1945 invigdes Riksväg 6, ”Rikssexan” i folkmun, och 1962 bytte vägen namn till E3:an. Först 1992 blev det E20. Foto: Pernilla Ahlsén
Close
1945 invigdes Riksväg 6, ”Rikssexan” i folkmun, och 1962 bytte vägen namn till E3:an. Först 1992 blev det E20.
Close
Vägsträckan

E20 – en resa bland rövare och kungar

Örebro–Skara Genom de djupa skogarna i Tiveden och vidare ut på den öppna Västgötaslätten, förbi tusenåriga rastplatser och klassiska motell från bilismens guldålder. Med sitt strategiska läge är det här ett av landets viktigaste godsstråk och har varit det länge, även långt innan det blev motorväg. Följ med på en resa längs E20 – från Örebro till Skara.

Åkrarna breder ut sig på båda sidor om vägen när vi lämnar Örebro och kör söderut på E20 en solig förmiddag i mars. Här ska Sveriges första permanenta elväg byggas inom några år. Den kommer att gå fram till Hallsberg och är ett av många exempel på hur vägen förändras och utvecklas med tiden.

Idén om en motorväg mellan Stockholm och Göteborg väcktes redan på 1940-talet, men det skulle förstås dröja innan det blev något som liknar det vi kallar motorväg i dag. 1945 invigdes Riksväg 6 eller ”Rikssexan” som den kallades fram till 1962 då den bytte namn till E3:an. Först 1992 blev det E20. Det var under decennierna efter andra världskriget som bilismen slog igenom i Sverige. Överallt längs vägen öppnade vägkrogar och motell som slogs om att få ta hand om alla bilburna gäster. Många av dem finns kvar i någon form än i dag, medan andra har hamnat avsides när vägen har byggts om till motorväg.

På Rastpunkt Laxå samsas flera kök och snabbmatskedjor under samma tak. Foto: Pernilla Ahlsén
På Rastpunkt Laxå samsas flera kök och snabbmatskedjor under samma tak. Foto: Pernilla Ahlsén

”Motorby”

Vårt första stopp är Rastpunkt Laxå. Här öppnade 1963 oljebolaget Esso landets första ”motorby”, en satsning som växte och senare skulle säljas och bli Scandic Hotell. På nätet finns en svartvit film som berättar om motorbyn som samlade ”allt för motoristen”: Bensinstation, restaurang och motell med parkering direkt utanför rummet. Inne på rummen, som kostade 17 kronor natten, fanns en 21-tums svartvit tv, toalett och dusch. I restaurangen kunde man äta entrecôte och pommes frites för 7 kronor och 50 öre.

”Allt för motoristen”. Ett gammalt flygfoto visar hur det såg ut när Esso öppnade landets första motorby i Laxå. Foto: Pernilla Ahlsén
”Allt för motoristen”. Ett gammalt flygfoto visar hur det såg ut när Esso öppnade landets första motorby i Laxå. Foto: Pernilla Ahlsén

– I dag är motellet och motellskylten k-märkt, berättar Kristoffer Karlsson och visar ett flygfoto från 1960-talet som sitter på väggen i restaurangen.

Han driver Rastpunkt Laxå tillsammans med bröderna Pär och Stefan Jinnestrand som köpte stället 2003.

Nästa år fyller motorhotellet 60 år och restaurangen har utökats med flera olika kök och snabbmatskedjor som samsas under ett och samma tak.

Pär Jinnestrand och Kristoffer Karlsson har inrett Rastpunkt Laxå som en amerikansk diner på 1950-talet. Foto: Pernilla Ahlsén
Pär Jinnestrand och Kristoffer Karlsson har inrett Rastpunkt Laxå som en amerikansk diner på 1950-talet. Foto: Pernilla Ahlsén
Motorhotellet är k-märkt i dag. Foto: Pernilla Ahlsén
Motorhotellet är k-märkt i dag. Foto: Pernilla Ahlsén

Entreprenörsandan är densamma som när motellet startade. Trots två tuffa pandemiår, då hotellbeläggningen gick ner med 80 procent och restaurangen tappade hälften av sina gäster, väljer företaget att se möjligheter, investera och bygga ut. Enligt Laxå kommuns hemsida passerar det 12 000 bilar om dagen, och många av dem stannar till här.

