Dieseldoftande sommartips
En del är rostigt, buckligt, ruffigt. Men det mesta är putsat, glänsande och i toppskick. Gemensamt för fordonen som långsamt rullar in till Västra hamnplan i Trosa är att de andas kärlek.
Det är torsdag kväll och säsongsstart för veteranbilsklubbens veckoträffar. Efter några iskalla och regniga veckor har arrangörerna beställt en nästan ilsket skinande sol som speglar sig i både lack och krom.
Framför en klarröd Chevrolet Malibu 1966 har ett gäng från Södertälje plockat fram kaffetermosarna. De kallar sig Telge cruisers och kör amerikanare.
En dag per sommar hämtar de upp stans pensionärer på hemmen och cruisar runt med dem. Men i dag är det Trosa veteranbilsträff som gäller. Alla vill berätta varför:
– Det är avkoppling.
– Kultur!
– Jag har fått ett återfall.
– Man vill umgås med likasinnade…
– …och se fina bilar.
– Jag kör lastbil om dagarna, mest schakt, grus, bergkross, säger Benny Ekelöf som tillsammans med Agneta Ekelöf kommer i en ljusblå Chevrolet Impala 1965.
För många år sedan var Opel Kapitän 1959 hans drömbil. Men så satsade paret på barn i stället, och numera är det Chevan och en gammal Ford Lincoln som gäller.
Strax före de olika uppställningsplatserna står Mats Hagander. Han sorterar bilarna och behöver oftast bara ett ögonkast för att peka ut den centrala planen för gammelbilarna, en gräskant strax intill för entusiastbilar som inte har uppnått veteranålder – och grusparkeringen på andra sidan infarten för vanliga besökarfordon.
– Vi har aldrig något särskilt tema, berättar han. Det tycker jag är bara larv, så hit är alla med motorintresse välkomna.
Själv har han en mintgrön Ford coupe årgång 1946. Och han beskriver hur de åtta, tio gubbarna och en tant ser till att Trosaträffarna kan genomföras för elfte året i rad.
– Intresset bara växer, säger Mats Hagander. Återväxt? Ja, snart kommer det ett gäng ungdomar från Vagnhärad. Hälften av dem har bilar från 1930- och 40-talen.
Allra först att ta emot både fordon och entusiaster är Agneta Pettersson.
– Jag har längtat hela vintern, säger hon. De flesta som kommer känner jag ju igen, både bilar och människor.
Och efter sisådär 130 inrullade veteran- eller specialbilar – och lika många utdelade gratislotter – ställer Transportarbetaren den självklara frågan.
– Bil? Jag har en Kia, inte hinner man med några gamla bilar när man jobbar med det här, säger Agneta Pettersson.
