;
ORDFÖRANDEN HAR ORDET

Djungelns lag på Amazon

Ordförandeord. Det fackliga arbetet, för mig, är något som pågår här och nu i vardagen för våra medlemmar. Men det är också att blicka framåt och förstå vad vi står inför på en allt mer global arbetsmarknad. Detta för att vara bättre rustade för förändring. Vi kan inte vara bakåtsträvare, men vi måste slå vakt om våra villkor.

Det ryktas att giganten på e-handelsområdet, Amazon, är på väg att slå ned sina digitala pålar på den svenska marknaden. Kanske redan under 2018. Amazon dominerar e-handeln fullständigt. Men medaljen har en smutsig baksida, som kan komma att drabba terminalarbetare i Sverige, och det oroar mig.

Företaget ägs av en av världens rikaste män: Jeff Bezos, som har en förmögenhet på i runda slängar 160 miljarder dollar. En ogreppbar summa. Men man kan fråga sig om den summan ändå inte öppnar för möjligheten att vara en ”good guy”, att bedriva en ansvarsfull verksamhet med bra villkor för sina anställda?

Ingalunda, om man ska tro det som skrivs om herr Bezos och hans e-handelsimperium Amazon. I stället har en tydlig bild av ett systematiskt antifackligt företag som, enligt egen stolt utsago, ”ställer omöjliga krav” på sin personal tagit form.

Svårast är det för våra kamrater på golvet som packar varorna under vad som har beskrivits som fängelselika förhållanden. Personalen får inte sitta ned under tiotimmarsskift, får inte ta rast och tillåts heller inte att gå på toaletten om de ska leva upp till de högt ställda produktivitetskraven som klockas på sekunden. I stället har man kissat i plastflaskor på golvet av rädsla. Här är tid pengar. Bokstavligt talat.

Vi har hört historierna förr om hur arbetsgivare motarbetar facklig organisering. Amazon har gjort det till en sport. Man har anlitat anti-fackkonsulter och man har hotat personal som engagerar sig fackligt. Chefer utbildas i att tidigt identifiera tecken på facklig aktivitet, och anställda som samtalar för mycket med varandra säras på.

Men i Europa har företaget stött på patrull och varit tvunget att vika sig för fackliga rättigheter. Och i Sverige, mina vänner, lovar jag er att om Amazon vill komma dragande med sin unkna företagskultur och vidriga personalpolitik – då ska Transport göra allt vi kan för att ge dem en ordentlig match.

Samtidigt bedrivs den fackliga kampen här och nu för våra medlemmar i deras vardag. Som för tidningsbudet som tre år före sin pension sades upp från sin arbetsgivare, där hon arbetat i stort sett hela sitt liv. Detta för att hon arbetade för långsamt. Efter synpunkter på den korta tid hon hade på sig att köra sin runda, omplacerades hon trots sin artros till ett område med flerfamiljshus utan hiss. Hon försökte göra sitt jobb på kryckor, men det blev omöjligt och hon sjukskrevs och fick till sist sparken.

Jag blir förbannad när jag hör hennes berättelse och jag är stolt att säga att Transport nu stämmer arbetsgivaren i Arbetsdomstolen. En dålig arbetsgivare är en dålig arbetsgivare, vare sig de är tidningsdistributörer i Sverige eller globala e-handelsjättar och vi som förbund kommer fortsätta att ta striden för våra medlemmars skull.

Vi som arbetar obekväm arbetstid måste få det drägligare

Insändare. Som mångårig medlem i Svenska Transportarbetareförbundet undrar jag hur det är möjligt att nattarbete och dess tillägg så tyst och smidigt sopas under mattan? Att arbeta ständig natt eller merparten av arbetspasset under ob-tid och vara schemalagd 40 timmar i veckan – är inte detta lite av modern slavhandel 2026?

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Petrus Iggström

Valfusk?

Valbevakning. Media har spelat en icke obetydlig roll i årets valrörelse. Såpass att det kanske varit enklast om de själva fått utse en regering.

