Debatt / Slutreplik

Vidrigt att skylla på pandemin

Debatt / Slutreplik. Performiq, ni vägrar att ta konsekvenser av era handlingar, vilket jag kan förstå. Ett erkännande av sanningen skulle se riktigt illa ut för er. Med största sannolikhet skulle fler än jag ifrågasätta om ni ska få fortsätta bedriva er verksamhet.

Jag var placerad på ett kundföretag som hade behov av personal både innan, under och efter att jag tog upp att jag utsattes för sexuella trakasserier – på lång sikt skulle även fler arbetstillfällen komma att bli ett faktum – vilket ni på Performiq var väl medvetna om. Jag ställer mig då väldigt frågande till att jag blir avslutad när behovet av mer personal finns.

Performiq, ni uttalar er som en partiledare i valtider, så ospecifikt som det är möjligt. Ni påstår att en internutredning har genomförts, att rutiner finns och att ni inte har gjort något fel. Absolut, hur ska ni kunna göra fel när ni inte är kompetenta nog att göra något över huvud taget? Ska vi vara helt ärliga så har jag under min tid hos företaget, konstigt nog, aldrig ens träffat konsultchefen på Performiq, jag vet inte ens hur hon ser ut.

Det är extremt vidrigt att Performiq så lättvindigt och väldigt lägligt – för företaget – skyller sitt systematiska utnyttjande av människor på en pandemi. En pandemi som så många människor fallit offer för. Faktum är, som jag ovan har nämnt, att kundföretaget skulle expandera sin verksamhet, vilket Performiq var väl informerade om.

Det är skrämmande att er konsultchef får hänvisa till sina egna anteckningar och till samtalshistorik, där inget annat än tid och datum syns, och påstå att ni har stöttat mig genom det ”svåra” jag gick igenom.

När jag återigen lyssnar på de inspelade samtalen, så hör man klart och tydligt att kvinnan som ringde och avslutade min anställning, när jag ifrågasatte beslutet som kom väldigt lägligt vid sexuella trakasserier, inte var informerad om vad som hänt, utan endast ville framföra att jag var avslutad.

Jag undrar vem personen som ska ha stöttat mig är, för den människan har jag aldrig träffat eller pratat med. Men kanske har ni förväxlat mig med någon annan anställd?

Ni verkar ju ärligt talat inte ha koll på varken kunder, anställda, regler, lagar, bemötande, uppföljning, företagshälsovård, rutiner, dokumentation eller hur man driver en verksamhet överlag.

Jag skäms över ert bemötande, och jag tänkte skriva att jag skäms över hur ni har hanterat situationen, men blir svårt för ni har inte hanterat den över huvud taget. Jag hoppas de som är och de som i framtiden kommer att bli anställda hos er, inte blir så illa behandlade att även de blir sjukskrivna, men i ärlighetens namn, det ser inte ljust ut.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Niklas Knight, vd Best Transport

”Det måste gå att kombinera lönsamhet och schysta villkor”

Debatt. Marknaden för bud och hemleveranser har vuxit explosionsartat de senaste åren. Dels tack vare digitaliseringen men den har också accelererat kraftigt på grund av coronapandemin.

Utsatt arbete i färdtjänsten

Insändare. Vi färdtjänstchaufförer är en av de personalgrupper som får samhället att fungera. Vi tillhör en samhällsviktig funktion. Vi kör barn med olika behov till skolan. Äldre till daglig verksamhet, vårdinrättningar och sjukhus.

Jennifer Swens ångrar inte att hon ”visselblåste” om problemen på skolan. ”Jag har mått dåligt psykiskt, men jag har nog blivit starkare som person också.”

”Jag längtar bara efter att skolan ska ta slut”

Sexism i skolan. I höstas var Jennifer Swens en av eleverna som slog larm om grov sexistisk jargong bland lärarna på Karlfeldtgymnasiet i Avesta. Skolledningen utlovade åtgärder. I dag, några dagar innan examen, har inte mycket förändrats, uppger Jennifer.

