Redo för ett arbetsplatsbesök. I Östersund samarbetar projektanställda medlemsvärvaren Jan Stålemar med projektanställda försäkringsinformatören Matilda Olofsson från Sundsvall.

Facket. Ner med pennor, isskrapor och försäkringsinfo i en kasse. In i bilen och i väg till ett åkeri. Innan dagen är över kan Jan Stålemar och Matilda Olofsson räkna in en ny medlem, kanske två.

Med hjälp av extra projektpengar fokuserar Transportavdelningar runt om i landet på att höja medlemstalet. Fackets nedåtgående kurva ska vändas.

I Östersund samarbetar den projektanställda medlemsvärvaren ofta med en projektanställd försäkringsinformatör från Sundsvall. Det vill säga – Jan Stålemar och Matilda Olofsson åker ut på arbetsplatser tillsammans.

– Många företag tycker att det är jättebra att jag kommer. De betalar ju för avtalsförsäkringarna, men är många gånger okunniga om vad de anställda har rätt till, säger Matilda Olofsson.

En torsdag är det återbesök på Lundstams återvinning. Där blir det samtal om vilka försäkringar som gäller eftersom företaget har kollektivavtal. Och vad den som är med i facket kan få utöver detta.

– Jag är väl lite dumtjurig, medger chauffören Urban Wärme som i somras råkade ut för sin andra arbetsolycka.

Han ramlade från en stege, ner i verkstadens betonggolv … och fortsatte att jobba med smärtorna som sällskap. Matilda Olofsson reder ut vad han har rätt till för ersättningar och berättar hur han ska söka dem. Och påtalar vikten av att dokumentera sina skador.

Rättigheter och skyldigheter

Vid bordet intill pratar Jan Stålemar på. Inte bara historier från taxibilen, utan också vad ett fackligt medlemskap innebär. Rättigheter och skyldigheter.

Dagens nya medlem blir Christer Sjödin som av gammal vana är med i Seko, men under samtalet inser att han inte längre kan få hjälp därifrån. Eftersom han jobbar på Transports miljöarbetaravtal blir det strax en övergång.

Lundstams räknas som en bra arbetsplats av värvaren och informatören. Där funkar det att boka in en kafferast då och då. Liknande relationer har de, tillsammans eller var för sig, byggt upp inom bevakning och på någon terminal. Och ofta åker de på spontana arbetsplatsbesök. De tittar in på mackar, mindre åkerier, gummiverkstäder eller stannar till i taxikön vid flyget eller lasarettet.

Jan Stålemar ägnar en hel del tid åt att ringa också. Han får listor på företagens nyanställda, men vet inte om de är fackmedlemmar eller inte. Han ringer på klasslistor med dem som har tagit studenten på transportprogrammet. 30 av 100 är nu med i Transport.

”Något måste göras”

I Mellersta Norrland har medlemstappet bromsats rejält under höstens dubbla projektinsatser.

– Vi insåg att något måste göras, säger avdelningsordförande Johan Molin. Det gick lätt att ansöka om projektpengar och vi valde rätt personer. Janne kan taxibranschen väldigt bra och har jobbat som säljare förut.

Totalt har 18 av Transports 25 avdelningar varit i gång med värvningsprojekt under delar av året.

– Det viktigaste är att vi arbetar med den här frågan ur ett lokalt perspektiv, säger Magnus Lagerqvist, central ombudsman som håller i medlemsvärvning och organisering.

Han beskriver att avdelningarna valt olika metoder, att de har hittat lokala värvarförmågor och att försäkringsinformatörerna har plockat hem miljoner till medlemmarna.

– Det är för tidigt att analysera resultatet av värvarna, säger han. Men vi får fler inträden i förbundet än förra året.