– Snart får vi en ny uteservering och i sommar invigs en ny laddstation för elbilar, säger Pär Jinnestrand och fortsätter:

– Laxå är ett litet brukssamhälle där alla känner alla. Det är ett bra ställe att bo och driva företag på, framför allt tack vare läget och transportmöjligheterna.

Rastplats med anor. I Ramundeboda har resenärer stannat i tusen år. Det var ett viktigt stopp för kungen under medeltidens Eriksgata. Foto: Pernilla Ahlsén
Rastplats med anor. I Ramundeboda har resenärer stannat i tusen år. Det var ett viktigt stopp för kungen under medeltidens Eriksgata. Foto: Pernilla Ahlsén

Munkar och rövare

Vi fortsätter resan söderut men svänger av och följer skylten mot klosterruinen vid Ramundeboda rastplats som ligger vackert vid Borasjöns strand. Vi är inte de första att stanna här. Det här var en rastplats redan för tusen år sedan för de som färdades genom Tivedens mörka skogar. På den tiden var det en farlig resa eftersom skogen var ett tillhåll för rövare. Kanske var det här Astrid Lindgren tänkte sig sina Mattisrövare i Ronja Rövardotter?

Ramundeboda var också ett stopp på medeltidens Eriksgata, då den nyvalde kungen reste runt för att motta landskapens erkännande. Här vid Ramundeboda lämnades kungen över från västgötarna till närkingarna, på vägen mellan Skara och Örebro.

Enligt Erikskrönikan övernattade kung Valdemar här år 1275 medan hans mannar besegrades vid slaget i Hova.

Senare drev den klosterliknande orden Antoniterna ett härbärge här tills Gustav Vasa drog in klostrens tillgångar. I dag ligger det ett kafé vid klosterruinen. Det är stängt för säsongen men det är lätt att föreställa sig hur fint det är att sitta här när det öppnar i maj. Den som har medhavd lunch kan slå sig ner och njuta av utsikten över sjön redan nu.

”Det är en jättefin väg och nästan inga bilar”, säger tankbilschauffören Piotr Tyniec från Polen. Foto: Pernilla Ahlsén
”Det är en jättefin väg och nästan inga bilar”, säger tankbilschauffören Piotr Tyniec från Polen. Foto: Pernilla Ahlsén

Piotr Tyniec har stannat med sin tankbil vid en rastplats som också ligger vid Borasjön, men närmare vägen. Han kommer från Polen men kör för ett tyskt åkeri. Det här är första gången på fyra år som han kör E20 upp mot Stockholm.

– Det är en jättefin väg och nästan inga bilar. I Tyskland är det mycket mer trafik, säger han.

Solen skiner, men han sitter kvar i bilen och äter sin lunch medan han pratar i telefon med sin fru hemma i Polen. De bor nära gränsen till Ukraina och oron är stor över det som händer i grannlandet.

– Jag lyssnar hela tiden på nyheterna medan jag kör, säger Piotr Tyniec och skakar uppgivet på huvudet.

Christer Pettersson driver 6:ans vägkrog med sin fru. Han har jobbat i restaurangbranschen hela livet och tycker att det är jätteroligt. Foto: Pernilla Ahlsén
Christer Pettersson driver 6:ans vägkrog med sin fru. Han har jobbat i restaurangbranschen hela livet och tycker att det är jätteroligt. Foto: Pernilla Ahlsén

6:ans vägkrog

Vi rattar vidare. På en lerig grusplan mellan Laxå och Hova ligger 6:ans vägkrog. Namnet kommer från 6:ans landsvägsmotell som öppnade här när vägen fortfarande hette Riksväg 6. Det revs på 1980-talet och ersattes med den vägkrog som står här i dag. Men på väggarna hänger svartvita fotografier som skildrar platsens historia från 1948 och framåt.

