Almega reagerar på låga priser på bevakning

– Polisen är tyvärr inget föredöme när det gäller offentlig upphandling, säger Björn Ericsson på arbetsgivarorganisationen Almega. – Är det rätt att utesluta företag bara för att de är små? kontrar polisens ansvarige upphandlare, Arash Jahani.

Björn Ericsson har ett långt förflutet i bevakningsbranschen. I dag jobbar han på Almega Säkerhetsföretagen, främst med frågor som rör just offentlig upphandling. Målet är att få stat och kommuner att se mer till kvalitet, mindre till lägsta pris.

När det gäller upphandlingen i Dalarna är det flera saker Björn Ericsson reagerar över. En är prisnivån.

– Jag tänker inte kommentera enskilda bolag, men timpriser som ligger under 300 kronor bör man generellt sett vara vaksam mot. Det kan fungera i enskilda fall, men inte på krävande uppdrag som dessutom innehåller så mycket oklarheter att det blir omöjligt att bedöma affärsrisken.

I den aktuella upphandlingen skjuter beställaren över en betydande ekonomisk risk på entreprenören. Bolaget förbinder sig att skaka fram personal – i princip utan begränsning – med kort varsel. Samtidigt som polisen är försiktig med att garantera arbete.

– Det här måste bevakningsföretagen ta höjd för i sina anbud, säger Björn Ericsson, som också reagerar mot vissa arbetsuppgifter som ingår i uppdraget.

Främst gäller det transporterna av frihetsberövade personer. Resor som kan gå till eller från arrester eller olika anstalter.

– Som vi ser det i bevakningsbranschen finns inget uttalat lagstöd för att väktare ska få utföra den här sysslan. Det behöver klargöras.

Det är polisen i Dalarna som ställt upp villkoren i upphandlingen. Men jobbet med att ta in och utvärdera anbuden sköts centralt av Rikspolisstyrelsen. Hur ser den ansvarige handläggaren Arash Jahani på kritiken?

– Vid upphandlingen var det två företag som låg nära varandra prismässigt. Det indikerar att buden var rimliga, säger han.

Har polisen jämfört timpriserna med nivåerna i kollektivavtalet?

– Nej, jag har inte studerat kollektivavtalet. Vi har inte rätt att ställa krav på kollektivavtal heller.

I anbudsunderlaget kräver polisen att anbudsgivare ska ha en sådan ”ekonomisk ställning” att bolaget kan klara ramavtalet under hela avtalsperioden.

Vinnaren, 5kv, har en blygsam omsättning och ett fåtal anställda. På vilket sätt har polisen försäkrat sig om att bolaget har tillräckligt med ekonomiska muskler?

– Jag har gjort en kreditkontroll, det räcker. Man kan vända på frågan. Är det rätt att exkludera företag för att de är små? Det här handlar inte om en jätteupphandling. Därför satte vi inte upp något krav på en viss omsättning hos anbudsgivarna.

Hur ser polisen på att den nya leverantören ser sig tvungen att sköta hela uppdraget, finansierat med skattepengar, med nästan bara deltidsanställda?

– Det har jag ingen åsikt om.