Suga fett inget skitjobb
Suga fett inget skitjobb Ett fritt jobb med mycket kundkontakter och bra lön. Det har fått Anders Eriksson att stanna i 15 år på samma arbetsplats. Att det luktar illa är något man vänjer sig vid. Vad han gör? – Jag brukar säga att jag kör skit.
Det rasslar till när Anders Eriksson kopplar slangen till fettavskiljarens ventil och bilen börjar suga. Inne på kaféet håller personalen på med förberedelser för dagen. Slambilschauffören försöker vara så lite i vägen som möjligt när han tränger sig in i köket för att spola vatten i fettavskiljningstanken.
Morgontimmarna är den mest hektiska tiden för den som arbetar med att tömma fettavskiljare på Stockholms restauranger och kaféer. Runt lunch vill ingen ha den illaluktande och skrymmande verksamheten i närheten.
Anders Eriksson löser det på sitt eget sätt. Han börjar oftast köra vid halv femtiden. Då både slipper han också rusningstrafiken och har staden nästan för sig själv.
– Det är skönt. Man kan köra lite som man vill även här, säger han och pekar ut över Gamla stan dit vi precis har anlänt.
Restauranger, kaféer, bagerier och gatukök. I stort sett alla verksamheter där man lagar mat måste ha en fettavskiljare för att förhindra att fett släpps ut i avloppet. Det är det lag på.
Och fettavskiljare ska tömmas en gång i månaden om man inte har dispens. I slott och koja. Bokstavligen. I dag står nämligen kungliga slottet på tur på Anders lista.
Han backar med hög precision in på gården bakom högvaktens lokaler, där byggnadsställningar skvallrar om fasaden håller på att renoveras. Sen kopplar han slangen till fettavskiljarens utloppsventil i väggen och går ner i källaren för att spola ur tanken samtidigt som bilen suger ur fettet.
Ingenting skvallrar om att det är just kungligt fett. Tanken ser likadan ut och, ja, det luktar lika illa.
Det där med lukten vet alla som någon gång har gått förbi en bil som suger fett på gatan. Anders Eriksson säger att han aldrig varit särskilt känslig, men försäkrar också att man vänjer sig.
– Efter några veckor känner man ingenting längre.
Friheten i jobbet och lönen är det som gjort att han har stannat på Ragn-Sells i 15 år. Trots att slamsugjobbet från början var tänkt som ett tillfälligt påhugg. Egentligen är han byggnadsplåtslagare, men ryggen tog stryk av det tunga arbetet.
Fast tungt är även jobbet som slamsugare. Det blir många meter slang som ska dras varje dag och många tunga lock som ska lyftas. Så ryggproblemen får han fortsatt dras med.
Variationen i jobbet är stor. Ingen dag är den andra lik. Förutom fett hämtar Anders Eriksson spillolja på till exempel biltvättar, garage och Viking line-färjorna. Han rensar dagvattenbrunnar och det har hänt att han har sugit upp överblivet kvicksilver på tandläkarmottagningar, iklädd en rymdliknande skyddsdräkt.
Ofta får han bryta sin planering med någon akut utryckning, en dagvattenbrunn som svämmat över eller ett stopp i en fettavskiljare.
Efter några tömda fettankar är det dags att tömma bilen på Henriksdals reningsverk i sydöstra Stockholm. In genom luftslussar som gör att lukten inte tränger ut och så tömma allt i en hast. Sen separeras lasten, vattnet renas och slammet blir till biogas.
På så sätt blir någons skräp någon annans energi. Anders Eriksson tycker att han har ett nyttigt jobb.
– Skulle inte vi hålla på skulle hela stan svämma över av skit.
