En rond för säkerhets skull
Farligt på jobbet? Rapportera hellre en gång för mycket än en gång för lite. Den som är ute och jobbar har många gånger bättre koll på förändringar och risker än dem som sitter på kontoret, erkänner chefen själv.
I dag uppmärksammas arbetsmiljön i världen. Men säsongen för skyddsronder pågår året om. För väktare och ordningsvakter görs de i industrier, kontor, centrumanläggningar. Helt enkelt där de utför sitt jobb.
– Oftast stöter vi på sådant som kunden inte har tänkt på, säger Mirja Karlsson, driftschef på Securitas i Motala. Här är det till exempel becksvart när våra rondväktare kommer in, och då måste de vara förberedda på de här trappstegen.
Hon och Mattias Pettersson, väktare och skyddsombud på Securitas i Mjölby, har just klivit in i en stor, vitputsad industrilada mitt i Mjölby. Det är dags för skyddsrond i lokalerna där Lanab Design tillverkar kontorsmöbler: bord, skåp, hurtsar.
De resonerar kring risker och vad som behöver ändras i väktarnas instruktioner. Driftschefen pekar och skyddsombudet antecknar.
– Här har någon tejpat upp dörren som ska vara låst enligt vad kunden har meddelat oss, säger Mirja Karlsson. Det får vi kolla upp med Görgen (anläggningens chef, som tagit semester) sedan. Gör en notis!
I maskinverkstaden upptäcker de hinder i väktarnas ronderingsväg, en utsugsslang och en stålbalk i fotknölshöjd.
– Här måste vi uppdatera rondinstruktionen. De måste gå runt andra vägen för att inte snubbla, säger Mirja Karlsson.
– Och här är det mycket spån på golven … men så är det ju alltid i en träindustri. Skriv att väktarna ska tänka på att det kan bli halt.
Efter en halvtimme är verkstad, lager, fikarum och kontor genomgångna. Resultatet blir en fråga till kundföretaget och några ändringar i instruktionen till väktarna. Båda skriver under och ändringarna kommer att dyka upp i väktarnas handdator. Kunden får också en kopia, men inget krav på åtgärder den här gången.
– Jag försöker pränta in i väktarna att de är sina egna skyddsombud också, säger Mattias Pettersson. De måste rapportera in förändringar, risker och incidenter.
Mirja Karlsson håller med. Allt ska rapporteras, sedan avgör hon och de andra på kontoret om kunden ska få ett påpekande, om Arbetsmiljöverket ska kopplas in, om det behövs utbildning … Eller om ingen åtgärd behövs.
Carina Lövgren är regionalt skyddsombud och finns på Transports avdelning 4, dit Mjölby hör. Hon tvekar inte om vad som är den viktigaste arbetsmiljöfrågan just nu:
– Det är stressen! Generellt i alla våra branscher handlar det om slimmade organisationer och hetsigare tempo på jobbet.
Hon konstaterar att alla risker och incidenter inte självklart kommer hela vägen fram till den som ska åtgärda dem.
– En åkerichaufför som råkar ut för något när han lastar eller lossar ska rapportera till sin åkare, och åkaren ska kontakta sitt kundföretag. Men om åkaren är rädd om sina körningar … då får vi gå in och kanske samverka med kundföretagets skyddsombud.
Lagom till den internationella arbetsmiljödagen har Carina Lövgren en hälsning till världens skyddsombud:
– Var observant, ställ frågor och kämpa på! Vårt uppdrag är stort – det gäller att värna om alla våra arbetskamraters hälsa.
