Per-Olof
Close
Per-Olof Lundin är ett välkänt namn i Transportkretsar, fast under smeknamnet Turken. I somras valde hans styvson, lastbilschauffören Kristofer, att avsluta sitt liv. Han vilar nu i minneslunden vid Ockelbo kyrka.
Close

Varför, Kristofer, varför?

Självmord. En natt i somras knackade två poliser på Per-Olof Lundins dörr. De berättade att hans son inte längre var i livet. Han hade hängt sig i garaget.

Sedan dess har frågorna gnagt och gnagt. Varför? Varför just den kvällen? Vilken roll spelade de många arbetstimmarna och konflikten på åkeriet?

Hemma i Ockelbo är det inte många som vet vem Per-Olof Lundin är. Alla säger Turken kort och gott.

När vi möts på en indisk lunchkrog i Gävle är det Turken som valt platsen.

– Maten brukar vara bra. Det tycker både jag och hustrun, säger han.

Förra gången vi träffades var i en lastbilshytt. Det var på senhösten 2017. Turken hade precis lastat vid Schenkerterminalen i Gävle och skulle köra till Kungsör, där en annan förare skulle möta upp för spetsbyte.

I bilen hade han berättat om åkeriet där han självt jobbat tidigare, ett av södra Norrlands största kyl- och frysåkerier. Turken hade arbetat fackligt och det skar sig rejält med åkaren.

Nu hade sonen, Kristofer, problem med samma arbetsgivare. Sonen hade börjat på åkeriet direkt efter lumpen. Runt 2003. Turken var orolig. Det var bråk och strul med lönen, hade sonen berättat.

Nu sitter vi med ris och kyckling på tallrikarna. Tittar lite trevande på varandra. En artikel om en 35-årig kille som inte orkade leva längre. Vad ska den handla om? Finns det några lärdomar att dra för andra?

– Jag är övertygad om att jobbet spelade in, börjar Turken.

Han är en ordkonstnär. En verbal fontän som underhållit hela basketlag när han körde dem som bussåkare i Ockelbo. Ord som ibland retat gallfeber på motståndare – oavsett om de funnits i lokalpolitiken, i facket eller i arbetsgivarlägret.

Sonen Kristofer hade inte samma svada. Var snarare tystlåten.

– En genomsnäll kille, sammanfattar Turken.

Jobbet på kyl- och frysåkeriet var Kristofers första. Han körde lastbil på heltid, men gillade också att meka. Vid sidan av körpassen kom han att tillbringa många timmar i åkeriets verkstad. I början fanns en anställd lastbilsmekaniker, men efter ett tag slutade denne och verkstaden lades ner. Kristofer tog över mycket av skruvandet.

Turken säger:

– Han kunde rycka in en söndag och byta bromsar på ett släp. På kvällen väntade lastbilen. Han var en jäkel på kylaggregat. Det är komplicerade grejer som ofta krånglar. Han lärde sig massor om dem och när det inte räckte sökte han information på nätet.

– Han var vetgirig i ordets gamla bemärkelse. Datorer var hans största intresse vid sidan av jobbet.

Arbetet kom att bli en stor del av Kristofers liv. Turken är övertygad om att han jobbade minst en och en halv heltidstjänst på åkeriet – om man räknar samman körpassen och mekandet.

– Det måste ha varit svårt, ja omöjligt, att få ihop mekandet på åkeriet med kör- och vilotidsreglernas krav på helgvila. I början gillande han det, tror jag. Men efter hand ökade kraven på att det var han som skulle lösa akuta problem som uppstod.

Minnesburkar
Glasburkar fyllda med minnen. I den ena finns små personliga föremål. I den andra torkade blommor från Kristofers begravning. Foto: Jan Lindkvist

Turkens bild är ändå att Kristofer trivdes på åkeriet och att han var omtyckt av arbetskamraterna. Fast en bit in på 2017 hände något. Sonen hade reagerat över lönen. Han berättade det för Turken – som kollade lönebeskeden och sedan uppmanade honom att gå till facket.

