Bevisbördan ligger på patienten
På Försäkringskassan var tre handläggare involverade i Mikael Ohlsons fall. Två av dem arbetar inte längre på enheten för arbetsskador, och den tredje har inte gått att nå. Men Ossian von Friesen, specialist på Försäkringskassans arbetsskadeenhet i Göteborg, förklarar vilka lagar kassan har att följa när det gäller olycksfall i arbetet.
– 1993 infördes en betydligt hårdare lagstiftning än tidigare, vad gäller bevisbördan. Sedan dess är bevisbördan ganska hög, det krävs ”övervägande skäl” för att tro att olycksfallet orsakat problemet. Övervägande skäl har man definierat som att skälen som talar för, ska väga tyngre än skälen som talar emot, säger Ossian von Friesen.
Och den här bevisbördan ligger främst på patienten?
– Så kan man uttrycka det. Men Försäkringskassan har ju en utredningsskyldighet, det ligger inte på patienten ensam att utreda situationen.
I det här fallet har patienten ett intyg från en psykiatriker, som uttryckligen skriver att ”övervägande skäl” talar för ett samband mellan olycksfallet och problemen?
– Det är inte en medicinsk bedömning utan en juridisk. Varken behandlande läkare eller Försäkringskassans medicinska rådgivare gör egentligen bedömningen, utan de tar fram den dokumentation som Försäkringskassan baserar sin bedömning på.
Men hur kan kassan i sin bedömning lägga större vikt vid ett utlåtande från en medicinsk rådgivare som aldrig träffat patienten, än vid utlåtanden från två läkare som undersökt honom?
– Försäkringsmedicin är en lite egen specialitet. Den försäkringsmedicinska rådgivarens roll är just att vara rådgivare. De har en kompetens att värdera det medicinska materialet och hjälpa oss att tolka det rent försäkringsjuridiskt. Det är väldigt sällan vi frågar den behandlande läkaren om han eller hon anser att ett tillstånd är orsakat av en arbetsskada.
Så vad rådgivaren i praktiken hjälper er att bedöma, är den behandlande läkarens förmåga att skriva protokoll, snarare än patientens tillstånd?
– Lite hårdraget så är det väldigt sällan vi ifrågasätter det medicinska tillståndet i sig. Vad vi är intresserade av är orsakssambanden. Utgångspunkten är en lagstiftning som slår fast hur man ska bedöma vad som ska räknas som arbetsskada, och det kan ju skilja en del från vad som i den allmänna uppfattningen ska räknas som arbetsskada. Men som sagt, arbetsskadeförsäkringen bygger på en lagstiftning, och den har vi att följa.
Stefan Törneberg, försäkringshandläggare på Transports avdelning 3 i Göteborg, uppger att Försäkringskassans avslag till Mikael inte på något sätt är unikt.
– Vi har många medlemmar som råkat ut för liknande saker. Generellt, när sådana här fall går till oss, så är vårt intryck att Försäkringskassans rådgivande läkare inte har sett till patientens bästa, utan tar kassans parti, säger Stefan Törneberg.
Han håller med Ossian von Friesen om att det i grund och botten är de hårdare reglerna från 1990-talet som är ”boven i dramat”.
– Det var den ekonomiska krisen som gjorde att man skärpte lagstiftningen för att spara pengar. Den lagstiftning vi hade fram till 1993 kanske var lite väl generös, men den vi har i dag är alldeles för hård. Det borde gå att hitta en vettig medelväg.
