Bristerna i flygplanslastarnas arbetsmiljö ska åtgärdas

En hel katalog med förslag kring tekniska hjälpmedel, utbildning, och hur man kan förbättra säkerheten och minska riskerna i arbetet. Det är resultatet av ett stort projekt kring hur man ska rycka upp flygplanslastarnas och cargo-personalens arbetsmiljö. Nu går man vidare med åtgärder av bristerna.

Det unika projektet drog igång 2010 med bland annat enkäter till flygplatspersonalen, mätningar och fysisk registrering av hur de arbetar.

Slutrapporten är nu klar och projektet avslutat, men ett nytt tar vid. TYA, Transportfackens Yrkes-och Arbetsmiljönämnd, har fått ytterligare en miljon för att påbörja åtgärderna.

De vetenskapliga studier som gjorts inom projektet av forskare på Centrum för Belastningsskadeforskning, CBF, visar att flygplatsarbetarna upplever större påfrestningar på jobbet, om man jämför med andra yrkesgrupper.

Drygt 70 procent av de tillfrågade hade haft besvär med ländryggen under de senaste tolv månaderna. 60 procent uppgav att de haft ont i skuldror och axlar medan 45 procent av personalen känt av problem med handleder, händer och nacke under det senaste året.

De tuffaste momenten i lastarjobbet är, enligt enkätsvaren, att lasta och lossa väskor i flygplanens lastutrymmen utan hjälpmedel och att vintertid dra lastade bagagevagnar utomhus. Till det ska läggas lastning och lossning mellan vagnar och lastrum, helt manuellt, utan lastband.

Problemen minskar på arbetsplatser där lastarna har hjälpmedel som ”sliding carpets”, för att transportera last inuti flygplanskropparna, och så kallade ”rampsnakes. De för väskorna på band in i planen. Men de redskapen finns inte överallt och används inte alltid.

Orsaken till det, var enligt cirka 35 procent av lastarna, att hjälpmedlen inte fanns tillgängliga. Nästan lika många anställda avslöjade att maskinerna var trasiga eller att de tyckte att jobbet tog längre tid om de använde redskapen.

Undersökningen har inte enbart granskat hur flygplanslastarna jobbar utan också tittat närmare på villkoren runt omkring, som hur arbetet organiseras och hur de psykosociala förhållandena är. Det framgår att personalen är ganska missnöjd med chefernas ledarskap, och det sociala stödet från både arbetsledare och kollegor, i jämförelse med andra yrkesgrupper.

Vid ett seminarium om resultaten betonade forskarna vikten av återhämtning mellan de slitsamma arbetspassen. Även under arbetets gång innebär det tunga arbetet att lastarna behöver pusta ut mellan arbetsmomenten för att stå pall.

Mätningarna av hur arbetarna rör sig under arbetsdagen påvisade, enligt belastningsforskarna, många riskfyllda moment. De behöver motas i grind med bra hjälpmedel och dito arbetsställningar.

Att förmå anställda att använda de redskap som finns för att underlätta jobbet är en gammal kärnfråga bland Transports skyddsombud. Regionala skyddsombudet Dan Holmberg på Transports flygavdelning 46 betonar att det krävs rätt hjälpmedel till respektive arbetsmoment. Han efterlyser också containrar som går att öppna och lyfthjälpmedel vid sorteringsarbetet. Därutöver krävs ett erfarenhetsutbyte mellan de olika arbetsskiften. Vissa skift fungera, enligt Holmberg, bra i dag medan det är sämre ställt med andra.

Dan Holmberg slår också ett slag för mer utbildning i ergonomi, kring exempelvis arbetsställningar, även för vikarier och personal som hoppar in.

Ytterligare en viktig insats är att få med alla på banan kring reglerna om risker och säkerhet och att förmå anställda att anmäla olika tillbud. För det krävs att ledningen arbetar med attityderna i arbetslagen. Personalen måste också få information om vilka regler som gäller och hur de ska fylla i anmälningar. Detta behöver även följas upp fortlöpande.

Bakgrund

Transports flygavdelning 46 tog initiativ till projektet ”Skadefria cargo- och flygplanslastare”. Inom avdelningen upplevde man stark frustration över att anställda skadas och slits ut på flygplatserna. I kontakterna med Försäkringskassan saknades också forskning, som kunde bevisa sambandet mellan det slitsamma arbetet och värk och skador hos arbetarna.

Flygarbetsgivarna och Transport har gemensamt deltagit i projektet. Det har genomförts i samarbete med forskare vid Centrum för Belastningsskadeforskning, CBF, vid Högskolan i Gävle.

Sammanlagt har ett 40-tal arbetsstationer studerats vid Arlanda, Landvetter, Sturup, Skavsta, Växjö och Arvidsjaur, för att få ett grepp om olika förutsättningar i arbetet.

Vid sidan om studierna har fyra arbetsgrupper med arbetsgivare och fack arbetat med frågor kring arbetsorganisation, fysiska och psykiska belastningar, liksom hjälpmedel och utbildning.

Projektet är unikt, en så omfattande undersökning av de flygplatsanställdas arbetsmiljö inte gjorts tidigare, varken i Sverige eller internationellt.

TYA, Transportfackens Yrkes-och Arbetsmiljönämnd, som leder projekten, är ett samarbetsorgan mellan arbetsgivare och fack inom transportnäringen.