För sju år sedan tog Christer Pettersson och hans fru över krogen. De lagar mat båda två och erbjuder klassiska vägkrogsrätter: Husmanskost som pytt i panna, spätta och plankstek. Men även thailändska rätter.

– Jag har arbetat i branschen hela livet och haft tre restauranger, säger han och lyser upp när jag frågar.

– Det är jätteroligt. Man träffar så mycket människor! Men det har varit tufft under pandemin. Det går inte att jämföra.

Fredrik Malm säger inte nej till raggmunk med stekt fläsk och lingonsylt. Foto: Pernilla Ahlsén
Fredrik Malm säger inte nej till raggmunk med stekt fläsk och lingonsylt. Foto: Pernilla Ahlsén

Den stora parkeringen lockar framför allt till sig lastbilschaufförer. En av dem är Fredrik Malm som kör varor till Coop-butiker. Han tar en dagens, raggmunk med stekt fläsk för 90 kronor.

– Oftast har jag matlåda men om jag ska stanna så gör jag det alltid här. Det är bra mat till bra pris, säger han och fyller en assiett vid salladsbuffén.

Fredrik Malm har kört lastbil i 18 år, hela sitt vuxna liv.

– Det är ofta stressigt och mycket tider att hålla koll på. Det är en tuff bransch med mycket konkurrens. Transporter får ju inte kosta något i dag. Men jag skulle inte kunna tänka mig ett annat jobb, inte som det känns nu i alla fall. Jag skulle nog känna mig instängd. Det är svårt att förklara men man blir väl formad. Det är någon slags frihetskänsla även om det inte är så fritt längre, säger han.

Han kör ofta den här vägen och är less på den dåliga väghållningen som gör att det alltid blir stopp vid Finnerödjabacken på vintern.

– En gång var det stopp i tre mil.

Riddarvecka

Vi fortsätter söderut mot det lilla samhället Hova. Det var här som kung Valdemars män förlorade år 1275. Det uppmärksammas varje sommar under Hova riddarvecka.

Petra Wallgren arbetar på Lisas Krog & Butik i Hova. ”Det är det sociala jag tycker om, man träffar så mycket människor”. Foto: Pernilla Ahlsén
Petra Wallgren arbetar på Lisas Krog & Butik i Hova. ”Det är det sociala jag tycker om, man träffar så mycket människor”. Foto: Pernilla Ahlsén

– Det är en stor folkfest med uppvisningar, gycklare och tornerspel, berättar Petra Wallgren som jobbar på Lisas Krog & Butik vid avfarten till Hova.

Det är ett populärt stopp för yrkeschaufförer. Men en del kunder försvann när den här delen av E20 drogs om för att bli mötesfri väg för tre år sedan.

– Det behövdes en ny väg så det är ju bra, men det blev krångligare att svänga av. De kanske kunde ha tänkt mer på att göra infarter och utfarter lite smidigare, säger Petra som bor i Hova.

Abbas manager Stikkan Andersson är född i Hova. Hans byst står uppställd framför huset som han växte upp i på torget i Hova. Foto: Pernilla Ahlsén
Abbas manager Stikkan Andersson är född i Hova. Hans byst står uppställd framför huset som han växte upp i på torget i Hova. Foto: Pernilla Ahlsén

Stan är bland annat känd för att Abbas manager Stickkan Andersson är född här. Hans byst står utanför det gröna huset på torget där han växte upp.

– Hova är ett litet, lugnt och mysigt ställe att bo på. Det är mycket barnfamiljer. Jag trivs, säger Petra Wallgren.

Philipe Birgersson kör husdelar från Sävsjö. ”När jag kommer fram är det bara en platta. När jag åker därifrån är det ett helt hus.” Foto: Pernilla Ahlsén
Philipe Birgersson kör husdelar från Sävsjö. ”När jag kommer fram är det bara en platta. När jag åker därifrån är det ett helt hus.” Foto: Pernilla Ahlsén

Bakom restaurangen ligger ett tankställe för långtradare. Det har hunnit bli eftermiddag och Philipe Birgersson har stannat för att tanka. Han kör husdelar från Sävsjö och har ofta virke, husväggar och takstolar i lasten. Just i dag är han på väg mellan Västerås och Höganäs.

