”Chock att så många sades upp”
Det kom som en chock för alla att så många som 49 skulle sägas upp. Max 30 personer trodde de anställda på DHL Texports lager i Borås. – Nu har några kollegor redan lämnat oss, säger lagerarbetarna Carina Åsén-Öhrn och Johan Westberg.
De anställda som är kvar på lagret kommer att arbeta i nya grupper med en del nya arbetsuppgifter.
Varslet om att en tredjedel av personalstyrkan på DHL:s lager skulle få gå kom den 23 juni i år. Den 31oktober kommer de sista att sluta sina anställningar, som en följd av att DHL Texport förlorade en stor kund.
Carina Åsén-Öhrn är huvudskyddsombud och har jobbat på DHL:s lager i ett par omgångar, men senast sedan 1997. Hon blir kvar medan Johan Westberg börjat söka jobb på annat håll. Han blev fast anställd på Borås-lagret 2008 och sitter i fackklubbens styrelse. Nu är han inne på att helt byta bana och är öppen för det mesta.
Johan och Carina beskriver inledningsskedet efter uppsägningarna som deppigt och resignerat.
– Semestrarna kom mitt i allt och nu har känslan hunnit sjunka in hos folk. Ett tiotal har redan gått vidare till annat. Det är skönt att de fått nya jobb, tycker Johan och Carina.
Hon talar om förlusten av arbetskamrater och berättar att arbetsgrupperna organiseras om till nya arbetsgäng.
De som fått nya jobb har gått till bemanningsföretag och andra lagerfirmor, förklarar Carina och Johan. Han föll precis vid gränsen för uppsägning. Den gick vid sju, åtta anställningsår.
– Hittills är det bara ett varsel, för en person, som dragits tillbaka. Mina jobbarkompisar har räknat på det och förstår inte riktigt hur vi ska klara oss och hinna med jobbet i framtiden. Fackklubben har börjat kommunicera den oron med ledningen, säger Carina Åsén-Öhrn och Johan nickar.
Kollegan Vincent Sohlström har hunnit jobba på lagret i tre år och blev fast anställd i somras.
– Två veckor senare kom varslet, men det var ganska väntat. Jag har börjat söka annat, allt möjligt, som lagerjobb. Jag kan tänka mig vad som helst, men jag har inte fått napp än. Jag kommer att sakna folket, arbetskamraterna. De är roliga och schysta, vissa umgås jag med på fritiden också.
Vincents dröm är att bli brandman men betygen räckte inte till, så han funderar på att göra högskoleprovet.
Emelie Börjesson är också uppsagd. Först blev hon orolig och tankarna jagade igång. Sedan bestämde hon sig för att se det som en möjlighet att göra något annat.
– Jobb finns det ju. Jag har redan varit på en anställningsintervju, ska gå på en till och har ytterligare en på gång.
Emelie kan falla tillbaka på sin gamla yrkeskompetens som cnc-operatör inom verkstadsindustrin. Det handlar om exempelvis svarvning, borrning och fräsning via datorstyrda maskiner.
– Folk är ledsna att jobbarkompisarna försvinner, men vi har så fullt upp att göra att vi inte riktigt hinner deppa. Kanske har jag inte riktigt landat i det än. Jag tycker om att vara på jobbet och vi trivs med varandra. Det blir nog väldigt tomt för dem som stannar, tror Emelie Börjesson
Magnus Johansson har arbetat på DHL i fem år och har inte släppt hoppet om att han trots allt ska få stanna kvar. Rätten till återanställning ett antal månader efter att han slutat är sista halmstrået (se faktaruta nedan).
– Jag jobbade på ett It-företag förra gången jag blev uppsagd. Då var det helt okontrollerat, kaos. Nu är det mycket mer ordning och reda, mer uppstyrt.
DHL har kollektivavtal med Transport och fast anställda, med vissa förbehåll, har därför rätt till så kallat omställningsstöd. Arbetsgivaren och facket har anlitat företaget Lernia, som bistår med bland annat coachning och cv-skrivande.
– Min coach skickar också mejl med tillgängliga jobb, säger Magnus.
Kollegan Johan skulle gärna vilja ha fler träffar med sin coach, så att vägledaren hann lära känna honom bättre inför möjliga vägval.
Studier och omskolning då?
Johan Westberg och Magnus Johansson skakar båda på huvudet.
– Nej, det är vi inte intresserade av.
