Claes Sandberg är förbaskad på byggherre, byggbolag och andra som drar sig undan ansvar för skador som en polsk dragbilschaufför orsakade vid det stora byggprojektet Norra Djurgårdsstaden i Stockholm.

Utlandstrafik. En dragbil var en hårsmån från att köra över kajkanten vid Lilla Värtan i Stockholm. Bilen blev skrot och föraren, en polsk egenföretagare, riskerar att få betala höga saneringskostnader för dieseln som rann ut. Claes Sandberg är arg. Han fick sitt elskåp demolerat.

– Dragbilen var skrotfärdig redan innan olyckan. Trailern hade överlass, armeringsjärn som skulle till bygget av Norra Djurgårdstaden. Det är för jävligt att stora byggherrar inte anlitar seriösa transportföretag, säger han.

Clas Sandberg hyr en bit kaj av Stockholm stad. Där har han förtöjt en gammal pråm och ett par mindre stålbåtar som han använder i sin firma.

I torsdags förra veckan fick han en mindre chock när han kom till platsen. En röd polsk dragbil hade parkerats i en backe. Den kom i rullning och forcerade betonghinder, en cykelbana och for vidare genom hans staket. Lyckligtvis stoppades färden någon meter från kajkanten, när ena framhjulet gick ner i en djup grop som bildats precis innanför betongen.

– Polisen och brandkåren var här redan när jag kom. De la ut länsar för att stoppa bränslet som läckte ut i vattnet, säger Claes Sandberg som helst vill bli kallad bara ”Classe”.

Efter olyckan har han ägnat massor av tid och telefonsamtal åt att få klarhet i vem som ska betala för ett nytt elskåp, en nota på ungefär 15 000 kronor. Plus en ny grind.

Under dagarna som gått har han också försökt prata med den polske föraren som står kvar med bilen som bärgats till en grusplan strax intill.

– Chauffören bor fortfarande i hytten. Tyvärr kan han varken engelska eller tyska. Men genom en kompis som tolkade från polska fick jag fram att han är egenföretagare. Han har ingen speditör, utan hittade körningen på internet. Det var armering som skulle från Litauen till Stockholm.

När Transportarbetaren kommer till kajen är det fullt pådrag. En grävmaskin är i färd med att gräva upp kubikmetervis med grus och jord som förorenats av diesel eller olja. I vattnet ligger skyddslänsarna kvar.

En blå polskregistrerad dragbil med trailer rullar samtidigt in på grusplanen och parkerar kloss intill det havererade ekipaget.

”Vi ska flytta över den kvarvarande lasten till den här bilen”, gestikulerar den nyanlända föraren som också är pollack.

– Hur då, undrar jag. Ingen truck finns ju här …

– För hand, säger föraren och pekar uppgivet på överarmsmusklerna.

Någon minut senare kommer Vladimirs från XTM Bygg. Det är bolaget som beställt armeringen från Litauen.

– Vi har bara köpt godset, vi ansvarar inte för transporten eller dragbilen, säger han och slår ut med händerna.

Vladimirs tillbakavisar påståendet om överlass. Å andra sidan har XTM Bygg redan plockat av sin del. Resten – det som ska lastas om – tillhör en annan kund. I Uppsala. Vad godset vägde sammanlagt vet inte Vladimirs.

Jag ber honom tolka, och frågar vad chauffören ska göra med sin trasiga dragbil.

– Det är inte lönt att reparera. Jag måste försöka sälja den. Förmodligen som skrot, svarar chauffören.

Lite längre bort på kajen har Classe hamnat i en rejäl dispyt med Irena Cienkowska. Hon jobbar som logistiksamordnare för bygget. De två har redan drabbat samman en gång.

– Hur blir det med mitt elskåp!? Om det inte löser sig, kan jag i så fall dra en förlängningssladd bort till ditt kontor? Det ligger ju bara en liten bit bort, mullrar Classe.

– Gör det. Då kan jag lägga sladden på vår deponi, säger Irena som har duktigt med skinn på näsan.

Irena Cienkowska pratar polska. Hon har haft en hel del kontakt med olyckschauffören. Han har berättat att han snart ska gå i pension. Bilen och trailern, och lite sparkapital, var pensionsförsäkringen.

– Han är väldigt ledsen. Det finns en försäkring för bil och trailer, men han befarar ändå att han förlorar hela det kapital han jobbat ihop, säger Irena.