De är vägens ofria riddare
Den fria vägens riddare? Njae, snarare den ofria vägens rattvridare, säger fyra lastbilschaufförer på Scania i Södertälje. Vi träffade dem för att prata om den stereotypa bilden av karlakarlen bakom ratten som forskare intresserar sig för.
Den fria vägens riddare? Njae, snarare den ofria vägens rattvridare, säger fyra lastbilschaufförer på Scania i Södertälje. Vi träffade dem för att prata om den stereotypa bilden av karlakarlen bakom ratten som forskare intresserar sig för.
Diana Hedborg har nyss gått på dagpasset som godstransportör åt Scania transportlab.
Kollegerna Henry Stigesjö, Kjell Gustafsson och Micke Westin ska strax gå hem och sova efter nattens körningar från Danmark och Småland.
– Det är väl lite glorifierat att harva motorväg, säger Diana Hedborg. Våra praktikanters våta dröm är att köra ute på vägarna för det har nån slags status. Men är det verkligen glamouröst – eller ser det bara glamouröst ut?
Visst bjuder jobbet bakom ratten på en hel del frihet, enas Henry, Kjell och Micke om. Man får ju till exempel uppleva årstiderna på nära håll. Men ärligt talat, den där friheten ute på vägen finns det inte mycket kvar av.
– Vi är uppkopplade hela tiden så cheferna kan hålla koll på en, säger Kjell Gustafsson. Vi lever med en digital stress och känner oss ständigt övervakade.
Tekniken har förstås en hel del fördelar också. Det är sällan man kör fel numera. Förr gick det många timmar åt att stanna på mackar och kolla kartor.
Bilden av lastbilschaffisen som en karlakarl då? Som reder sig själv, fixar allt och är grov i munnen?
– Förr var det mer kroppsligt arbete men i dag kör vi ju bara, säger Henry Stigesjö. Vi reparerar inget, går något sönder kommer det någon annan och fixar. Vi lossar inte ens själva. Vi är rattvridare.
Men jargongen är grov, säger de, så där stämmer väl den föreställning många har om yrkeskåren. Mycket dieselsnack blir det och på truckstoppen får man höra många krigsberättelser om avancerade körningar och bravader. Fast finns det tjejer i lokalen blir tonen genast lite mjukare, säger Henry.
– Jag önskar det fanns fler tjejer på stoppen. Man håller lite lägre nivå då.
Jo, jargongen kan vara lite vulgär ibland, det håller Diana med om.
– Man måste ha skinn på näsan, säger hon.
