”Färdtjänstförare måste få eget avtal”

Varför ska lager- och terminalarbetare klumpas ihop med åkerichaufförer? Det finns ingen logik i att färdtjänstförare går under taxiavtalet. Bägge grupperna behöver egna kollektivavtal. De åsikterna vädrades av många ombud under en intensiv kongressdebatt om avtalsfrågor.

Att frågan om avtal är het bevisar de sammanlagt 24 motioner, som landat på kongressens bord kring förhandlingar och kollektivavtal. Förslagen handlade i stora drag om hur man ska få fart på lokala förhandlingar, på de enskilda arbetsplatserna ute i landet. Tanken är att pressa upp löner och villkor – utöver överenskommelserna i de centrala avtalen.

I dag är löneglidningen, extra pengar utöver vad de centrala avtalen säger, generellt sett låg inom Transports yrkesgrupper. Transport är också ett av få förbund som fortfarande, inom de flesta avtal, vidhåller tarifflönesystem med likvärdiga lönehöjningar. Flertalet andra förbund har i stället gått över till individuell lönesättning.

Principen innebär att ingångslönen inom Transports avtalsområden är jämförelsevis hög, å andra sidan når transportarna snabbare upp i fast lön. En rad motioner andades missnöje över att kompetens, farliga uppdrag och många år i yrket ger dålig utdelning i lönekuvertet. De föreslog olika former av kompetenstillägg.

Kenneth Grampe, från flygavdelning 46, talade sig varm för tillägg i form av extra ersättning i procent, baserat på tarifflönen. Tilläggen ska inte ges efter chefernas huvud utan utgå från objektiv arbetsvärdering, ansåg han, och hänvisade till en redan utarbetad välfungerande modell.

Han fick stöd av unga avdelningskamraten, Robert Langholz, som eldade på om lokala förhandlingar och refererade till förra förbundsordföranden Clas Linder:

– Clas talade om att hitta nya vägar. Här har vi en!

Ytterligare motioner handlade om kompensation i form av kortare arbetstid och tidigare pensionsålder för nattarbetare. Gruppen riskerar både hälsa, sömn och socialt liv genom jobbet på obekväma tider, underströk motionärerna.

Från förbundets norra delar lyftes kritik mot att allt för få, som i dag sitter i delegationerna och förhandlar avtal, är yrkesverksamma och verkligen känner till arbetsvillkoren inom de olika branscherna. Två tredjedelar borde vara arbetare från fältet och inte anställda inom förbundet, ansåg man.

Frågan om begränsningsregler för inhyrning av arbetskraft virvlade åter upp kongressombudens känslor. Ska förbundet slåss för lagstiftning eller fortsätta jobba avtalsvägen, är frågan. Förbundsstyrelsens svar blev att Transport, vid senaste LO-kongressen, lyckades driva igenom ett eget förslag, om att LO ska jobba för lagstiftning och frågan är prioriterad i avtalsförhandlingarna.

Tre av motionerna kring avtal ledde till votering, men förbundsstyrelsens synpunkter vann till slut gehör bland majoriteten i kongresshallen.

Förbundsjurist Marcel Carlstedt poängterade att förbundsstyrelsen i allt väsentligt instämde i kraven och att ledningen i stort sett jobbar i den riktning som förslagsställarna vill. Därför tyckte han inte att församlingen skulle låta sig avskräckas av förbundsstyrelsens många avslag på motionerna. Carlstedt förklarade att förbundsstyrelsen har ansvar för förhandlingarna. Han ansåg det kontraproduktivt att ”bakbinda” de för varje avtal utsedda förhandlingsdelegationerna, med redan uppgjorda krav från kongressen.

– Delegationerna kan komma fram till att det inte alls är de kraven de vill driva. Man måste ha klart för sig att man är två parter vid en förhandling. Ställer man ett krav till arbetsgivaren får man vara beredd på att det kostar, exempelvis i utebliven lönehöjning, resonerade Marcel Carlstedt.

Förbundsstyrelsen krävde ett separat färdtjänstavtal i den senaste avtalsrundan om taxiavtalet, men arbetsgivarparten var inte intresserad, anförde Carlstedt.

Anita Storm från avdelning 20 Östra Småland presenterade sig som en ”äkta taxihäxa” och höll ett känslofyllt försvar för ett separat avtal. Hon talade om de många färdtjänstchaufförer som sliter hårt, men likväl inte ens kommer upp i garantilönen på 17 400 kronor, för att försörja sina familjer.

– Hur det ser ut vid upphandlingar av resor vet alla i dag, billigaste anbud vinner. Men frågan är: Accepterar du att vi kör din handikappade dotter, din gamla mamma och din handikappade vän på ackord?

Inlägget möttes av varma applåder.