”Vi jobbade absolut i en gråzon”
Känsliga personuppgifter har hanterats på olika sätt under åren som projektarbetet pågått i Transport. Det visar en rundringning bland personer som jobbat som "organizers".
Pelle (fingerat namn) kom in ganska tidigt i verksamheten:
– Jag tror i grunden fortfarande på organizer-idén. Facket kan inte bara marknadsföra sig som ett försäkringsbolag, vi måste bygga upp organisationen och få i gång ett fackligt engagemang.
– Men vi hade behövt vara mer flexibla. Som det var nu skrämde vi nästan skiten ur folk när vi kom in med de nya idéerna. När det gäller personuppgifterna jobbade vi absolut i en gråzon.
Där Pelle jobbade använde man formulären med betygsskalan högst upp. Men han har ingen minnesbild av att de skannades och skickades in till projektledningen. I stället kom ett excel-program till datorn där uppgifter skrevs in och blev tillgängliga för projektledningen.
En annan organizer säger:
– Personuppgifterna hanterades väldigt dåligt. Vi lagrade dem på usb-stickor och mejlade informationen till cheferna. Man visste att hanteringen inte var rätt, men vi fick lära oss att det var så det skulle göras.
– Hela projektet var så resultatinriktat. Det var siffror som räknades, inget annat. Det var toppstyrt redan från start, men det eskalerade när nya personer kom in i ledningen. Jag slutade efter ett tag. Skälen var flera. Pressen på oss. Men också det faktum att vi jobbade utan kollektivavtal. Det kändes konstigt. I ett fackförbund. Synd att det blev så här, organiserare var faktiskt det roligaste jobb jag haft.
Anna (fingerat namn) fick i uppdrag att organisera på lager och terminaler.
– Vi använde formulär där vi skrev upp personnummer på anställda som intervjuades, oavsett om de var medlemmar eller inte. I mitt huvud var känslorna blandande. När Transport rekryterade organizers valde man unga människor som var duktiga på att snacka.
– Tanken med projektet är god, men vem är jag att bedöma människor? Att gradera på det här sättet är väl inte det finaste man kan göra precis. Transport är ju ett fackförbund som slåss hårt för integritet i arbetslivet. Vårt arbetssätt rimmade illa med det.
När det gäller själva hanteringen av personuppgifter säger hon:
– Vi sammanställde rapporter, men jag kan inte påminna mig att vi skickade in formulären till cheferna. Fast, jo, det kan ha varit så att jag skannade in dem och skickade in. Jag har faktiskt kvar en bunt formulär fortfarande. Jag kastar sällan något.
Anna berättar att cheferna föreslog att organiserarna skulle använda stora A3-papper och notera namn och andra uppgifter på arken, under arbetet gång. Lapparna kunde sättas upp väggen för att ge överblick.
– Men det lät jag bli. Att andra eventuellt kunde se noteringarna kändes inte alls bra.
Även Anna slutade, mycket på grund av pressen:
– Det var ett enormt tryck på att vi skulle prestera och rapportera in löpande. Samtidigt var det inte alla avdelningar som gillade oss. Vi fick pikar om att vi bara satte sprätt på förbundets pengar. Det bidrog också till att man helst hade en stängd dörr till rummet.
Ett par organizers förklarar att man helt struntade i formulären. En av dem var Erik:
– Jag vägrade använda den förtryckta mallen. Det kändes som ett förhör, inte ett samtal, om man följde den. Hos oss hade vi A3-lappar och satte upp på väggen. Jag körde med färgbubblorna – grön för tänkbar facklig ledare och röd för antifacklig.
– Det var ju lite känsligt, så jag fixade lås till min dörr på avdelningen. Man ville ju inte att det skulle komma ut. Trots allt upplever jag organizerprojektet som ett bra arbetssätt. Det är viktigt att det fortsätter.
Olle är en före detta organizer som hade stora betänkligheter.
– Vi som jobbade tillsammans pratade mycket om verksamheten. Hanteringen av personuppgifterna var en sak. Det är egentligen lika illa oavsett om de hamnar på en vägg eller i datorer på förbundskontoret. Jag ifrågasätter om man över huvud taget ska rangordna folk så där.
När det gäller den täta rapporteringen till förbundskontoret säger Olle:
– Det sas att vi måste producera mätbara resultat, siffror. Annars skulle projektet inte få leva kvar.
