Debatt / Slutreplik

Vidrigt att skylla på pandemin

Debatt / Slutreplik. Performiq, ni vägrar att ta konsekvenser av era handlingar, vilket jag kan förstå. Ett erkännande av sanningen skulle se riktigt illa ut för er. Med största sannolikhet skulle fler än jag ifrågasätta om ni ska få fortsätta bedriva er verksamhet.

Jag var placerad på ett kundföretag som hade behov av personal både innan, under och efter att jag tog upp att jag utsattes för sexuella trakasserier – på lång sikt skulle även fler arbetstillfällen komma att bli ett faktum – vilket ni på Performiq var väl medvetna om. Jag ställer mig då väldigt frågande till att jag blir avslutad när behovet av mer personal finns.

Performiq, ni uttalar er som en partiledare i valtider, så ospecifikt som det är möjligt. Ni påstår att en internutredning har genomförts, att rutiner finns och att ni inte har gjort något fel. Absolut, hur ska ni kunna göra fel när ni inte är kompetenta nog att göra något över huvud taget? Ska vi vara helt ärliga så har jag under min tid hos företaget, konstigt nog, aldrig ens träffat konsultchefen på Performiq, jag vet inte ens hur hon ser ut.

Det är extremt vidrigt att Performiq så lättvindigt och väldigt lägligt – för företaget – skyller sitt systematiska utnyttjande av människor på en pandemi. En pandemi som så många människor fallit offer för. Faktum är, som jag ovan har nämnt, att kundföretaget skulle expandera sin verksamhet, vilket Performiq var väl informerade om.

Det är skrämmande att er konsultchef får hänvisa till sina egna anteckningar och till samtalshistorik, där inget annat än tid och datum syns, och påstå att ni har stöttat mig genom det ”svåra” jag gick igenom.

När jag återigen lyssnar på de inspelade samtalen, så hör man klart och tydligt att kvinnan som ringde och avslutade min anställning, när jag ifrågasatte beslutet som kom väldigt lägligt vid sexuella trakasserier, inte var informerad om vad som hänt, utan endast ville framföra att jag var avslutad.

Jag undrar vem personen som ska ha stöttat mig är, för den människan har jag aldrig träffat eller pratat med. Men kanske har ni förväxlat mig med någon annan anställd?

Ni verkar ju ärligt talat inte ha koll på varken kunder, anställda, regler, lagar, bemötande, uppföljning, företagshälsovård, rutiner, dokumentation eller hur man driver en verksamhet överlag.

Jag skäms över ert bemötande, och jag tänkte skriva att jag skäms över hur ni har hanterat situationen, men blir svårt för ni har inte hanterat den över huvud taget. Jag hoppas de som är och de som i framtiden kommer att bli anställda hos er, inte blir så illa behandlade att även de blir sjukskrivna, men i ärlighetens namn, det ser inte ljust ut.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Tommy Sundvall foto Maria Mäki

Men våra villkor då?

Debatt. Läste i senaste numret av Transportarbetaren om Andres som fick gå efter att han drack energidryck på sin mack. Eftersom jag själv är stationsanställd så fick det mig att tänka på några saker.

Örjan Wallon och Tommy Sahlberg. Avdelning 51.

Vägens hjältar förtjänar uppskattning

Debatt. Dygnet runt, sju dagar i veckan, sommar, vinter, höst och vår. Vilka jag pratar om? Det är vägens hjältar, de som ser till att tidningen kommer till din postlåda, de som kör taxibilen som tar dig till flyget, de som levererar paketen du har beställt.

Det ska löna sig att välja gröna alternativ, som kollektivtrafik framför bil och tåg framför flyg. Men flyget har länge premierats på tågets bekostnad, ansåg en stor del av deltagarna i medborgarrådet som tog fram två olika förslag på en tuffare och en mildare form av flygskatt.

”Nästa generation ska känna hopp”

Klimatdebatt. ”Det ska vara enkelt att göra rätt och kostsamt att göra fel – en balans mellan morot och piska är nödvändig för att klimatmålen ska nås”. Det uttalandet enades Sveriges första nationella medborgarråd om klimatet att ge landets politiker. Plus flera långtgående förslag.

Friskvård och skyddsombud

Ledare. Arbetsmiljöverkets statistik visar en otäck ökning både på antalet dödsfall relaterade till arbetsplatsolyckor och anmälda arbetsolyckor som ledde till sjukfrånvaro.

