80-procentig rabatt upprör konkurrenter
I höstas gjorde staten en ny flyttupphandling. NFB vann i Stockholm, med ett timpris på 230 kronor för en expressarbetare. Det täcker knappt lönekostnad och kläder, än mindre övriga utgifter som företag normalt har. Men det mest besynnerliga avtalet har ICM. I en kommunal anbudstävlan lovade företaget att lämna 80–85 procent i rabatt på större flyttbeställningar. På priser som redan var pressade. – Det bäddade för fusk, hävdar en källa.
År 2009 inleder det kommunägda bolaget Kommentus en gemensam flyttupphandling för ett 20-tal kommuner och landsting, spridda över landet.
Vinnare blir i första hand ICM Kungsholms. Bolaget kniper förstaplatsen på avropslistan i Jönköping, Partille, Uppsala och för ett tiotal kommuner i Stockholms län. Plus landstinget i Stockholm och flera allmännyttiga bostadsföretag.
Men utgången i upphandlingen var inte given.
När tävlingen inleds är även NFB med. Bolaget utesluts dock på grund av att det lagda anbudet anses alltför lågt. En ytterst ovanlig åtgärd vid offentliga upphandlingar.
ICM:s utgångsbud till Kommentus är också pressat. Priset som bolaget begär för en flyttgubbe i Stockholm är 275 kronor per timme.
Fast ICM anar ändå att det viktiga kommunala ramavtalet är på väg att glida dem ur händerna.
Företagets dåvarande vd, Mikael Signer, spelar ut ett trumfkort. I anbudsunderlaget har Kommentus frågat efter rabatt, när beställa flyttjobb uppgår till minst 100 000 kronor, respektive 300 000 kronor.
I upphandlingen säger några flytfirmor nej till rabatter, andra erbjuder 2–3 procent på fakturan. I Stockholm klämmer ICM i med 80 procent i rabatt för beställningar på 100 000 kronor. När värdet överstiger 300 000 kronor utlovas 85 procent i rabatt.
Det låter som en omöjlig ekvation. Ett företag fakturerar 275 kronor per flyttgubbe och lämnar sedan 220–234 kronor i rabatt, på stora jobb… Kvar blir ju bara 40–50 kronor till lön, skatt, sociala avgifter, arbetskläder, semesterersättning.
ICM försvarar sin rabattidé med att det är få flyttar som historiskt sett haft så stor omfattning att rabatterna kunnat komma i fråga. Hos konkurrerade flyttbolag skakar man på huvudet. Några hoppas att ICM nu ska straffa ut sig från marknaden.
Kommentus ramavtal tecknas i september 2010 och ska löpa i två år. Möjlighet finns att förlänga det till 2014. De flesta kunderna väljer så småningom förlängning.
När avtalet väl är klart tar det bara några veckor innan en av kunderna, Familjebostäder, reagerar. ICM tar in underleverantörer – i strid med avtalet. Ett annat allmännyttigt bostadsbolag, Svenska Bostäder, går ett steg längre. I juni 2011 häver man ramavtalet.
Som skäl anför Svenska Bostäder att ICM:
•använt en flyttbil utan trafiktillstånd.
•debiterat högre priser än de som finns i avtalet.
•debiterat fler timmar än vad som faktiskt utförts.
Enligt uppgifter till Transportarbetaren är det fler kunder som krävt rättelser. Landstinget i Stockholm får tillbaka närmare 300 000 kronor efter att fastighetsbolaget Locum erhållit felaktiga debiteringar.
En kommun i Stockholm planerar en större flytt som med största sannolikhet kommer över gränsvärdet på 300 000 kronor. Alltså ska man få rabatten på 85 procent.
Men de ansvariga upphandlarna tvekar. Ska man verkligen begära rabatten? Bäddar inte det för svarta löner eller i vart fall lönedumpning?
Det kan ju tyckas klokt att avstå. Men det finns kritiker. ICM Kungsholms hade ju medtävlare som nu får minskad omsättning och mindre arbete. De förväntar sig att ICM lever upp till utfästelserna och att kommunerna håller fast vid de krav man själva ställt upp.
Transportarbetaren har talat med en lång rad intressenter i flyttbranschen. Ingen vill träda fram och öppet kritisera ICM, NFB eller de offentliga upphandlingsorganen.
Men en återkommande synpunkt är att staten och kommunerna länge varit motorn bakom en negativ utveckling.
När staten upphandlar är det numera Kammarkollegiet som tar in och granskar anbuden. Den 20 november 2012 tecknade man ett nytt avtal för flyttjänster.
Kammarkollegiet har valt ut vilka flyttföretag som myndigheter och statliga verk ska använda i vart och ett av de 21 länen. NFB toppar i Stockholm, med ICM på fjärde plats. ICM ligger överst i Skåne och Göteborgsregionen. Avtalet har inte trätt i kraft, eftersom det överklagats av flera parter.
Ursprungligen fick Kammarkollegiet in anbud från 25 företag. Utvärderingen baseras i huvudsak på timkostnaden för en expressarbetare. Spännvidden är från 230 kronor i timmen till över 400 kronor.
Vad kostar en expressarbetare som får lön efter Transports kollektivavtal?
Om man räknar samman lön (utan ob och övertid), arbetsgivaravgifter, arbetsmarknadsförsäkringar och semestersättning hamnar summan på cirka 215 kronor i timmen. Då ingår ingen spilltid, ingen sjuklön och inga arbetskläder.
Hur kan flyttföretag då gå runt på knappt 230 kronor per timme i intäkt?
En flyttföretagare säger:
– Genom att systematiskt fuska. Man får en beställning på tio gubbar, men skickar bara sju. Man debiterar åtta timmars arbete, fast jobbet bara tog sex timmar.
– Vaktmästaren som öppnar dörren ute på skolan vet oftast inte hur många som skulle komma och kan inte hålla rätt på killar som inte ens pratar svenska. Det är vanligt med timanställningar. Gubbarna får bara lön när det finns jobb. Den utländska arbetskraften får naturligtvis inte avtalsenlig lön heller.