– Jag fick inte ihop siffrorna. Ändå är jag ganska väl insatt i kollektivavtalet, säger Turken.

Om Kristofer tidigare haft en bra relation till åkeriet så blev den nu frostig.

– Att han krävde rätt lön var kanske en sak, säger Turken. Men det här att han gick till facket uppskattades inte. Han ringde mig många gånger och var ledsen. Jag minns en natt. Han ringde säkert tre, fyra gånger och var väldigt uppriven.

Efter att Kristofer kontaktat Transport ökade problemen med en annan anställd. En chaufför med nära kopplingar till åkaren.

Turken säger:

– Kristofer och den andre chauffören delade bil och det var en massa gnäll om städning och smulor på sätet. Trakasserierna hade pågått länge, men det blev etter värre efter att han gått till facket.

– Kristofer tog illa vid sig. Han var ordningsam och körde i strumplästen. Så värst många dammkorn kan det inte ha funnits på mattan.

Enligt Turken kulminerade förföljelserna en dag då chaufförskollegan rent fysiskt attackerade Kristofer i omklädningsrummet. Det var knuffar och mängder av glåpord.

– Kristofer tog upp saken med ledningen, men inget hände. Jag vet att han var skakad av det som skedde i omklädningsrummet.

Turken har sparat en mejlväxling med sonen. Det är en lång detaljerad berättelse om återkommande hån och grova påhopp. Som bland annat gick ut på att Kristofer var kass och värdelös. En person som inte satsade tillräckligt på jobbet. (Klicka här för att läsa ett utdrag ur mejlet.)

Andra personer med koppling till åkeriet bekräftar bilden. Chauffören som mobbade Kristofer har kort stubin och hamnar lätt i konflikt med andra. Kristofer drabbades extra hårt på grund av att de delade bil.

Ett par arbetskamrater beskriver också att arbetet var ”Kristofers grej”. Fast han fick sällan tack, snarare skit för att han ställde upp.

På våren 2018 hade Kristofer fått nog. Efter 15–16 år på samma arbetsplats sa han upp sig. En annan åkare hade erbjudit jobb.

Våren övergick i sommar.

Vi är framme i juli 2018. Fredagen den 13.

Kristofer har kört sex, sju veckor för den nya arbetsgivaren och ska precis påbörja ett månadslångt inhopp hos ett annat åkeri, i Umeå. Ett löfte han givit innan han skrev på det nya kontraktet.

Kristofer har precis gjort klart med Umeåkaren om den första körningen. På fredagskvällen snackar han med Turken. Tillsammans ska de snickra på Kristofers förstutrapp kommande dag.

Turken har fortsatt jobba som lastbilschaufför efter pensioneringen och kör ett nattpass mellan fredagar och lördagar. Den här natten kommer han hem vid tvåtiden och lägger sig.

Sömnen blir kort. På morgontimmarna kommer polisen.

Per-Olof "Turken" Lundin vid Ockelbo kyrka
Per-Olof Lundin är övertygad om att trakasserier och en konflikt med en arbetsgivare, ett stort åkeriföretag, bidrog till Kristofers drastiska beslut. Foto: Jan Lindkvist

Turken tystnar mitt i berättelsen. Den indiska restaurangen där vi sitter har hunnit tömmas på folk. En urdrucken kaffekopp försvinner i hans stora nävar.

Hade familjen sett några varningstecken? Haft föraningar? Att det var så illa …

– Nej, säger Turken. I så fall var vi mer oroliga vid påsktid, innan det var klart med nya jobbet. På sommaren tyckte vi att det hade lättat. Han trivdes på nya jobbet och hade precis träffat en ny flickvän.

Under månaderna som gått har Turken hunnit fundera. Massor. Sorgen har blandats med ett sökande efter svar.

I dag ser han flera tänkbara orsaker som kan ha samspelat och lett fram till det drastiska beslutet. Jobbet, lönetvisten och trakasserierna. En separation från ett långt förhållande något år tidigare. En separation som frestade på ekonomin, efter som paret ägde ett hus tillsammans.