Med samlad kraft kan vi få ett slut på Teslakonflikten

Öppet brev. Teslakonflikten har nu pågått under en så lång tid att det saknar motsvarighet i modern svensk fackföreningshistoria. Sverige har åter arbetsköpare som organiserar storskaligt strejkbryteri.

Fusket och utnyttjandet måste få ett slut!

Debatt. Varje år kommer chaufförer från övriga Europa till Sverige för att arbeta. Sex månader i sträck, långt från sina familjer, bor de i sina lastbilar – sover, äter och arbetar till mycket låga löner och ofta orimliga villkor – innan dem åker hem för några dagars vila. Sedan börjar cykeln om igen. Denna verklighet är oacceptabel.

Men våra villkor då?

Debatt. Läste i senaste numret av Transportarbetaren om Andres som fick gå efter att han drack energidryck på sin mack. Eftersom jag själv är stationsanställd så fick det mig att tänka på några saker.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam. Foto: Lilly Hallberg

Får vi stanna eller måste vi lämna?

Upphandling. Ordet upphandling får mig att rysa av obehag. Upphandling är den process som företag, organisationer med flera använder för inköp av varor och/eller tjänster. I min bransch handlar det främst om bevakningstjänster.

Vem vinner på väskförbudet?

Säkerhet. Det är snart ett år sedan som polisen införde ett förbud mot väskor på evenemang som kräver polistillstånd eller som måste anmälas till polisen. För bevakningsbranschen har det inneburit ”klirr i kassan”.

Läs, annars ryker skärmtiden

Läsning. Vi lever i en tid av digitala skärmar och är ständigt uppkopplade. Mobilen (och andra skärmar) erbjuder oss ständiga belöningar och för att få dessa belöningar, krävs ingen nämnvärd ansträngning.

Vägens hjältar förtjänar uppskattning

Debatt. Dygnet runt, sju dagar i veckan, sommar, vinter, höst och vår. Vilka jag pratar om? Det är vägens hjältar, de som ser till att tidningen kommer till din postlåda, de som kör taxibilen som tar dig till flyget, de som levererar paketen du har beställt.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Nämn aldrig att du kör lastbil!

Hälsa. Nämn inte att du kör lastbil. I varje fall inte under ett läkarbesök för då kan det gå riktigt illa.

Verkligheten

Musik. Det är tråkigt att diska. Så jag ställer upp cd-spelaren på köksbordet, stoppar i en gammal cd med The Latin Kings – och hoppas att det ska gå bra den här gången. Det gör det inte. Efter en stund försvinner musiken och i stället kommer ett ”tock tock, tock tock” ur högtalarna.

Bokmöten i trolltider

Läsning. Luft, kraft, styrka gav årets seminarium Boken på arbetsplatsen på Runö kursgård i Åkersberga. Arrangörer var Transport, Kommunal och Byggnads. Det handlade om arbetsplatsbiblioteken, ungefär som de vägkrogsbibliotek Transport ännu driver.

En svårhanterad avtalsrörelse väntar

Ordförandeord. Jag tror att det blåser upp till en rätt rörig och svårsamordnad avtalsrörelse 2025. Avtalsrörelsen är, som många av er vet, perioden då vi fastställer villkoren i våra kollektivavtal. Och frågan är om vi ska vara med i en samordnad avtalsrörelse med LO eller inte.

Pengar men också tid

Ledare. Så stor löneökning skulle du haft för att matcha pris­ökningarna. Det var en rubrik i Dagens Nyheter (DN 9/9–2024 ) som fångade mitt intresse.

Förvånande, märkligt, underligt

Ordförandeord. Till min stora förvåning har vår motpart Biltrafikens Arbetsgivareförbund (BA) skickat in en stämning till Arbetsdomstolen mitt i semesterperioden. De stämmer oss med anledning av vårt sympativarsel till stöd för IF Metall i konflikten med Tesla gällande tecknande av kollektivavtal.

Alla har inte god arbetsmiljö

Ledare. Stockholms stora pridetåg som brukar anordnas vid månadsskiftet juli/augusti är för mig ett första tecken på att semestern närmar sig sitt slut och att jobbet väntar. Men det är inte alla förunnat att ha ett jobb att gå till. Arbetslösheten är den högsta på tio år. Nästan en av tio, 9,4 procent mer exakt, var arbetslös i juni.