Det måste gå att kombinera lönsamhet och schysta villkor

Debatt. Marknaden för bud och hemleveranser har vuxit explosionsartat de senaste åren. Dels tack vare digitaliseringen men den har också accelererat kraftigt på grund av coronapandemin.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Älskade jävla väg

På väg. Det började med Bob Dylan. Hans nasalt gnälliga sång lockade mig ändå som tonåring till att längta ut på vägarna. Inte minst för alla hans besjungna erövringar. Som i ”Girl from the north country”.

Att bygga ett hus tillsammans

Hattstugan. Vad gör man då den vuxna dottern är ledsen, har problem med en tidigare relation, är sliten efter flera års nattjobb som barnmorska och av att vara ensamstående med ett barn? Och hon har en enda stor önskan: att bygga ett eget hus? Jo vi bygger förstås ett!

Diktaturen som alla älskar?

Politik. Vid mina ändlösa körningar upp och ner genom landet noterade jag att det var ovanligt många ekipage med sjöcontainers på vägarna strax efter påsk. Helsingborgs godsbangård var också full av containertåg.

Vi är bra på att lyssna!

Ledare. Hej kamrater och läsare! Här skriver jag nu för första gången, som ny tillförordnad chefredaktör för tidningen.

Vad är en röst på S värd i nästa val?

Ordförandeord. Vart är Socialdemokraterna på väg egentligen? Frågan är ytterst aktuell och bottnar i att partiet nu tvingas leverera det elände man gick med på i den så kallade januariöverenskommelsen.

Kräv att vi ska få använda toaletten!

Insändare. Det är ingen hemlighet att gigekonomins företag, som Foodora, inte tar hänsyn till arbetarnas rättigheter och säkerhet. Förutom usla arbetsvillkor, mycket låga löner och osäker arbetsplats, måste vi också utstå omänskligt bemötande av restaurangerna.

Utsatt arbete i färdtjänsten

Insändare. Vi färdtjänstchaufförer är en av de personalgrupper som får samhället att fungera. Vi tillhör en samhällsviktig funktion. Vi kör barn med olika behov till skolan. Äldre till daglig verksamhet, vårdinrättningar och sjukhus.

Jag känner mig verkligen inte trygg …

Ordförandeord. En fråga man kan ställa sig i dessa i flera avseenden märkliga tider är ju vad som i framtiden kommer att vara det så kallade nya normala. Jag tänker på flera saker, men vill börja med det som håller på att hända inom LO.

Nu lämnar jag över

Ledare. Det här blir min sista ledarkrönika i Transportarbetaren. Efter 19 år som chefredaktör lämnar jag stolen, för att gå i pension lite senare i år. Många tankar snurrar när jag försöker summera min tid på Transport och förbundets medlemstidning.

Individuella löner styrs av godtycke

Debatt. Hur är det möjligt att fortsätta med individuella löner? Trots detta har man fortfarande individuell lönesättning inom offentlig verksamhet.

Bannlys ackord på samhällsbetalda resor

Insändare. Låt oss gå samman i hela landet, lägga ner jobbet, samla ihop oss utanför riksdagshuset och ställa politikerna mot väggen. Det är sjukt att köra gamla, sjuka och skolbarn på ackord! Att det bara får fortgå år efter år.

Kasta sten i glashus…

Ledare. Posten, numera Postnord, har fått ta mycket skit genom åren. En del är säkert motiverat, men det finns ändå skäl att nyansera bilden.

Man får städa upp sin egen skit

Ordförandeord. Transportarbetareförbundet tar alltid strid för sina medlemmar när striden måste tas. Vi som är medlemmar i förbundet har detta som en naturlig del av förbundets DNA, våra utbildningar präglas av detta och våra anställda och förtroendevalda fostras in i detta.