Dagbok: Ordning och reda

Åk inte snålskjuts på facket!

Tommy Jonsson
Close
I sitt jobb inom ordning- och redaverksamheten möter Tommy Jonsson många chaufförer från öst som avlönas med hemlandets minimilöner. Här på uppsökeri i Karlshamn. Vitalijus Jarmontovicius (i mitten) är förbundsjurist på litauiska transportfacket Solidarumas och Raimondhs Sinkevicius (till höger) är chaufför.
Close

Dagbok/del 1. En regnig och disig söndag stannar vi på en parkeringsplats utanför Arboga. Vi hälsar på två äldre bulgariska chaufförer som förbereder veckans mat på ett gasolkök uppe på flaket. De är påstridiga och vill att vi ska göra dem sällskap, veckans mat är pasta carbonara, ”Billigt och räcker länge”, säger de med ett leende.

Efter ett långt och trevligt samtal börjar vi prata om deras levnadsvillkor. Deras arbetsgivare skickar ut dem på arbetspass där de lever åtta månader i stöten i sina fordon, med en lön på 50 euro per dag. Denna lön inkluderar även traktamenten, chaufförernas timlön vill man inte ens tänka på. På deras trailer finns leveranser till lågprisbutiker som säljer matvaror med mera.

I vårt jobb inom ordning- och redaverksamheten kommer vi hela tiden i kontakt med chaufförer från öst som avlönas med hemlandets minimilöner. I vissa länder är det upp till arbetsgivaren att avgöra om de vill betala ut traktamente eller ej. Vi ser hur chaufförerna får vara tacksamma att ha ett arbete, fastän de måste vara hemifrån månader i sträck för en lagstadgad minimilön.

I Sverige har vi varit väldigt duktiga på att förhandla fram bra kollektivavtal, medbestämmandelagen, lagen om anställningsskydd, semester, försäkringar med mera då vi inte har några lagstadgade minimilöner. Detta är fackets och arbetarrörelsens förtjänst.

I dag hör vi tyvärr mer och mer att ”facket” börjar bli ett skällsord ute på golvet, eller så är det ett ord som cirkulerar men ingen jävel vet vad det är. Vi har glömt bort våra fackliga rötter.

I dag blir det mer och mer individuellt tänkande, man åker snålskjuts på vad facket förhandlat fram, man får avtalshöjningarna även om man inte är fackligt ansluten. Man vill hellre smutskasta facket, helst via sociala medier och tidningar, fast man inte har all fakta på bordet.

Men nu, kära arbetare, inom de närmsta månaderna, ska EU komma med ett förslag om att införa minimilön, för ALLA arbetstagare i unionen. Om detta går igenom kommer våra politiker att sätta nivån på de lägsta lönerna.

Är detta något vi ska acceptera? Ja, om man ska tro dem som står utanför facket, som säger att ensam är stark, och att man förhandlar bättre för sig själv. Men frågan är väl vilken rygg man ska åka snålskjuts på då?

Ordning- och redaverksamheten ställer sig frågan: Måste det verkligen gå åt helvete innan arbetare förstår vikten av vad fackföreningsrörelsen är? Och vad den har byggt upp under 100 år?

Nej, vår förhoppning är att arbetare organiserar sig i större utsträckning, att vi ska hjälpa våra systerorganisationer i öst att bygga upp sina organisationer och bli en stark arbetarrörelse i EU. Gör vi inte detta … kommer vi återigen att få stå där med mössan i hand. Vi tvingas acceptera arbetsgivarens villkor, med en lagstadgad minimilön som ersättning.

Tankar från en chaufför vi träffade:

”Under kommunismens tid kände man sig förtryckt, men jag hade mitt arbete på fabriken, vi hade en lägenhet, fick träffa familjen varje dag. I dag har EU-direktiven möjliggjort att på ett lagligt sätt utnyttja lågavlönad arbetskraft med lagstadgad minimilön för att tjäna så mycket pengar som möjligt. Vi tvingas att vara borta från familjen månader i sträck. Vi blir tvingade till detta då det inte finns några jobb hemma.”

