”Arbetsmiljön är en katastrof”
På Landvetters flygplats utanför Göteborg är relationen bottenfrusen mellan lastare och ledning på SAS marktjänstbolag, SGH. – SAS vill sminka grisen innan den skickas till slakt, säger en anställd.
Hela flygbranschen präglas av överetablering och kostnadspress. Inom den skandinaviska flygjätten SAS har nedskärningarna pågått i princip oavbrutet i över tio år, något som påverkar arbetsklimatet.
På Landvetter jobbar omkring 110 kollektivare på SAS Ground Handling (SGH). Där har det varit extra turbulent. För precis ett år sedan, den 23 december 2013, kulminerade missnöjet och markpersonalen mass-sjukskrev sig. Alla utom en handfull lastare stannade hemma.
Hur är stämningen i dag? När Transportarbetaren ringer förtroendevalda i fackklubben väljer de att inte kommentera situationen.
– Inte i nuläget. Det är för känsligt. Som facklig företrädare är jag i hetluften tillräckligt ändå, säger en av dem.
Tidningen har pratat med vanliga medlemmar. Bilden som träder fram är tydlig: Förtroendet för arbetsgivaren är minimalt. En man som jobbat 20 år på Landvetter säger:
– Allt handlar om besparing, besparing, besparing. Sommaren var katastrofal. Personalplaneringen misslyckades helt och vi var 10 till 15 man kort i ett par veckor. Folk tappade sugen.
– Mitt i den soppan började bolaget säga upp folk. Vi hade precis förlorat en stor kund och ett tiotal gubbar skulle bort. Men det blev haveri och uppsägningarna avbröts mitt i. Det verkade dessutom vara kaos i las-listan. Företaget hade inte koll på turordningen.
En annan lastare påpekar att problemen går ut över passagerarna.
– Ett tydligt exempel är väl när vi tvingades skicka i väg tre flygplan utan att hinna få på bagaget. Ryktet sa sedan att det kostade flera hundratusen kronor att frakta ner alla väskor till Kastrup, med lastbil.
Alla Transportarbetaren talat med uttrycker missnöje över ett par chefer på SGH på Landvetter. Inkompetens är ett ord som återkommer.
– Klimatet hårdnade markant när vi fick vår nya arbetsledning för ett par år sedan. Nu är det ”management by fear” som gäller. Jag förstår att det kan vara svårt att leda ett företag som är i nedförsbacke.
– Men man måste ändå kunna hantera personalen på ett schyst sätt. Många retar sig på att företaget behandlar tjänstemän och kollektivare olika. Oss jagar de med blåslampa.
En intervjuad person berättar att när arbetsglädjen och förtroendet för företaget sjunker minskar också toleransen för brister. I höstas ledde det till att anställda körde ner ett antal fordon, så kallade bandlastare, till verkstaden.
– Det var fel på ljusen och ett fordon hade nästan inga bromsar kvar. Vi hade också problem med vindrutetorkare och fläktar. Det är allvarligt. Vi kör bland människor och bland flygplan, där en påkörning kan orsaka skador för miljontals kronor.
Enligt uppgifter till Transportarbetaren betraktade SGH-ledningen verkstadsbesöket som en protestaktion. I stället för att snabbt laga felen såg en chef till att fordonen sattes i trafik igen. Något som väckte starka reaktioner i lastarkollektivet.
– Arbetsmiljön är en katastrof, framför allt psykosocialsocialt, inflikar en röst. Facket säger att vi aldrig haft så många sjukanmälningar och arbetsskador som nu. Det finns uppföranderegler i företaget, men det sker massor av övertramp från ledningen sida.
– Bolaget gör en återkommande undersökning bland de anställda. Man frågar om saker som trivsel och förtroende för ledningen. Resultatet senast var bottenlågt. Utom på en punkt. Det är hur vi trivs med arbetskamraterna. Och det är sant. Sammanhållningen är stark på golvet.
För all markpersonal på de större flygplatserna är schemaläggningen en central fråga. Flygtrafiken har två tydliga ”peakar”, det vill säga rusningen morgon och kväll. Det är då passagerarna vill åka.
Konsekvensen är att såväl flygbolag som operatörer på flygplatserna har stort personalbehov just under ”peakarna”. Optimalt för arbetsgivarna vore fler inställelser. Eller mängder av deltidare som jobbar antingen morgon eller kväll.
En anställd med många år i SAS säger:
– Det krockar ju med våra behov. Landvetter och andra flygplatser ligger nästan alltid avsides, med lång restid för personalen. Vi vill ha få inställelser och långa sammanhängande arbetspass. Och heltid förstås. Jobb som går att leva på.
I SGH har företaget länge pressat på för att minska heltidstjänsterna och anställa fler på deltid. Organisationen ska slimmas.
Mer än en lastare använder liknelser för att beskriva processen. Som att grisen ska sminkas inför den slakt som alla vet kommer. SAS har klargjort att marktjänsten, SGH, ska säljas ut som ett led i rationaliseringen.
En stor internationell aktör, Swissport, har redan köpt in sig i SGH. Enligt de ursprungliga planerna skulle Swissport vid det här laget ha tagit över resten av SGH också. Fast så har inte skett.
Ett par lastare uppger att stämningen trots allt blivit lite bättre på Landvetter den senaste tiden. Hur ser de anställda på framtiden; är det positivt med Swissport som ny ägare? Flera röster uttrycker en åsikt som kan sammanfattas med orden:
– Vi vill absolut inte bli sålda. Swissport uppfattar vi som djävulen själv. Vi har inga förhoppningar alls på det bolaget.
