Ingela Johansson
Close
”Volontärtjänsten är frivillig. Därför är luften så fin. Alla gillar jobbet och ser fram mot att komma hit. Det är få arbetsplatser förunnat”, säger Ingela Johansson. Hon har nu ett kort betalt påhugg på en plantskola.
Close
Månadens medlem

”Volontärjobbet är min rehab”

Frivilligarbetare. Väktaren Ingela Johansson kraschade. Efter en tid i lugn och tystnad fick hon tid att göra det hon alltid velat, bli volontär. – Jobbet i Erikshjälpens kafé är min själv-rehab.

Ingela dyker upp bland hyllorna i barnhjälps-organisationens second handbutik i Örebro. En lång kö ringlar till kassan, sorlet stiger över semlorna i serveringen.

Ingela är öppen och rak, skojar friskt med ett målande språk. Berättade hon inte skulle man inte ana tiden av utmattningssyndrom och depression. Att hon slutade efter 14 år på samma bevakningsbolag. Flydde till torpet och tystnaden i Bergslagsskogarna. Orsaken återger Ingela i ord som underbemanning, bristande arbetsledning och personalbrist.

– Jag körde själv tre och en halv tjänst tills det sa krasch i skallen och jag däckade ihop.

Ingela Johansson
Det bästa med volontärjobbet är alla möten, säger Ingela Johansson.  Foto: Justina Öster

Ingela skär en bit av räkmackan. Det är första gången hon själv smakar, annars brukar hon stå i köket och breda och servera dem. Att hon hamnade som obetald frivilligarbetare hos Erikshjälpen bottnar i att hon gillar loppis och gamla prylar.

Stiftelsen startades av blödarsjuka ”farbror Erik” och där hade Ingela tidigare fyndat både soffa och fåtöljer.

– Här verkade personalen så trevlig, så jag gick in och frågade om de behövde hjälp.

Ingela såg framför sig att hon skulle gå och plocka ute i butiken. Men eftersom hon drivit ett eget kafé förr blev hennes naturliga plats kafeterian.

– Jag har funderat på att bli volontär sedan jag var 18 år. Nu fick jag chansen att ha det gott en tid. Men, säger hon och skrattar. Jag måste sluta köpa alla ljuskronor som kommer in.

Ansjovismackor, Ingela Johansson
En bricka med nygjorda ansjovismackor på väg till hungriga kafégäster.   Foto: Justina Öster

Det roligaste med den ideella tjänsten är alla möten med människor, tycker Ingela. Både med de andra volontärerna och besökarna, inte minst alla goa gubbar.

Positiv stämning finns i luften. Den kommer ur att människor jobbar frivilligt, allt efter dagsform och förmåga, tror hon. Själv har hon varit på plats två, tre gånger i veckan. I pass på tre, fyra timmar.

– Man har ingen press på sig här. Ville jag skulle jag kunna gå in och bara såsa. Fast jag har ju lite duktig-flicka-syndrom förstås och har åkt hit och städat efter stängning också.

Ingela Johansson rekommenderar fler att testa.

– Att komma hit och träffa folk har hjälpt mig tillbaka. Det är min egenfixade rehabilitering, säger hon.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Alexandra Einerstam. Foto: Kamilla Kvarntorp

Att bo är i högsta grad en klassfråga

Krönika Marknadshyror skrämmer skiten ur mig. För vår lilla trea i en förort till Stockholm betalar vi, i skrivande stund, 9 574 svenska riksdaler i månadshyra. När vi flyttade in 2009 var det en så kallad nyproduktion.

Väktaren Stefan Hessman är natur- och fotokonstnär och har ställt ut sina bilder flera gånger.

”Alla människor kan hamna utanför”

Fotoutställning. I sitt jobb som väktare möter Stefan Hessman ofta människor som har det svårt. En av dem är Janne som har varit hemlös i 15 år. Janne bjöd in Stefan, som också är fotokonstnär, att dokumentera hans liv i hemlöshet. Det resulterade i en fotoutställning som visades i Heliga Trefaldighets kyrka i Gävle i somras.

I höst börjar en ny etapp i yrkeslivet. Bakom ratten. När Elina Matinlompolo inte jobbar blir det mycket fotboll. ”Båda barnen spelar, så det är mycket att rådda med försäljning av fika och sådant för att dra in pengar till laget. Jag tycker att det är kul för jag spelade själv fotboll tills jag var 15 år. Synd bara att de är med i fel lag.”

Elina lämnar macken för förarhytten

Nystart. Med en mamma och farmor och farfar som alla jobbade på bensinstation, var det självklart för Elina Matinlompolo från Luleå att också hon skulle välja den vägen. Men efter 16 år på macken är det dags för något nytt. I höst börjar hon jobba som lastbilschaufför.

Hallå där!

Adel Huskanovic

…lastbilschaufför, som levererat två ton ufo-material till ufo-arkivet i Norrköping.

Hallå där!

Anita Johnsson

…från Transports hamnavdelning i Syd- och Västsverige, som har bjudit in kvinnliga hamnarbetare från hela landet till en två dagars nätverksträff i Trelleborg.

Kultur
Elinor Torp har skrivit om arbetsmiljö och arbetslivskriminalitet i många år och har gett ut flera böcker på ämnet. Förra året debuterade hon som skönlitterär författare. Foto: Pernilla Ahlsén

”Den svenska arbetsmarknaden har blivit ett paradis för kriminella”

Arbetsliv. I reportageboken Vi, skuggorna beskriver journalisten Elinor Torp hur vi har fått ett laglöst arbetsliv där människor från fattiga länder jobbar i Sverige under slavliknande förhållanden. Exploateringen pågår överallt. – Och transportbranschen är ett värstingområde, säger hon.

