”Anpassa barnomsorgen till verkligheten”
En tredjedel av svenskarna arbetar på obekväma tider. Men mycket av samhällsservicen är anpassad efter åtta-till-fem-jobb. – Systemen är helt osynkade. Från politiskt håll förutsätts man ha ett personligt nätverk som ska lösa det, säger Joa Bergold, utredare på LO.
Kvälls- och helgjobb, långa arbetspass, eller bemanningsanställningar med få möjligheter att förutse hur nästa veckas schema ser ut. Så ser verkligheten ut för många arbetare i LO-yrken, men även andra yrkesgrupper.
Trots det går bara 0,6 procent av Sveriges förskolebarn på ”nattis”, barnomsorg på obekväm arbetstid. Glappet mellan den service som samhället erbjuder och föräldrarnas arbetstider täcks i stället upp av hjälp från släktingar och deltidsarbete.
– De som varken har partner eller familj som kan hjälpa till står väldigt ensamma, säger Joa Bergold.
Hon tycker att politiken ligger långt efter när det gäller att anpassa barnomsorgen till verkligheten.
– Ska vi ha en barnomsorg när föräldrar arbetar, så måste den anpassas efter de tider de faktiskt gör det. Jobbar man var tredje helg och till tio på vardagar så måste det finnas någonting som inte är familjen.
Lösningen, tror Joa Bergold, är längre öppettider och en flexiblare barnomsorg. Inte nödvändigtvis att fler barn ska sova över på förskolan.
– Det är inte så samhället ser ut. Man börjar arbeta tidigt och då kanske man slutar tidigt. Eller så börjar man sent och då slutar man sent. Det är ju de där tidiga morgnarna och lite senare kvällarna som jag tror skulle behövas.
När kraven på ökad tillgänglighet och att allt ska vara öppet jämt ökar i samhället, leder det också till fler jobb med helt oförutsägbara arbetstider.
– Det är en annan aspekt, att man förväntas hoppa in på oerhört kort varsel. Det kanske är en utveckling som sker, men då borde man också få betalt för det, vilket man ju sällan får inom våra yrken. Här måste fackföreningarna vara väldigt på och se var gränsen går för den här totala flexibiliseringen av arbetslivet.
Transports ordförande, Lars Lindgren, ser med oro på den här utvecklingen inom transportbranscherna.
– Det här så kallade livspusslet är ju en mardröm numera. Arbetsorganisationen i dag är oerhört slimmad. Det finns inget extrafolk, och det stressar upp det ännu värre. Det finns en tickande bomb här, människor kommer inte att orka med.
Kan Transport göra något mer för att driva de här frågorna?
– Det finns säkert en massa som vi som fackförbund kan göra för att uppmärksamma och framför allt förstå att de här frågorna är viktiga för människor. Vi kan påpeka att om arbetsgivarna ska ha tillgång till bra arbetskraft då måste den arbetskraften ha tillgång till service som gör att man kan leverera.
Det kan till exempel vara extra semestertid.
– Det här är också en klassfråga. Vissa, de som tjänar mer, har inga bekymmer. De kan köpa in tjänster för barnpassning, läxhjälp med mera, säger Lars Lindgren.