Så, är ni beredda på att skippa fredagsmyset med familjen och i stället tvingas jobba mer för att få ihop en lön som går att leva på, i stället för att ha ett starkt kollektivavtal som reglerar det mesta?

Bli medlem!

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Daniel Kourie:
    14 december, 2019

    Fan vad bra skrivet!!

  2. Benny Lundgren:
    14 december, 2019

    Jag tror säkert att Backman blev noga informerad av sin avdelning om hur försäkringar fungerar i dessa situationer, och att det alltid är fordonsförsäkringen som träder in. Vidare så kan det väl antas att hans avdelning ändå gjorde vad de kunde för att allt skulle bli så bra som möjligt.

  3. Lena Bergström:
    13 december, 2019

    "Ordning- och redaverksamheten ställer sig frågan: Måste det verkligen gå åt helvete innan arbetare förstår vikten av vad fackföreningsrörelsen är?”
    Vänd på frågan, - Vad innebär det för medlemmar, om det finns fel representant/-er på en avdelning?

  4. Jörgen Klein:
    13 december, 2019

    Jag har bestämt mig för att gå ur transport pga vissa omständigheter. Jag jobbade på ett åkeri i Malmö där vi fick en ny chef och det hör till saken att jag var klubbordförande på åkeriet. Detta var ett av Malmös finaste åkerier ända tills denna chef anställdes. Det börjades att fuskas med löner det var hot etc etc. Jag ville till slut ta hjälp av arbetsdomstolen pga förfalskning av det sk 3:6 avtalet. Vår sk ombudsman på transport vågade inte gå vidare med detta. Det har varit så turbulent med personliga hot och fusk men facket gjorde noll. Sen tillråga blir den sk ombudsmannen anställd av denna chef på ett åkeri där båda nu jobbar. Och det anser jag och mina fd kollegor är för jävligt samt att nu börjar man ju förstå. Nä fy FN å springa arbetsgivarens ärenden när man är anställd av fotfolket.

  5. claes svärd:
    13 december, 2019

    En förbannat bra artikel och klockren analys!

  6. Peter André:
    13 december, 2019

    Mycket bra jobbat, Tommy & Jimmy!
    Hoppas bara ett fler fattar?
    Peter André, Helsingborg

  7. Thomas Friberg:
    13 december, 2019

    Som åkerisektionens ordförande i Göteborg var jag med och startade en grupp ihop med sektionerna i Stockholm och Malmö som träffades, diskuterade och hade en vision om att jobba för en seriös åkerinäring. Polisen, tullen, Skatteverket, vi och AG deltog i ett par träffar. Ni har fortsatt detta arbete. Vi har nått en delseger, med EU's beslut om likalönsprincipen, som kom i dagarna. En viktig facklig seger!

  8. Håkan Backman:
    29 november, 2019

    Jag var medlem i 15 år o när jag behövde hjälp efter en olycka med en truck så kunde inte transport hjälpa till eftersom trucken va trafikförsäkrad.Så tidningen va den dyraste prenumeration jag haft i hela mitt liv.600kr/månad o 1 tidning per månad Men det klart Lasse Lindgren va väl dyr i drift på den tiden

  9. Ola:
    29 november, 2019

    Den dagen som alla är lika värda som ni brukar säga och vi som röstar på SD är lika värda kanske man kan bli medlem igen!

Lästips:

Rasmus Johansson och Anton Norén Ovesson efterlyser fler vuxna i den praktiska delen på transportutbildningen.

Transportelever larmar om lärarbrist i Karlshamn

Yrkesutbildning. Helt uteblivna lektioner i centrala moment och väntan, väntan, väntan – elever och föräldrar har reagerat på hur det fungerar på transportutbildningen vid gymnasiet i Karlshamn. Lärartätheten är alarmerande låg jämfört med andra skolor.

Lily Hallberg

Vi är bra på att lyssna!

Ledare. Hej kamrater och läsare! Här skriver jag nu för första gången, som ny tillförordnad chefredaktör för tidningen.