Samtidigt är Turken antagligen mer rationell än de flesta. Han har samlat på sig många frågor om det lönesystem som många åkerier använder – Trans-PA. Är det sant att systemet går att manipulera? Att en arbetsgivare på egen hand kan gå in och ändra uppgifter i systemet?

Han har kontaktat Transportstyrelsen för att få svar på vem som egentligen äger informationen som lagrats på chaufförernas digitala förarkort.

Facket har kopplats in och driver lönetvisten. Eventuella pengar går till dödsboet. Turken betonar att han inte får del av dem. Kristofer var inte hans biologiska barn, utan en styvson som kom in tidigt i hans liv.

Drygt åtta månader har gått. När är sorgen, saknaden, tankarna, som värst?

– Det är nog på natten när jag kör lastbil. Då sitter Kristofer på min axel och vi pratar. Det som hände honom, som hände oss … Det har varit en mycket tung upplevelse.

Transportarbetaren har kontaktat åkeriet där Kristofer arbetade. Ledningen ville först träffa tidningen för att ge sin syn, men valde sedan att inte ge några kommentarer.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Oskar:
    13 april, 2019

    De ska varnings märkas företag som inte värdesätter sin personal ( nolltolerans till mobbing ,sextrakaserier,m.m. )där man inte vågar kontakta facket pga.risk för uppsägning , helt enkelt företag som inte sköter sig och inte är normala. Märket kan vara ett smile med X över , eller be medlemmarna om förslag ! Som ska läggas på annonsen på nätet i tidningen eller där dom söker ny personal ,så nya arbetssökande ser varningen och inte hamnar i dessa grymma s.k. arbetsgivares klor ,som bara utnyttjar på alla sätt personer som är snälla,arbetsivriga.

Lästips:

Transportarbetarens logga

Nu körs vaccinet ut i landet

Åkeri. På annandagen rullade de första transporterna med vaccin mot covid-19 in i Sverige. Vilka transportörer som ska leverera vaccinet ut till regionerna har varit omgärdat av sekretess och hårda säkerhetskrav.

20201208 Trollhättan Anna-Lena Andersson Trafikverket i Trollhättan Foto: Joachim Nywall

Kan självmord i trafiken planeras bort?

6 frågor. En tredjedel av alla människor som dör vid väg, järnväg och broar gör det på grund av att de tar sina egna liv.

Chauffören Vasile ville inte köra godset. Han ansåg inte att det var säkert och han saknade rätt utbildning. Efter 60 kilometer upptäckte han att spännbanden lossnat och att metallkonstruktionen började svaja. När han försökte lösa problemet fick han diskbråck.

Skulle du köra det här?

Åkeri. Den rumänske chauffören Vasile skadade ryggen när han försökte rädda en kollapsad lastsäkring. Företaget nekar till inblandning i skadan och säger att han är ute efter att hämnas. – Jag vet inte vad jag ska göra. Min läkare säger att jag inte får lyfta mer än två kilo. Jag kan inte lyfta min sexåriga son, säger Vasile.

Kultur
Influencern Therése Lindgren intervjuar statsministern i ett avsnitt av ”We are the future” på Youtube.

Influerad av en influencer?

De nya inflytesrika. De som sägs styra världen genom sociala medier, som älskas och följs av miljoner. Och drar in miljoner. Influencers. Vår tids opinionsbildare? I alla fall allt mer utnyttjade av traditionella makthavare för att sprida politiska budskap och information.

Våld på jobbet
Sparkande väktare

”Alla är inte gjorda för det här jobbet”

Bevakning. I maj 2019 griper Boban och hans väktarkollegor en misstänkt snattare. En månad senare dyker en filmsekvens upp. I den ser det ut som att en av väktarna sparkar snattaren, som sitter i handbojor, i huvudet. I januari kommer fallet att prövas i domstol.

