Krönika

Att bygga ett hus tillsammans

Davids krönika. Vad gör man då den vuxna dottern är ledsen, har problem med en tidigare relation, är sliten efter flera års nattjobb som barnmorska och av att vara ensamstående med ett barn? Och hon har en enda stor önskan: att bygga ett eget hus? Jo vi bygger förstås ett!

Ett Attefallshus bredvid vårt stora ute på skärgårdsön låter inte så märkvärdigt. Ändå kan jag i efterhand undra vad vi tänkte på då vi borrade ner de första armeringsjärnen i berget.

Bärlinor till golv och stomme går dock relativt snabbt att bygga. Vi hade ingen ritning mer än yttermåtten 25 kvadrat och 4 meter högt i snitt. Allt annat var på fri hand.

Vi skruvade i stället för att spika och kunde på så sätt beräkna var fönstren skulle vara då vi väl reglat upp väggarna. Mycket flyttande av reglar hit och dit vart det, men till slut blev det bra. Det vill säga så som dottern, Hanna, ville ha det.

Takstolarna föreslog snickarna på ön att vi skulle måttbeställa från en firma i Uppland, eftersom det är ett himla bök att göra såna själv. Hanna tyckte inte det. Så vi tillverkade egna med mallar vi lagt på golvbjälkarna (själva golvet var inte lagt då).

Hanna fixade det med ett ihärdigt skruvande och vände på bitarna, trots att jag sa åt henne att låta bli då hon har diskbråck. Men det hjälpte lika lite som när jag sa att hon inte skulle bära de fulla hinkarna med betong till grundplintarna.

Det jobbigaste var att lägga taket. Det lutade så förbannat och det var svårt att få fäste med gympadojorna på råsponten. Men att skruva i ett par brädor som stöd minskade risken att åka ner på arslet.

Den sommaren regnade det ingenting, inte en enda droppe. Utom då vi just lagt klart råsponten. Så det blev lite halvbråttom att få på en presenning …

Jag är någotsånär bra på att bygga. Varifrån jag lärt mig är oklart. Jag har visserligen jobbat en del på byggen, men då som ställningsbyggare. Men att se Hanna utvecklas från nästan ingenting till att bygga det mesta av huset (jag tog mig en del sovmornar) var något alldeles speciellt.

Dottern är faktiskt den bästa arbetskamrat jag haft. Vi teg, ja till och med surade, sida vid sida till sena kvällarna. Och ibland påpekade hon att jag gjort fel här eller där.

Då citerade jag en åkare jag jobbat för då han tappat en trailer.

– Och jag som aldrig gör aldrig fel!

Nu är ”Hattstugan” färdig. Eller, så klar den kan bli med en dotter som hela tiden ändrar på saker; och som inte tvekar att sätta sin pappa i arbete. Men en härlig resa har det varit!

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Fia:
    12 juli, 2021

    Vilken fin grej att få minnas tillbaka för er! Inte ett dugg förvånad över att ni byggde ett hus, Hanna, en av de bästa mest fantastiska kvinnor jag känner. Och tvivlar inte en sekund på att hennes pappa är lika underbar som henne ❤ Ha nu en fantastisk sommar i Hattstugan, ge varandra en stor kram från mej!

  2. Maja Karlsson:
    5 juni, 2021

    Vilken fin grej att göra tillsammans!

  3. Bengt:
    4 juni, 2021

    Vilket avslappnat tålamod 🐝

Lästips:

David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Follow the money

Davids krönika. Jag är varken jurist eller psykolog, sannerligen inte. Men jag kan se en poäng med strängare straff för grov kriminalitet.

Älskade jävla väg

Davids krönika. Det började med Bob Dylan. Hans nasalt gnälliga sång lockade mig ändå som tonåring till att längta ut på vägarna. Inte minst för alla hans besjungna erövringar. Som i ”Girl from the north country”.

Diktaturen som alla älskar?