HF driver tvist till Europadomstolen

Arbetsrätt. I våras förlorade Transports konkurrentfack Hamnarbetarförbundet en tvist i Arbetsdomstolen. I domen bekräftas att Transports avtal, som är det först tecknade, är det som alltid har företräde. Nu tar HF frågan vidare till Europadomstolen. Det oroar Transport.

Det måste gå att kombinera lönsamhet och schysta villkor

Debatt. Marknaden för bud och hemleveranser har vuxit explosionsartat de senaste åren. Dels tack vare digitaliseringen men den har också accelererat kraftigt på grund av coronapandemin.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Älskade jävla väg

På väg. Det började med Bob Dylan. Hans nasalt gnälliga sång lockade mig ändå som tonåring till att längta ut på vägarna. Inte minst för alla hans besjungna erövringar. Som i ”Girl from the north country”.

Att bygga ett hus tillsammans

Hattstugan. Vad gör man då den vuxna dottern är ledsen, har problem med en tidigare relation, är sliten efter flera års nattjobb som barnmorska och av att vara ensamstående med ett barn? Och hon har en enda stor önskan: att bygga ett eget hus? Jo vi bygger förstås ett!

Diktaturen som alla älskar?

Politik. Vid mina ändlösa körningar upp och ner genom landet noterade jag att det var ovanligt många ekipage med sjöcontainers på vägarna strax efter påsk. Helsingborgs godsbangård var också full av containertåg.

Vi är bra på att lyssna!

Ledare. Hej kamrater och läsare! Här skriver jag nu för första gången, som ny tillförordnad chefredaktör för tidningen.

Vad är en röst på S värd i nästa val?

Ordförandeord. Vart är Socialdemokraterna på väg egentligen? Frågan är ytterst aktuell och bottnar i att partiet nu tvingas leverera det elände man gick med på i den så kallade januariöverenskommelsen.

Kräv att vi ska få använda toaletten!

Insändare. Det är ingen hemlighet att gigekonomins företag, som Foodora, inte tar hänsyn till arbetarnas rättigheter och säkerhet. Förutom usla arbetsvillkor, mycket låga löner och osäker arbetsplats, måste vi också utstå omänskligt bemötande av restaurangerna.

Utsatt arbete i färdtjänsten

Insändare. Vi färdtjänstchaufförer är en av de personalgrupper som får samhället att fungera. Vi tillhör en samhällsviktig funktion. Vi kör barn med olika behov till skolan. Äldre till daglig verksamhet, vårdinrättningar och sjukhus.

Jag känner mig verkligen inte trygg …

Ordförandeord. En fråga man kan ställa sig i dessa i flera avseenden märkliga tider är ju vad som i framtiden kommer att vara det så kallade nya normala. Jag tänker på flera saker, men vill börja med det som håller på att hända inom LO.

Nu lämnar jag över

Ledare. Det här blir min sista ledarkrönika i Transportarbetaren. Efter 19 år som chefredaktör lämnar jag stolen, för att gå i pension lite senare i år. Många tankar snurrar när jag försöker summera min tid på Transport och förbundets medlemstidning.

Individuella löner styrs av godtycke

Debatt. Hur är det möjligt att fortsätta med individuella löner? Trots detta har man fortfarande individuell lönesättning inom offentlig verksamhet.

Bannlys ackord på samhällsbetalda resor

Insändare. Låt oss gå samman i hela landet, lägga ner jobbet, samla ihop oss utanför riksdagshuset och ställa politikerna mot väggen. Det är sjukt att köra gamla, sjuka och skolbarn på ackord! Att det bara får fortgå år efter år.

Kasta sten i glashus…

Ledare. Posten, numera Postnord, har fått ta mycket skit genom åren. En del är säkert motiverat, men det finns ändå skäl att nyansera bilden.

Man får städa upp sin egen skit

Ordförandeord. Transportarbetareförbundet tar alltid strid för sina medlemmar när striden måste tas. Vi som är medlemmar i förbundet har detta som en naturlig del av förbundets DNA, våra utbildningar präglas av detta och våra anställda och förtroendevalda fostras in i detta.