Månadens sektion
Två av tre i styrelsen för sektion 1: Fredrik Nilsson Hjert och Per Lindvall, grannar på Rud i Karlstad. I bakgrunden Fredriks dotter Amanda, 9 år.

Största yrkessektionen i Värmland ser framåt

Åkeri, terminal och miljö. Olika jobb med lastbil förenar medlemmarna i Värmlandsavdelningens sektion 1 – yrke spelar här större roll än hemort. Det finns fördelar med det, enligt styrelsen som har många tankar om hur sektionen ska växa och få fler aktiva.

Månadens medlem
Efter jobbet är det dags att ge alla djuren mat och vatten. Lite närhet och kel brukar också vara välkommet. Lotta Svenssons föräldrar och bröder hjälper ofta till med djuren. En stor hjälp är också de privatpersoner som skänker burar och hö till henne. Foto: Sven Rosell

Lotta tar hand om övergivna kaniner

Djurvän. Lotta Svensson driver ett omplaceringshem för kaniner och gnagare. Hos henne får djur som dumpats eller farit illa ett hem, mat och kärlek tills de hittar en ny ägare. Lotta kombinerar sitt engagemang för djur som har det svårt med jobbet som lastbilschaufför.

Hallå där!

Jamie Svensson

…som jobbar som taxichaufför i Varberg. Varför är det så svårt att locka folk till taxibranschen?

Månadens klubb
Terry Jonker och Hasse Ahlberg, två av sex ordinarie i SAS-lastarnas klubbstyrelse på Arlanda. Övriga är Samir Eriksson, vice ordförande, Jonas Bodell, huvudskyddsombud, och ledamöterna Conny Petrini, och Sebastian Reinemar.

Kaos är granne med klubben

SAS Ground Handling Arlanda. Kökris på terminalen, pandemi, permitteringar och personalbrist – de senaste åren har varit tuffa för all markpersonal. Samtidigt vet lastarna i SAS klubb på Arlanda sitt värde. Och att både jobbet och det fackliga uppdraget kräver mer än starka muskler.

Kultur
Özz Nûjen är aktuell i Riksteaterns nypremiär av pjäsen Laika. Och han är mycket glad över att möte publiken igen.

Äntligen är publiken tillbaka!

Föreställning. I pjäsen Laika gestaltar Özz Nûjen bargästen som ingen vet vem det är. Är han en sanningssägare eller rent av Jesus? Frågan ställs på sin spets, vems perspektiv är gällande?

Månadens medlem
Väktaren Stefan Hessman är natur- och fotokonstnär och har ställt ut sina bilder flera gånger.

”Alla människor kan hamna utanför”

Fotoutställning. I sitt jobb som väktare möter Stefan Hessman ofta människor som har det svårt. En av dem är Janne som har varit hemlös i 15 år. Janne bjöd in Stefan, som också är fotokonstnär, att dokumentera hans liv i hemlöshet. Det resulterade i en fotoutställning som visades i Heliga Trefaldighets kyrka i Gävle i somras.

Hallå där!

Christer Thynell

... som för fjärde året i rad uppmuntrar alla yrkesförare att skänka en krona per körd mil under september till Barncancerfonden.

Hallå där!

Christer Karlsson

…engagerad i pensionärsklubben för avdelning 9 och som ska vara entrévärd på Transports kongress i Örebro den 26–30 augusti.

Månadens medlem
Efter sommaren är Elina Matinlompolo klar med sin förarutbildning. ”Det har varit jättekul”, säger hon.

Elina lämnar macken för förarhytten

Nystart. Med en mamma och farmor och farfar som alla jobbade på bensinstation, var det självklart för Elina Matinlompolo från Luleå att också hon skulle välja den vägen. Men efter 16 år på macken är det dags för något nytt. I höst börjar hon jobba som lastbilschaufför.

Någon flytt till Stockholm blir inte aktuell om Joakim Borg blir invald för Socialdemokraterna i riksdagen. Han stannar i sin valkrets, Västmanland. Foto Kristina Sjöberg

”Det finaste man kan göra är att hjälpa andra”

Mötet. Vad är det som gör att vissa engagerar sig för att hjälpa andra? Transportarbetaren ställde frågan till Joakim Borg, ombudsman i Transports Västeråsavdelning och partipolitiskt engagerad i Socialdemokraterna.

Möte med makten
Ida Gabrielsson, vice ordförande i Vänsterpartiet, jobbar sällan från sitt arbetsrum. Hon sitter ofta nere hos partiordförande Nooshi Dagostar. Här intervjuas hon av Transportarbetarens John Antonsson. Foto Ylva Sundgren

Än är V inte färdiga med pensionerna

Val 2022. Helt plötsligt vill alla partier höja pensionen. Det är Vänsterpartiets förtjänst, om du frågar Ida Gabrielsson, partiets talesperson för pensionsfrågor. – Vi ställde kravet och vägrade att vika ner oss. Nu pratar alla om höjd pension, säger hon.

Kent Källqvist. Foto: Christina Ahlund

Lönen efter jobbet en vinst för V

Politisk kommentar. Säga vad man vill, men Vänsterpartiet har verkligen tagit taktpinnen när det gäller lönen efter jobbet, pensionen. Det som i höstas målades ut som orimligt dyrt ter sig rätt billigt när partier av alla kulörer fjäskar för pensionärerna med löften om mer pengar. Och det är rätt.