Davids krönika. Vid mina ändlösa körningar upp och ner genom landet noterade jag att det var ovanligt många ekipage med sjöcontainers på vägarna strax efter påsk. Helsingborgs godsbangård var också full av containertåg.

Vi riskerar att få en hård käftsmäll

Ordförandeord. Transportare, vi riskerar att ha en käftsmäll på Sveriges arbetare på ingång. Jag pratar så klart om den nya arbetsrätten, försämringarna i LAS med mera.

Fel bygga lönepolitik på orättvisor

Debatt. I år firar jag 60 år med Transportarbetareförbundet. För att vara lite internationell, det har runnit rätt mycket vatten under broarna över Seine.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Follow the money

Kriminalitet. Jag är varken jurist eller psykolog, sannerligen inte. Men jag kan se en poäng med strängare straff för grov kriminalitet.

Älskade jävla väg

På väg. Det började med Bob Dylan. Hans nasalt gnälliga sång lockade mig ändå som tonåring till att längta ut på vägarna. Inte minst för alla hans besjungna erövringar. Som i ”Girl from the north country”.

Att bygga ett hus tillsammans

Hattstugan. Vad gör man då den vuxna dottern är ledsen, har problem med en tidigare relation, är sliten efter flera års nattjobb som barnmorska och av att vara ensamstående med ett barn? Och hon har en enda stor önskan: att bygga ett eget hus? Jo vi bygger förstås ett!

Afghanistan – vilja och vanmakt

Ledare. Bilderna från Kabuls flygplats träffar som slag mot hjärtat. Desperata människor som klamrar sig fast utanpå plan som lyfter, de sista dödsdömda försöken ut från ett land i talibaners makt. Bilderna påminner om fiktion i film.

Ett helsike för den som ska kontrollera

Ordförandeord. Efter en lång skön sommar känns det spännande att öppna datorn och friska upp minnet med vad som är på gång i höst. Det blir mycket att ta tag i.

Fortsatt instabilt politiskt läge

Debatt. Vi kan inte motivera våra medlemmar att vare sig rösta eller bli medlemmar i ett parti som inte värnar den svenska modellen, skriver ombudsmännen från Transports avdelning 6 Värmland.

Det måste gå att kombinera lönsamhet och schysta villkor

Debatt. Marknaden för bud och hemleveranser har vuxit explosionsartat de senaste åren. Dels tack vare digitaliseringen men den har också accelererat kraftigt på grund av coronapandemin.

Vi är bra på att lyssna!

Ledare. Hej kamrater och läsare! Här skriver jag nu för första gången, som ny tillförordnad chefredaktör för tidningen.

Vad är en röst på S värd i nästa val?

Ordförandeord. Vart är Socialdemokraterna på väg egentligen? Frågan är ytterst aktuell och bottnar i att partiet nu tvingas leverera det elände man gick med på i den så kallade januariöverenskommelsen.

Kräv att vi ska få använda toaletten!

Insändare. Det är ingen hemlighet att gigekonomins företag, som Foodora, inte tar hänsyn till arbetarnas rättigheter och säkerhet. Förutom usla arbetsvillkor, mycket låga löner och osäker arbetsplats, måste vi också utstå omänskligt bemötande av restaurangerna.

Utsatt arbete i färdtjänsten

Insändare. Vi färdtjänstchaufförer är en av de personalgrupper som får samhället att fungera. Vi tillhör en samhällsviktig funktion. Vi kör barn med olika behov till skolan. Äldre till daglig verksamhet, vårdinrättningar och sjukhus.

Jag känner mig verkligen inte trygg …

Ordförandeord. En fråga man kan ställa sig i dessa i flera avseenden märkliga tider är ju vad som i framtiden kommer att vara det så kallade nya normala. Jag tänker på flera saker, men vill börja med det som håller på att hända inom LO.

Nu lämnar jag över

Ledare. Det här blir min sista ledarkrönika i Transportarbetaren. Efter 19 år som chefredaktör lämnar jag stolen, för att gå i pension lite senare i år. Många tankar snurrar när jag försöker summera min tid på Transport och förbundets medlemstidning.