– Jag kör till nya ställen hela tiden, det här är andra gången jag kör här, annars är det mest E4. Men det här är en bra väg, säger Philipe som är inne på sitt andra år på jobbet.

– Det är jätteroligt. När jag kommer fram är det bara en platta och när jag åker därifrån är det ett helt hus. Det roligaste är att köra med kranen och jobba med snickarna. Det är kul att röra på sig och inte bara sitta bakom ratten.

Frida Wilsson trivs på bensinstationen på Rattugglan i Mariestad. Foto: Pernilla Ahlsén
Frida Wilsson trivs på bensinstationen på Rattugglan i Mariestad. Foto: Pernilla Ahlsén

Snart passerar vi en milsten från 1700-talet som påminner om att vägen gick här även då. Vi rullar över Göta kanal och fortsätter mot Mariestad. Här ligger en av sträckans största vägkrogs- och hotellanläggningar, Rattugglan som numera drivs av Rasta.

Inne på macken står Frida Wilsson och plockar i ordning vid kaffemaskinen. Hon bor i Mariestad och har arbetat här i 32 år.

– Jag började sommarjobba när jag var 13 år och sedan blev jag kvar. Jag gillar att det är så varierande och att man träffar så mycket olika människor. Jag hjälper folk att tanka, byter torkarblad, säljer korv och har hand om butiken, säger hon.

Hur är Mariestad?

– Det är en lagom stor och mysig stad. En riktigt vacker sommarstad, eftersom den ligger vid Vänern.

Svårt att missa. Restaurangen och motellet i Brännebrona är minst sagt uppseendeväckande. I dag är det vandrarhem här. Foto: Pernilla Ahlsén
Svårt att missa. Restaurangen och motellet i Brännebrona är minst sagt uppseendeväckande. I dag är det vandrarhem här. Foto: Pernilla Ahlsén

Böljande rosa betong

Vi fortsätter vidare mot Götene. Men det går inte att skriva om den här sträckan utan att stanna till 2 mil norr om samhället, i Brännebrona. Det rosa motellet med sina böljande betongformer ser nämligen inte ut som något annat.

Vi parkerar vid ingången till det som i dag är vandrarhem. Tyvärr är receptionen obemannad men på byggnadsvårdsföreningens hemsida hittar jag en artikel skriven av Thomas Carlquist, byggnadsantikvarie vid Västergötlands museum i Skara. Här får jag lära mig att hela Brännebrona byggdes av den lokale entreprenören Ernst Skarp. När han startade sitt cementgjuteri 1945 fanns inte mycket mer än en bondgård här.

Fabriken växte och samhället med den. Götene kommun ville bygga en modern restaurang och hotellanläggning nära vägen, men eftersom det frikyrkliga samhället inte kunde enas om utskänkningstillstånd tog Skarp på sig att bygga anläggningen ute hos sig. När Brännebrona Gästis slog upp portarna 1962 blev det snabbt en succé. Varje torsdag åkte folk långt för att komma hit och dansa och äta god mat. Till och med the Beatles stannade här och fikade på sin Sverigeturné 1963. Men den första byggnaden såg inte alls ut som den gör i dag. Då var det en helt ordinär byggnad med fasad i gult tegel.

Men Skarp fortsatte att satsa. Han byggde en anläggning åt civilförsvaret och fick på så vis fler kunder till motellet. Han byggde till och med en flygplats som han tänkte sig skulle bli en mellanlandningsplats för flyg till kontinenten. Så blev det förstås inte men restaurangen behövde i alla fall byggas ut och det var då, 1972, som den fick sin uppseendeväckande utsmyckning.

