?
– Det mest opedagogiska man kan göra är att peka finger och säga att det borde den instansen göra, och det borde den instansen göra… det handlar om det egna ansvaret. Och man måste fokusera mer på att förändra beteendet än på att förändra attityderna. Det finns en massa goda attityder som alla delar, men som alltför många ändå bryter mot. Man måste ta sikte på det praktiska beteendet.
– Men om man ska nämna något konkret, så har ju kunderna ett stort ansvar i upphandlingen. I dag förekommer det att transportköpare, däribland till och med statliga myndigheter, drar av en straffavgift om godset kommer fram en kvart för sent. Det kan vara en körning från Örebro till Umeå med ett tidsfönster på 15 minuter! Det är ju helt absurt, men tyvärr vanligare än man tror. Och om inte ens statliga myndigheter går i bräschen för ansvarsfulla transporter, vem ska då göra det?
Transportsektorns utveckling mot fler dödsolyckor, går på tvärs mot den allmänna trenden i Sverige. I varenda bransch utom yrkestrafiken minskade antalet dödsolyckor under fjolåret – och i exempelvis skogsbruket, som länge toppat statistiken, halverades antalet dödsolyckor under 2012.
– Här kanske man kan se ett konkret uppslag: titta på skogsbruket och se vad de har gjort. Det är alltid värdefullt att ha en dialog och lära av andra, i stället för att uppfinna hjulet på nytt, säger Patrick Magnusson.
