Mobbning tar fler liv än arbetsolyckor

Självmord. Det är inte ovanligt att människor som mår riktigt dåligt väljer att ta livet av sig först när de kommit ur den värsta svackan. – När man mår som sämst är man ofta apatisk och har ingen handlingskraft, säger psykologen Stefan Blomberg.

Stefan Blomberg är verksam både vid Linköpings universitet och vid enheten för arbets- och miljömedicin på universitetssjukhuset i Linköping. Han har forskat kring mobbning på arbetsplatser och hur det kan förebyggas.

I likhet med andra forskare ser han en klar koppling mellan mobbning, kränkande särbehandling och ökad risk för självmord:

– Vi vet att den här typen av problem i arbetslivet är en riskfaktor för psykisk ohälsa. Men redan under tidigt 1990-tal kom uppgifter om att det även medför en kraftigt förhöjd självmordsrisk. En statlig utredning slog fast att mellan 100 och 300 personer tar livet av sig i Sverige varje år, som en konsekvens av kränkande särbehandling.

– Det innebär att det är minst dubbelt så många som avlider på grund av trakasserier i arbetslivet som av olycksfall, som nu får stor uppmärksamhet. I snitt inträffar knappt en dödsolycka i veckan, men när det gäller arbetsrelaterade självmord talar vi alltså om två till sex stycken i veckan.

Vad bör anhöriga göra som ser kopplingar mellan ett självmord och grava problem på arbetsplatsen?

– Det är svårt att ge ett enkelt svar. Om någon avlider i en arbetsolycka anmäler man ju det bland annat till Försäkringskassan. Här har också arbetsgivaren ett stort ansvar att utreda och agera för att förebygga nya olyckor.

– Samma tillvägagångssätt och ansvar borde gälla även vid självmord, som kan vara kopplade till arbetet. Det finns flera fall där självmord godkänts som arbetsskada. Det är svårt att nå dit, men inte omöjligt. Om misstanken uppstår bör man förstås utreda vad som hände på jobbet. Det kan vara svårt att göra i efterhand, men får man hjälp av facket borde det vara lättare.

På många åkeriföretag uppstår en nära koppling mellan anställda och arbetsgivare. Inte sällan kör åkaren samma lastbilar som chaufförerna.

I Kristofers fall vittnar både anhöriga och kollegor om att jobbet kom att bli en viktig del av hans liv.

Hur kan en sådan relation påverka anställda, om det senare uppstår en konflikt?

– Det tar hårdare att bli utsatt för något kränkande av en nära anhörig. Blir man överfallen på stan är det lättare att hantera, än om förövaren är någon känd. Det kan förstås få allvarliga konsekvenser ändå, men det blir inte lika personligt riktat.

– Om den som kränker mig också är den som egentligen ska ansvara för att jag har en trygg och säker arbetsmiljö kan det också drabba hårdare.

I Kristofers fall fick de anhöriga många samtal och långa mejl som ingående beskrev konflikten på åkeriet. Men när han väl bytt jobb andades de ut och trodde att krisen var över.

Stefan Blomberg är inte förvånad att det drastiska beslutet kom först när Kristofer bytt arbetsgivare.

– När livet vänder för en människa som mått väldigt dåligt ser vi som behandlare inom vården en ökad risk för självmord. Det kan komma när en person börjat må lite bättre, och så kommer ett bakslag. En ny motgång. I den situationen kan folk känna: ”Jag orkar inte längre”. Och så kommer ett impulsivt självmord.

– I det aktuella fallet hade chauffören bytt jobb och kanske tänkte han att ”nu borde jag må bättre. Någonting kan ha utlöst en förtvivlan som tippade honom över kanten. Många inser inte hur djupgående sådana här problemen kan vara. Det kan ta mycket lång tid innan det går över.

Stefan Blomberg pekar på en situation som uppstod när de antidepressiva medicinerna kom på bred front:

– Patienter som fick dem började snabbt må lite bättre. Men de var fortfarande utan hopp och såg igen annan utväg än att ta livet av sig. Därför är det viktigt att människor som hamnat i kris inte överges för tidigt av vården.

Kristofer hade inte gjort några tidigare självmordsförsök och inte uttalat tankar i den riktningen. En blixt från klar himmel, utan varningssignaler för de närmaste. Hur vanligt är det?

– Det är vanligt. Särskilt när män tar livet av sig. Det finns fortfarande en kultur bland män, att man ska vara stark, tyst och klara av svårigheter. Ofta säger anhöriga att det inte fattat någonting när män i deras närhet begår självmord.

– Ofta ställer sig anhöriga frågan: Kunde vi ha agerat annorlunda? Visst, man kunde ha gjort tusen saker, men det är inte säkert att något hade hjälpt. Det här är svåra frågor. Det är vanligt att anhöriga känner skuld.

Vad kan facket göra för att minska självmord och psykisk ohälsa som leder fram till dem?

– Det handlar mycket om att jobba förebyggande. Och att avstigmatisera självmord och självmordstankar. Göra det okej att säga att man mår dåligt. Sänka trösklarna för att människa ska våga be om hjälp.

– Det är också viktigt att sprida budskapet att hjälp finns att få. Och var den finns.