Arbetsmiljö. I mars 2018 omkom den 21-årige stuveriarbetaren Nima i Oxelösunds hamn. Han hade klättrat ner i ett utrymme i fartyget där kol-lasten ätit upp syret. I dagarna avslutas maratonrättegången mot hamnbolaget och två ansvariga chefer.

– Jag kan inte släppa det som hänt. Nima var mitt enda barn, säger pappan som dag efter dag sitter på åhörarbänken längst bak i rättssalen.

Pausen är slut. En högtalarröst i Nyköpings tingsrätt meddelar att förhandlingarna i sal 5 återupptas.

Det är den 13:e rättegångsdagen. I nästan två månader ska domstolen lyssna till omkring 40 vittnen och misstänka som utfrågas om det som hände sent på kvällen den 16 mars 2018.

Många av åklagarens frågor handlar om arbetsmiljöarbetet. Om säkerheten. Om vem som egentligen bär ansvaret för att en ung kille aldrig kom hem från jobbet.

I vittnesmålen och polisens förundersökning beskrivs Nima som nyfiken och entusiastisk. Ivrig att lära.

Efter skolan gjorde han praktik på SSAB, den stora stålindustrin i Oxelösund. Nu hade han fått jobb som inhoppare i hamnen. En hamn som till stor del lever på råvaror och gods som ska till eller från stålverket.

Nima blir anställd som extring i oktober 2017, knappt fem månader innan olyckan. Han placeras i verkstaden och påbörjar en internutbildning där.

I Oxelösunds hamn är det vanligt att personalen lånas ut till andra sysslor. Exempelvis från stålhamnen vid SSAB, till kajen för bulkvaror som kol, malm och flis.

Plockas ut

I mitten av mars 2018 har Nima börjat jobba i stuveriet. Han plockas ut för arbete på Declan Duff, en stor Panama-flaggad båt som kommit med 78 000 ton kol från Kanada.

Nima har redan avverkat två nattpass på båten. Han har varit ombord och petat ner kol som fastnar längs lastrummens branta väggar. Han har också fått köra lastmaskin nere i båten ett kortare tag. Kolet ska knuffas fram så att kranföraren kommer åt med skopan.

Av vittnesmålen framgår att Nima varken har utbildning för just kolbåt eller för att köra lastmaskin nere i lastrum. Han hade visserligen börjat träna för att köra maskin på kajen, men inte ombord.

Nu är det fredag kväll, strax efter klockan 22.

Ett extrainsatt nattskift ska precis börja lossa kolet i lastrum nummer sju, längst akterut på Declan Duff. Skiftlaget som ledningen satt ihop är som helhet inte rutinerat. Bara tre av de nio personerna är fast anställda. Resten extringar.

De tre fasta, plus en av extringarna, behövs för att bemanna kranen och de tekniska bandstationer som tar emot kolet på kajen. Övriga timanställda – fem personer – får sköta ombordjobben.

Det ansvarsfulla uppdraget som signalman/luckbas går till Jerker. Det är han som ska vägleda kranföraren och se till personalen i lastrummet inte kommer i vägen för skopan. Jerker blir också ”uppdragsledare”, enligt det system med självstyrande grupper som tillämpats i Oxelösunds hamn.

Mycket kvar att lära

Jerker har jobbat knappt tio månader som extring i hamnen och är utbildad till luckbas. Han gör sitt tredje pass som uppdragsledare.

Känner han sig trygg i den rollen?

– Inte helt, säger han i polisens vittnesförhör, det är mycket nytt kvar att lära sig.

De andra tre ombordjobbarna på nattskiftet är inlånade från stålhamnen. De är nu på väg mot Declan Duff i kvällsmörkret.

Nima och luckbasen Jerker går i förväg mot båten. Vid ett telefonsamtal från mamma någon kväll tidigare har Nima svarat:

– Mamma, jag kan inte prata nu, jag ska ner.

– Ner vart?