Det var i säck innan det kom i påse!

Politik. Det var ett jämnt val där media till stor del styrde utgången. Analyserna kommer säkert snart nog men när de allra flesta tidningar är borgerliga var ingenting enkelt för det rödgröna blocket. Även SVT:s nyheter lutar åt det blåbruna hållet och Aktuellt påminner mest om en blåbrun hemsida.

Svensk sommar

Överhettat. Det har varit en underbar sommar med resor i Sverige, utflykter och ljumma utekvällar. Men mest av allt sol på varma klippor och halvkalla bad i havet. Ändå hopar sig molnen och det är inte ovädersmoln utan bilderna av brandröken från Sydeuropa som tornar upp sig.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam. Foto: Petrus Iggström

Tiden AI frigör borde gå till arbetarna

Ny teknik. Någon mer än jag som minns Terminator? AI-nätverket Skynet har tagit makten, världen ligger i ruiner och några få i motståndsrörelsen kämpar emot den. Science fiction men tanken har stannat kvar: vad händer när vi ger teknik makt som vi sedan inte kan kontrollera?

Ojämlikhet gör demokratin sårbar

Makt. Demokratin försvinner sällan på en dag. Det kommer inget dekret om att fria medier, domstolar eller rätten att organisera sig ska avskaffas. Förändringen sker stegvis. Journalister, forskare och författare beskrivs som motståndare och civilsamhället trängs undan. Regler ändras så att makthavare kan behålla makten.

Semester – en klassfråga

Sommarsverige. Semestern är slut och jag är tillbaka på jobbet. I år har sommaren varit en karta över Stockholm med omnejd: Magelungen, Drevviken, Flaten och ibland Mälaren och Östersjön. Några dagar hade vi råd att hyra bil, annars har vi tagit oss fram med cyklar, SL och SJ.

En sak vet jag om tid: Jag hann inte klart

Redaktionens krönika. Jag skulle gissa att det tar fem minuter för vår kaffebryggare att få fram en kanna kaffe. Jag vet att det tar exakt tio minuter för mig och barnen att ta oss ner till parkeringen. Allt som allt tar det ungefär 32 minuter från barnens skola till jobbets ytterdörr.

I vår arbetslinje räknas alla arbeten som lika värda

Replik. Pontus Blümes debattartikel tydliggör att Transportarbetarförbundets stämningsansökan vilar på en huvudsakligen ideologisk grund där tillsvidareanställning ses som den enda normen på arbetsmarknaden och andra sysselsättningsformer betraktas som atypiska. I vår arbetslinje räknas alla arbeten som lika värda.

Någonting bra har hänt!

Redaktionens krönika. Det här kan bli svårt. Att skriva om så kallade positiva nyheter har flera risker. Att framstå som ironisk, som reklamtextmakare eller som en okritisk hyllare av någon företeelse, oftast ointressant för de flesta. Men jag gör ett försök!

En stolt ordförande

Ordförandeord. Efter många om och men så gick det ändå vägen i valet. Socialdemokraterna ska nu försöka bilda regering vilket är ett glädjande valresultat, eftersom det är Socialdemokraterna som står upp mest för frågorna som är viktiga för medlemmarna i Transport.

Wolt har inga anställda – och det är hela affärsidén

Debatt. I fem månader körde en av våra medlemmar matleveranser åt Wolt, och för detta arbete fick han sammanlagt 57 329 kronor före skatt för 484 arbetade timmar. En timlön på 118 kr, inklusive semesterersättning, som dessutom skulle ersätta alla kostnader för fordonet och hans egna pensionsinbetalningar.

%&!#€ idioter!

Redaktionens krönika. Under några veckor varje sommar är jag fri från storstaden och kastar ungar, sambo och hund i bilen och nöter asfalt och grus runt om i Sverige. Målet är resan, eller vad heter det? Jag fick i alla fall åter ”chansen” att lägga extra mycket tid på vägarna och uppleva lite av det många transportarbetare får utstå dagligen.

;