Dagbok/del 2. När detta skrivs vet vi fortfarande inte helt säkert vad som blir verklighet av EU:s mobilitetspaket och de skarpare reglerna i transportbranschen. Vilka blir konsekvenserna för våra medlemmar och branschen?
Att skriva är inte alltid lätt, framför allt inte om man ska försöka skildra någonting som inte bör finnas år 2020. I vårt arbete i Ordning och reda får man uppleva en del som aldrig borde få hända i ett modernt Europa.
Vi mötte för ett tag sedan en chaufför (vi kallar honom Oleg) från östra delarna i Europa, som kör mediciner i internationella transporter. De flesta rundorna går i Skandinavien.
Oftast är han borta från familjen och sitt hem i fyra månader. Medan vi pratar med Oleg blir han mer och mer uppgiven, han harklar sig och med gråten i halsen säger han att hans barn inte känner igen honom längre.
Att ligga ute i en lastbil i fyra månader är i sig ett tufft jobb. Men att vara utan sin familj, inte ha någon att prata med, och inte ha pengar nog att kunna gå ut och köpa en bit mat och komma ifrån sitt jobb några timmar – gör inte saken lättare.
Tänk om det vore piloter som var utsatta för detta. Hur många av er hade klivit på planet till varmare länder om ni vetat att piloten levde i flygplanet under fyra månader? Att hen måste laga sin mat på gasolkök, tvätta kläderna under ena vingen och sedan utföra sina behov och köra en raggardusch på något mindre smickrande rastplatsdass.
Jag misstänker att merparten av er hade valt att stanna hemma. Någonstans hade ni nog varit rejält rädda för brister i flygsäkerheten och kanske valt att sola i solariet i stället.
Många varor har i dag märken som svanar, fairtrade, bra miljöval och nyckelhål. Men ingen märkning håller hela vägen till transporterna. Fairtrade tittar bara på om en vara produceras med schysta villkor.
Men för att transportköparna ska vakna kanske det krävs ett märke som berättar ifall varor har fraktats av företag som bryr sig om sin personal. I dag när vi pratar med transportköpare får vi väldigt ofta höra att det inte är olagligt det de gör! Och det är oftast sant.
Företagen som de anlitar är nämligen ute i en gråzon, främst för att EU-reglerna tillåter detta. Men någonstans måste nog våra transportköpare fundera på om de har någon moral över huvud taget. Det blir ju i slutändan alla vi som bor i Sverige som drabbas, då pengar som ska gå till vår välfärd plockas ut ur landet.
Därför, tänk efter när ni köper den där billiga bra-att-ha-saken på nätet med fri frakt. Eller när ni åker till en möbeljätte under januarirean. Eller när ni köper vissa matvaror. Fråga gärna vilka villkor chaufförerna som kört produkterna lever under.
Vi i Ordning och reda är säkra på att de flesta av er vill få slut på den sociala dumpningen i transportbranschen. Men vi kan inte bara förlita oss på att EU, facket, myndigheter och rättsväsendet löser detta.
Kom ihåg konsumentkraften. Ställ krav som kund, men även som anställd. Är du förtroendevald och vet att ditt företag köper transporter? Ställ då krav och försök vara med och påverka.
Ordning och redas nyårsönskning är att vi 2020 ska kunna komma ännu längre med att mota social dumpning som affärsmodell. Den är inte bara ett angrepp mot lastbilsbranschen och chaufförer, utan även en attack emot hela den svenska modellen.
God fortsättning och kämpa på därute!