– I en svart håla, måste du lägga dig i!?

Nima ska köra lastmaskin från start, trots att han saknar behörighet. De två går ombord, pratar igenom arbetet och skiljs sedan åt. Nima för att klättra ner i lastrummet.

Jerker ställer sig vid den öppna lastluckan för att se när Nima dyker upp vid lastmaskinen.

Fast Nima dröjer. Sekunderna går. Jerker blir fundersam och försöker anropa Nima på radion. Inget svar. Han ber kranföraren stanna kranen, som bullrar, och skriker efter Nima rakt ner i lastrummet. Inte heller nu kommer något svar.

Ligger orörlig

Oron växer. Jerker går fram till den öppna manluckan där lejdaren finns. Till den nedgång han tror att Nima tagit.

Jerker ropar över radion att han går ner i båten. Han börjar klättra och ser Nima ligga orörlig vid en avsats, precis där den raka lejdaren övergår i en spiraltrappa några meter under däck. Jerker hör konstiga snarkande ljud från Nima. Han plockar upp radion igen och ropar: ”Hjälp, hjälp! Nima andas inte, han får ingen luft!”

Jerker fortsätter ner till Nima som ligger i trappan med kroppen nedåt och hakan mot bröstet. Han klatschar Nima på kinden, men det blir ingen reaktion. Samtidigt känner Jerker hur hans egen andning är påverkad. Han är yr, benen börjar ge vika och det svartnar för ögonen.

Jerker minns att han faller baklänges. Han är nära att svimma, men tar sig ändå halvvägs upp för stegen. De andra arbetskamraterna har hört larmet och springer mot båten. Adam är först framme vid luckan och får tag i Jerkers hand.

Jerker dras upp i friska luften. Han lägger sig på däck och kämpar med andningen. Samtidigt klättar Adam ner i manluckan, mot Nima.

I samma veva har en ytterligare en kollega, Erik, kommit. Han har med sig en ”flyktmask”. En enklare andningsmask med syrgas som ska räcka för att en stuveriarbetare ska kunna klättra upp ur ett lastrum om det exempelvis börjar brinna. Den är inte anpassad för räddningsinsatser.

Erik och Jerker har aldrig provat eller fått instruktioner för flyktmasken. De försöker tillsammans förstå hur den fungerar och lyckas till slut. Erik trär på sig masken och klättrar ner i manluckan. Där nere ligger Adam till synes livlös en bit från Nima. Adams tunga hänger ut och han är ”lealös i kroppen”.

Akut andnöd

Erik slår Adam i ansiktet, ropar hans namn och sätter flyktmasken för hans mun. Erik får upp Adam på fötter, och Adam lyckas klättra upp. Erik är kvar på avsatsen och känner att syret i masken håller på att ta slut. Även han är på väg att bli medvetslös och måste klättra upp.

I det här läget är det fyra hamnarbetare som fått akut andnöd nere i luckan, men bara en – Nima – ligger kvar. Larmet har gått även till besättningen som kommer med en syrgasmask med större tuber. Plus rep.

Hela skiftlaget finns på plats runt manluckan. Den andre av kranförarna får på sig masken och tar sig ner till Nima. Kranföraren lyckas binda repet runt Nimas ena fot och Nima kan halas upp genom luckan.

Uppe på däck börjar arbetskamraterna med hjärt-/lungräddning. De får i gång pulsen och efter en stund kommer ambulans och räddningstjänst. Nima lyfts i land på bår, med hjälp av en stegbil.

Han förs till sjukhus. Men syrebristen har resulterat i omfattande hjärnskador. På lördagskvällen stängs respiratorn av. Nima, knappt 21 år gammal, dödförklaras på Karolinska sjukhuset i Stockholm.

I vittnesförhören några månader efter olyckan säger en av de inblandade:

– Det kunde lika gärna ha varit fem som försvann i stället för en. Det är det läskigaste. Att det kunde blivit en väldigt stor olycka.