Årslång kamp för filippinska flygarbetare fortsätter

Närmare 2 000 tidigare anställda i det filippinska flygbolaget Philippine Airlines (PAL) fortsätter sin ett år långa strid med företaget. Bakgrunden, som Transportarbetaren tidigare har berättat om, är att PAL förra året beslöt att säga upp all fastanställd personal och i stället införa kontraktsanställningar.

– Det har varit ett år av stora uppoffringar för våra medlemmar, men vi ger oss inte. Vår strid är en strid för hela Filippinernas fackföreningsrörelse, förklarar Gerry Rivera, ordförande i facket PALEA (Philippine Airlines Emplyees Association).

Om exempelvis Gerry hade accepterat en kontraktsanställning hade han fått en lönesänkning från drygt 30 000 filippinska pesos i månaden till 11 000 pesos. (En svensk krona är knappt sex pesos.) Dessutom skulle han ha fått börja jobba sex dagar i veckan istället för fem, och fått en ökad arbetstid med en timme per dag.

– Företagets ensidiga beslut om att införa kontraktsanställningar var ett hån mot oss anställda. Många har jobbat här i 20-30 år, säger Gerry som själv började som mekaniker 1983.

Det var den 27 september 2011 som PALEA:s medlemmar blev utestängda från sina arbetsplatser. Facket reagerade omgående och inrättade ett tältläger utanför Philippine Airlines (PAL:s) terminaler i Manila och Cebu. Dygnet runt har hundratals personer sedan dess vistats i tältlägren.

Bakom beslutet om att ”outsourca” verksamheten låg PAL:s tidigare majoritetsägare Lucio Tan.

– Lucio Tan, som är en av en av Filippinernas rikaste personer, hade en längre tid planerat att säga upp alla som var fast anställda och införa kontraktsanställningar, påpekar Gerry Rivera.

När företagsledningen vägrade diskutera frågan med facket blev till slut enda alternativet för oss att ta strid för medlemmarna och samtidigt att uppmana till en bojkott av resor med Philippine Airlines.

PALEA har fått brett stöd i striden, både av en överväldigande majoritet av landets fackföreningsrörelse, av ITF, av fackliga organisationer i regionen och i USA samt av den filippinska allmänheten. Flera biskopar i det starkt katolska Filippinerna har också uttalat sitt stöd till PALEA:s medlemmar.

– Ett par biskopar har engagerat sig speciellt och har tagit kontakt med Philippine Airlines nya majoritetsägare, San Miguelkoncernen, och begärt att PAL gör upp med oss, förklarar Gerry Rivera när vi i början av september sitter i PALEA:s enkla lokaler i ett slumområde i Paranaque i Metro Manila.

Rivera berättar att PALEA tidigt överklagade planerna på utförsäljningen till arbetsmarknadsministeriet. Facket krävde också att Filippinernas president, Benigno Aquino, skulle stoppa planerna.

– Vår uppfattning är att företagets huvudskäl med outsorceningen är att försöka knäcka facket. Dessvärre godkände både arbetsmarknadsministern och presidenten företagets planer på att säga upp alla fast anställda. De står på kapitalisternas sida, menar Gerry Rivera.

PALEA har gång på gång krävt direkta förhandlingar med företagsledningen som hittills vägrat att möta facket. Fackliga företrädare har i stället sagts upp och förföljts på olika sätt.

Nyligen utfärdade dessutom en lokal domstol i Manila en arresteringsorder mot ett antal fackligt aktiva i PALEA. Bakgrunden är att fackets tältläger en natt för några månader senare överfölls av beväpnade huliganer. Flera strejkande arbetare misshandlades innan angriparna kunde drivas bort.

– Vi är övertygade om att huliganerna var utsända av företagsledningen för att få oss att ge upp vår aktion. Trots at flera huliganer har identifierats är det tydligen inte de som ska arresteras, utan istället PALEA:s medlemmar, säger Gerry Rivera.

Ett positivt resultat av den årslånga konflikten är att Filippinernas tidigare djupt splittrade fackföreningsrörelse till stora delar har enats och bildat den breda fackliga samarbetsorganisationen Nagkaisa. Inom ramen för Nagkaisa samlas landets samtliga fackliga organisationer utom de som kommer från extremhögern och från extremvänstern.

– Andra förbund inser hur viktig vår strid är. Om PALEA förlorar så är det deras arbetsplatser som härnäst hotas av utförsäljning och kontraktsanställningar, framhåller Gerry Rivera.

Ett tydligt resultat av den långvariga konflikten är också att PALEA:s kvinnliga medlemmar har blivit aktivare.

– Tidigare var det få kvinnor som deltog i det fackliga arbetet, men idag tillhör våra kvinnor de mest drivande och vägrar ge upp, säger Rivera.

Samtidigt har naturligtvis den långvariga konflikten inneburit avsevärda svårigheter för arbetarna. Många har stora familjer och strejkunderstöd, som finns i Sverige, finns inte.

– Vi tvingas helt lita på solidariteten utifrån. Att den absoluta majoriteten av våra medlemmar trots detta fortfarande ställer upp visar hur viktig vår kamp är. Skulle vi förlora är risken uppenbar att Philippine Airlines får efterföljare bland andra filippinska företag som vill bli av med besvärliga fackliga organisationer.

Av de ursprungliga 2 400 som gick ut i konflikt har 400-500 personer av ekonomiska skäl accepterat att bli utköpta av Philippine Airlines.

– Men vi är närmare 2 000 PALEA-medlemmar som kommer att kämpa vidare så länge det behövs. Samtidigt behöver vi ännu mer stöd, inte minst från den internationella fackföreningsrörelsen. Lika viktigt är att ni uppmanar medborgarna i era länder att bojkotta Philippine Airlines, poängterar Gerry Rivera.

På årsdagen av konfliktens utbrott den 27 september genomförs, på initiativ av ITF, en global aktionsdag i protest mot outsourcening inom flygindustrin och för att uppmärksamma PALEA:s strid med Philippine Airlines. På Filippinerna kommer Nagkaisa att genomföra demonstrationer runt om i landet till stöd för de strejkande.