Alexander Tilly är psykolog. Han har specialiserat sig på att jobba med utbildningar som rör hot och våld. Bland hans uppdragsgivare finns bland andra bevakningsbranschen och Polisen. Foto: John Antonsson

Vad är det som triggar fram våld?

Konflikthantering. Alexander Tilly är psykolog med bakgrund som ordningsvakt. Han jobbar med att utbilda allt från ordningsvakter till busschaufförer i att hantera situationer med hot och våld. Tilly anser att personal behöver mer träning i att hantera konfliktsituationer.

Kultur
Uppsala domkyrka hösten 2020. En ständigt pågående renovering.

Dom sticker upp

Landmärken. Genom seklen har de stora katedralerna hälsat resande på landsvägar och till sjöss. Högt över andra byggnader och synliga på mils avstånd – välbekanta och kanske lugnande för den som färdats genom mörka skogar eller stormiga hav. Eller bästa landmärket att tävla om att se först från bilen.

Snabbkoll
Snabbkoll: Strejk Illustration: Mattias Käll

Vad gäller vid strejk?

Konflikt. Strejk, blockad, varsel och lockout – självklara ord i tider av konflikt, mindre självklart vad de betyder i praktiken. Här kommer grundfakta.

Röster från Tjärna Ängar
Viktor Oharanja utanför gallerian Kupolen i Borlänge. Han vill inte träffas i sitt gamla utdelningsdistrikt Tjärna Ängar, och känner sig fortfarande otrygg efter överfallet i området.

Rånade tidningsbudet känner fortfarande rädsla

Brottsoffer. När Viktor Oharanja var ute på sin utdelningsrunda omringades han av ungdomar. Han blev hotad och rånad på sin tidningsbil. Det skapade diskussion om Tjärna Ängar i hela landet.

Röster från Tjärna Ängar
”Vårt uppdrag som fackförbund är att se till att arbetsgivarna säkrar arbetsmiljön för de anställda”, säger ombudsman Kent Christensen och regionala skyddsombudet Joakim Hejenstedt på Transports Dala-avdelning.

”Våra medlemmar ska inte utsättas för risker”

Transport. Knivbråk och stök. Tidningsbudet som omringades och rånades på sin bil blev droppen för Kent Christensen och Joakim Hejenstedt på Transports avdelning 88 i Borlänge. De började kontakta företagen med verksamhet i Tjärna ängar.

Röster från Tjärna Ängar
Kamrater som trivs på Trollskogens förskola. Storasyster Ahlaam och mamma Djir Jamiilo (i bakrunden) är med vid hämtning. Lillebror Ibrahim leker med kompisen Anas. Föräldrarna är mycket nöjda med förskolans verksamhet, men vill att de äldre barnen går i skolan i andra områden.

Granne med Paradiset

Röster. Tjärna Ängar väcker känslor. Bostadsområdet är landets nordligaste på Polisens lista över utsatta områden. Transportarbetaren åkte till Borlänge för att få en bild av verkligheten. Det blev många olika bilder. ”Se det från två håll” uppmanar en trygghetsvärd. Vi gör ett försök.

Röster från Tjärna Ängar
”Bilden av ett område i fritt fall stämmer inte”, säger Borlänges starke man, Jan Bohman (S).

”Tjärna Ängar har blivit ett begrepp”

Politik. Socialdemokraten Jan Bohman är Borlänges starke man. Han är kommunstyrelsens ordförande. Och har själv bott tre år på Tjärna Ängar.

Röster från Tjärna Ängar
Två hotfulla incidenter när han skulle leverera gods, har gjort Anders Nygren Forssling försiktig. ”Jag får inte råka illa ut. Två av mina barn har bara mig”, säger han. Fackkompisen Janne Kirkhaug har aldrig upplevt något bråk i Tjärna Ängar.

”Jag var skiträdd!”

Chaufförer. Åkeriförarna Janne ”Kirre” Kirkhaug och Anders Nygren Forssling är kompisar genom facket. Kirre har kört mat till Tjärna centrum utan incidenter. Anders har råkat illa ut två gånger, men inte där.