Svårt att missa. Restaurangen och motellet i Brännebrona är minst sagt uppseendeväckande. I dag är det vandrarhem här. Foto: Pernilla Ahlsén
Det dröjde ända till  1990-talet innan Ernst Skarps uppseendeväckande motellbygge i Brännebrona fick sin rosa färg. Foto: Pernilla Ahlsén

Båda fasaderna mot vägen täcktes med betongelement i böljande former och ett stort rör fick omgärda entrén. Allt tillverkades förstås i den egna cementfabriken. I sin artikel gör Thomas Carlquist kopplingar till den amerikanska Googie-arkitekturen som fick efterkrigstidens vägkrogar att sticka ut i mängden med ultramoderna och lekfulla former.

Men det skulle dröja till 1990-talet innan byggnaden fick sin rosa färg. Då hade Skarp för länge sedan sålt anläggningen, civilförsvaret flyttat och bensinstationen stängt efter att Dinners öppnat närmare Götene. I omgångar har olika ägare försökt väcka liv i stället. Efter en kort tid som asylboende tog nya ägare över 2019, renoverade och öppnade Brännebrona vandrarhem. Det har varit tufft under pandemin, men Erland Olsson som är anställd här nu hoppas på sommaren, säger han när jag ringer upp.

– Vi håller på och renoverar fler rum nu. Än så länge har vi inte hittat någon som vill driva restaurangen, men skam den som ger sig.

”Gäss vid vatten”. På Skara konsthotell kan du äta lunch och njuta av originalmålningar av Bruno Liljefors. Foto: Pernilla Ahlsén
”Gäss vid vatten”. På Skara konsthotell kan du äta lunch och njuta av originalmålningar av Bruno Liljefors. Foto: Pernilla Ahlsén

Konst & dagens

Den som är hungrig kan så länge resa vidare till Skara. Precis vid E20 ligger Skara konsthotell som byggdes 2007 av Lars Göran Blank som inte bara är grundare till byggvaruhuset Jula utan också en stor konstsamlare. Här kan man äta dagens lunch för 110 kronor och samtidigt njuta av originalmålningar av Anders Zorn, Carl Larsson, Bruno Liljefors och Jenny Nyström.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Staffan Ejnarsson:
    25 mars, 2022

    Mycket trevlig artikel! Välskriven och både historia och nutid
    .

Lästips:

Emma Brodin. Foto: Lilly Hallberg

”Jämställdhet är en fråga som angår alla”

Facket. Emma Brodin i Örebroavdelningen var med att dra i gång nätverket för kvinnor i Transport. Initiativet har spridit sig och i dag är fem avdelningar i gång.

Emma Brodin. Foto: Lilly Hallberg

Att kramas eller inte kramas post-covid

Gästkrönika. För inte så länge sen fick vi höra den goda nyheten och gissningen att vi kan släppa restriktionerna och börja återgå till det normala. Och det innebär en stor omställning för de flesta av oss.

Svar på debatten om dödsolyckorna

Debatt. Som skyddsombud är man utsedd av sina arbetskamrater för att förbättra arbetsmiljön på arbetet. Själv har jag varit skyddsombud i många år och sedan huvudskyddsombud.

Kultur
Dimmornas bro (Waterloo Bridge) med Vivien Leigh och Robert Taylor från 1940. Foto: Mary Evans/AF Archive / TT Nyhetsbyrån

Det våras för nostalgin

Trendig känsla. Från medicinsk diagnos till varma känslor inför anblicken av försvunna glassar på GB:s karta eller Putins dödliga fantasier om ett förlorat imperium. Nostalgi tar sig många uttryck. Under långa perioder ett hånat känslouttryck. Men det verkar våras för nostalgin igen.

Transportarbetaren testar
Transportarbetaren testade sex termosar för att se hur de klarade att hålla värmen under en hel arbetsdag. Foto: Pernilla Ahlsén

Dyraste termosen inte alltid bäst

Test. En bra termos är ett måste för dig som vill ha med dig varm dryck på jobbet. Men vilken ska man välja? Är en dyrare termos nödvändigtvis bättre? Nej, inte alltid, visar vårt termostest. Här guidar vi dig till den bästa termosen utifrån dina behov.

Respekttrappan
Respekttrappan. Illustration: Mattias Käll

Sju steg mot en schystare arbetsplats

Arbetsmiljö. Har ni fördomar på jobbet? Är ni arbetskamrater schysta mot varandra? Det kan alltid bli bättre. Med Respekttrappan är tanken att ni ska ta sju steg mot en mer inkluderande arbetsplats.

