Äter dina prylar upp dig?
Kultur. Känner du som jag ibland att dina prylar äter dig? Att allt ska tas om hand och ingen tid finns för dig och dina närmaste. Paret Elisabeth Byström och Johan Ernfors har skrivit boken Prylbanta om hur du frigör tid, pengar och mår bättre.
Det ligger i tiden och handlar om miljö och minimalism. En livsfilosofi som går ut på att skala ner på vår konsumtion, ge plats för mer tid med dem vi älskar och större utrymme att göra det vi verkligen tycker om. I bloggen Destination Livet. Med hjärtat som kompass uttrycks det så här:
”Vad är meningen med att köpa ett familjehus, belåna sig för en bil, för att sedan jobba hela dagarna för att kunna betala huset och fylla huset med prylar, för att i slutändan aldrig få tid med sin familj?”
För Elisabeth Byström och Johan Ernfors kom vändpunkten när de skulle flytta ihop och insåg hur mycket saker och kläder de samlat på sig. De gav sig i väg på en resa med lätt bagage och såg regnskogar skövlas. I samma veva dog deras bägge mormödrar och de röjde två dödsbon.
– Det fick oss att börja fundera över våra värderingar och prioriteringar. Vad som är viktigt i livet, varför man sparar så mycket onödiga prylar och hur man kan leva mer hållbart, berättar Elisabeth Byström.
Att prylbanta innebär att man gör sig av med grejer man inte behöver, saker som inte tillför något värde i livet.
– Det finns otroligt många vinster, men det viktigaste är att livsstilen frigör tid, mental energi och pengar till sånt vi verkligen bryr oss om. Det blir enklare och roligare att leva på ett mer hållbart och humanistiskt sätt.
Elisabeth Byström kan jobba deltid utan att känna någon ekonomisk stress, säger hon. Familjen har mer ordning och reda på sina saker. Och slipper åka och köpa en ny skruvmejsel eftersom den gamla försvunnit i röran i förrådet…
– Det minskar friktionen i vardagen. Mindre tid, pengar och energi går åt till konsumtion helt enkelt. Pengarna vi sparar går till långledighet med barnen och så sätter vi undan för att köpa en större bostad.
När paret väl handlar tänker de second hand och kvalitet. Det senare kostar mer, men håller längre. Själv har jag tömt flera dödsbon och röjer för femtiotolfte gången i fulla skåp, hyllor och garderober.
Hur gör ni när ni rensar?
– Tidigare gick vi igenom en del i taget, en låda, garderob, bokhylla och så vidare, mer strukturerat och regelbundet. Nu har vi fått en bra balans och rensar mer sporadiskt.
Elisabeth Byström håller upp en fiktiv lök och skalar, lager för lager. Först rensar du, sen återkommer du efter en tid och upptäcker att du faktiskt kan skiljas från pryttlar du trodde var oumbärliga.
– Du har skalat ett nytt lager från löken.
Men om jag ändå klamrar mig fast vid minnesprylar och hjärtesaker?
– Ja, vissa saker är verkligen svåra att släppa taget om. Men färre saker är inte samma sak som inga. Det är stor skillnad på att göra sig av med alla minnessaker och att behålla ett fåtal, utvalda favoriter.
– När vi valt ska vi låta dem ta plats och användas där hemma. Då ger de mer glädje än om de skuffas undan i en kartong i källaren.
Man kan också fota av och spara minnesgrejerna i digital form.
– Minnet sitter sällan i den fysiska prylen, utan i ditt hjärta och din hjärna. Bara för att du rensar ut en pryl raderar du inte minnena som är kopplade till den.
I år utmanar Elisabeth Byström sig själv på shopping-stopp, inga nya prylar eller kläder till sig själv på ett år. Hon gör det som protest mot en ”osund syn på shopping i samhället”.
– Det är ett experiment för att se om jag får några intressanta insikter. Och så vill jag visa att det går att låta bli att konsumera, och ändå leva ett vanligt liv.
Sen jag var barn har jag älskat loppis, att jaga ”fyndet”. Nu börjar jag känna: Nej, inga fler prylar. Familjen Byström-Ernfors är inga frekventa loppmarknadsgäster, men nog kunde barnen få någon liten leksak eller serietidning vid ett sånt besök. För större saker eller tjat om mer försöker de hålla fast vid en sak in, en grej ut.
– Man behöver inte heller fresta barnen i onödan eller gå in i inrednings- eller klädbutiker, om man inte har något konkret behov. Det skapar lätt ett köpsug eller gör en missnöjd med det man redan har.
Prylbantarna Elisabeth och Johan bor med sina barn på 60 kvadrat, men ska snart flytta till större. Compact living är inget krav för minimalister, förklarar hon. Men hon tror inte det funkat om de inte bantat bort saker.
– I hus är det lätt att ställa undan på vinden eller i förrådet. Människan är i grunden lat och att spara är alltid det enklaste beslutet.
För den som ändå vacklar räknar Elisabeth Bys
+tröm upp några frågor att ställa sig: Vad ger en sak för värde eller löser för problem för mig? Har jag något annat som löser samma problem? Hur ofta använder jag den? Fler tips finns i boken ”Prylbanta” och på parets blogg, Minimalisterna, som de startade 2013 i syfte att dokumentera sina förändringar. De fick stort gensvar och slår ett slag för den framväxande låne- och delningsekonomin.
– Här om helgen hyrde vi en lådcykel av en person i grannkommunen och verktyg, som borrmaskiner, brukar vi låna av en bekant. Innan vi köpte egen bil, för ett år sen, testade vi både bilpool och hyrde bil.
Men att välja bort är inte smärtfritt. Paret tvingas kompromissa ganska ofta, inte minst om köksprylar och barngrejer. De har varsin akilleshäl:
– Johan tycker att jag har onödigt mycket kläder och jag att han har för mycket böcker.
Än så länge har ingen av dem ångrat någon sak de gjort sig av med. Och samborna ser bara en nackdel med prylbantandet, att man inledningsvis tvingas lägga mycket fokus på att gå igenom, sälja och skänka bort saker.
Fast man vill slippa ur deras våld.
Prylbantning är ingen quick fix, du blir aldrig klar. Men det är vägen som är mödan värd, beskriver Elisabeth Byström.
– Nya prylar och nya frestelser dyker ständigt upp, distraherar, stjäl tid och lockar till onödig konsumtion. Men minimalism kan hjälpa dig att fokusera på det som verkligen betyder något. Och vara mer närvarande och levande, varje dag.