Olivera Pobra. Foto: Lilly Hallberg

Det ska inte vara valfritt att följa värdegrunden på arbetsplatsen

Regionala skyddsombudet. Olivera Pobra är regionalt skyddsombud på Stockholmsavdelningen. Hon kan tänka sig att arbeta med ett verktyg som Respekttrappan. Och tycker att det är självklart att alla ska delta i sådana aktiviteter om de erbjuds på jobbet.

Respektfullt bemötande och diskrimineringsfrågor ingår som en del i Byas introduktionsutbildning för blivande väktare. Foto: Bya

”Syna fördomar genom att prata om dem”

Bya. Bevakningsbranschen ska förmedla trygghet, därför är det extra viktigt med ett respektfullt och likvärdigt bemötande. Det framhåller Ronny Fredriksson, chef för arbetsmiljöenheten på Bya, Bevakningsbranschens yrkes- och arbetsmiljönämnd.

Gustaf Järsberg

”Vi använder redan olika modeller i arbetsmiljöarbetet”

Transport. När medlemmar hör av sig till sin avdelning eller sina skyddsombud är arbetsmiljöproblemet ofta redan stort och infekterat. Gustaf Järsberg är central arbetsmiljösamordnare på Transport och berättar att det finns flera modeller att ta till hjälp.

Kriget i Ukraina
Hryhorij Varunok är chaufför och hjälper till att lasta ur en minivan med förnödenheter från Frankrike. Foto: Tadeusz Rawa

Chaufförerna krigets tysta hjältar

Hjälparbetare. De är de tysta hjältarna i krigets Ukraina. Chaufförer som kör lastbilar, bussar, minivans och personbilar. De ser till att humanitär hjälp kommer fram till krigsdrabbade områden och att flyende människor kan ta sig därifrån. Journalisten Tadeusz Rawa har för Transportarbetaren träffat några av dem.

Kultur
Ljudbokslyssnarna är lite mer svårflörtade än de som läser vanliga böcker. Om berättelsen inte fångar deras intresse från början är risken stor att de tröttnar och börjar lyssna på något annat i stället, konstaterar Daniel Åberg. Foto: Shutterstock

”En ljudbok måste fånga lyssnaren redan från början”

Berättare. Med den dystopiska ljudbokserien Virus blev Daniel Åberg en av de första svenska författarna att skriva direkt för ljudbokspubliken. Nu undervisar han andra författare i konsten att skriva berättelser som går hem i lurarna.

Snabbkoll
Två kvinnliga hemvärnssoldater bevakar kaj.

Hemvärnet för dig som är anställd

Försvar. Rekordmånga söker till hemvärnet och frivilligkårerna just nu. Men vad är det egentligen som gäller för dig som har ett jobb? Hemvärnet är halva försvaret. Den som är med kan när som helst kallas in för att hjälpa till vid kris eller för att skydda Sverige vid angrepp.

Möte med makten
Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin pratar valår med Transportarbetarens reporter John Antonsson. Foto: Pernilla Ahlsén

”Det har varit en tuff tid”

Val 2022. Den 11 september är det val i Sverige. LO kommer att satsa rekordmycket resurser på en socialdemokratisk valvinst. Men vad gör Socialdemokraterna för att förtjäna stödet? Partisekreterare Tobias Baudin lovar ett parti som visar Sveriges arbetare respekt och försvarar samtidigt svängningen i LAS-frågan.

Vägsträckan
Jätten Vist med Visingsö i sina händer. Konstnären Calle Örnemark (1933–2015) uppförde träskulpturen i Huskvarna i början av 1970-talet. Foto: Lilly Hallberg

På väg med svindlande utsikt

Vätterleden. Den har kallats Sveriges vackraste väg, också före namnbytet till E4 och innan epitetet ”motor” lades till – leden som sträcker sig utmed Vätterns djupa vatten. Häromåret firade första delen av Vätterleden 60 år.