Jeanette Höglund och Per-Olof
Close
Per-Olof är en av flera hemlösa pensionärer som Jeanette Höglunds organisation Vid din sida lyckats få fram en bostad till. "Jeanette och de andra är underbara människor. De räddade i stort sett mitt liv", säger han.
Close

Vakten som värnar hemlösa

Mötet. ”Det här är inte Sverige …”,  tänkte ordningsvakten Jeanette Höglund. I dag driver hon soppkök och snart öppnar hon fritidsgård för Stockholms äldre hemlösa.

Korv stroganoff

Klockan är åtta på onsdagskvällen. Människor hastar med mössorna nerdragna.

– Jo, det är där. Det är öppet, säger en påpälsad man som samlat ihop sina påsar på innergården utanför porten. Han kan reglerna, soppköket öppnar först om en timme och stänger vid midnatt. Adressen är inte officiell, då kommer folk bara för att titta.

– Som om det vore Skansen, utbrister Jeanette Höglund när vi satt oss.

Kvällens volontärer skär vetelängder och korv (tio ringar) till stroganoff i köket, brassar ris i en nyinköpt jättegryta. Först blir det fika sedan middag. Same procedure. 30–40 personer personer bruka droppa in, ta jätteportioner och backning. Den som vill får en matlåda med sig ut i natten.

”Bra på att fixa sponsorer”

Första gången träffar jag Jeanette på ett fik i Farsta centrum. Där handlar hon det mesta till sina skyddslingar, fast just nu är klädkvoten fylld, en deckardrottning skänkte nyss en hel låda strumpor. Tid för nästa klädinsamling lägger Jeanette upp på Facebook. Plus vad hon gör med alla insamlade pengar.

Loggan Vid din sida lyser i rosa på hennes t-shirt, liksom i skinnet kring den pinfärska tatueringen på handen. Över sin långa, ljusa hästsvans har hon tryckt ner en keps med påskriften ”Sheriff”.

– Jag har bestämt mig, nu kör jag bara på. Är det något jag är bra på så är det att fixa sponsorer och dra in pengar. Jag brukar lägga ut en fråga och inom två timmar har jag det jag bett om, säger hon.

Vid din sida-logga på hoodjacka
Vid din sida har fått stor uppmärksamhet i medierna. Foto: Justina Öster

Ingen falsk blygsamhet. Företag och kända personer har svårt att avböja, när det kommer till svenska fattigpensionärer. Den som tackar nej får skämmas. Jeanette säger att hon får åhörarna att gråta när hon åker landet runt och föreläser om människorna hon träffar.

Hon börjar bli ett känt namn i medierna. Många känner igen henne från realityserien Tunnelbanan i Kanal 5. I december fick Jeanette uppmärksamhet efter att Vid din sida bestämt sig för att inkvartera ett trettiotal av ”sina” bostadslösa på hotell över jul. Nyligen debatterade hon också hemlösheten med Stockholms socialborgarråd i Aktuellt. Han tyckte att de skulle ha ett möte, men sen har hon inte hört av honom.

”Det här är inte på riktigt”

Allt började i september 2016. Jeanette jobbade som ordningsvakt i tunnelbanan. Klockan var halv två på natten och hon la märke till en gammal farbror som letade i sopbehållarna. Men han var annorlunda, välklädd, kunde ha varit hennes morfar.

”Hej, vad gör du ute så här sent?”

”Jag har ingenstans att bo så jag letar burkar och sover i trappuppgångar. Vill inte besvära mina barn och barnbarn.”

Men det här är inte på riktigt, tänkte Jeanette. ”Se dig omkring”, sa han och hon fick klart för sig att han var en gammal hemlös person, bland många. Han berättade att hans fru dött, hennes pension försvann och pengarna räckte inte till hyran. Mannen förlorade kontraktet.

– Han vägrade berätta för sin familj och jag tror inte att han gjort det än. Pensionen stannade vid 7 000 kronor, och ibland tog han en 24-timmarskryssning till Åland för att få duscha och sova ut.

– Många av dem jag träffar får sår och har stora problem med ben och fötter eftersom de aldrig får ligga ner och sova. Det här är en tyst grupp, som skäms över sin situation. De gör inget väsen av sig.

Jeanettes ord snubblar över varandra, om skammen över att människor som slitit ett helt arbetsliv inte ska få tak över huvudet och en dörr att stänga om sig. Människor som tappar fotfästet efter en skilsmässa, konkurs eller ett dödsfall.

Hon la upp mannens berättelse på Facebook och bad om bidrag. Med en startplåt på 35 000 kronor satte hon i gång, åkte till centralstationen med sin bil och delade ut mat och kläder. Fler anslöt och när fastighetsägaren klagade började Jeanette söka efter en lokal.

– Jag skickade 350 mejl men när husägarna läste hemlöshet kopplade de genast till alkohol och droger. Då var det inte intressant.

Till slut ryckte en diakon från en församling in och hon och volontärerna fick låna lokalen, där de är nu. Var den ligger sprids från mun till mun bland de bostadslösa. De tar med sina kompisar, vet att de måste komma nyktra, drogfria, annars kan Jeanette torna upp sig i dörrhålet.

Hon är 1.83, kraftig, med stark röst. I kroppen finns erfarenheterna från jobbet som livvakt i USA, dörr- och ordningsvakt, behandlingsassistent inom narkomanvården. Man blåser inte omkull henne. Samtidigt berättar volontären Kjell Pettersson att han aldrig kramats så mycket som inom Vid din sida. Det bästa halvår jag haft säger han, som vill göra skillnad i samhället. Hur då?

– Det kan räcka med att du säger hej, så har du sett en annan människa.

Egen lokal på gång

En egen lokal, alltså fritidsgården för gamla som Jeanette planerar, är äntligen på gång. Sponsorerna, som ska utföra renoveringen, är spikade. Det är bara avtalsskrivningen med hyresvärden om öppettiderna som hakat upp sig. Jeanette hoppas kunna slå upp portarna i februari.

Hon stryker undan en hårslinga och rättar till mössan, som fått ta kepsens plats över flätan. Vi är tillbaka i soppköket och folk strömmar in. Hallen fylls av påsar, rullväskor, ryggsäckar. Ljuset är dämpat och sorlet stiger mot taket. Många känner varandra, några tuggar tysta. Ingen ser på tv. Det som främst slår en är vanligheten. De flesta är välklädda, kunde vara en vän, kollega.

Danne är en av dem, med 34 år som officer i bagaget. Nu är han pensionär, exfrun försnillade pengar från hans konto. Vanligare än man tror, sa hans advokat vid rättegången. Fast anhöriga drar sig för att anmäla. Det är ”skämmigt”.

Danne, Carl och vännerna kring bordet berömmer soppköket. Det är stor skillnad här, där allt görs ideellt, jämfört med i större, mer etablerade verksamheter. Beslutsvägarna är korta. De tillbringar nätterna på buss, pendeltåg och tunnelbana. Tågcentralen och busstationen i city har öppet en stor del av dygnet, som viloplats.

– Det är sammanlagt två timmar per natt man måste slå ihjäl. Då sätter man sig och tar en hamburgare på Burger king, säger Danne.

Antalet hemlösa ökar

Steget från hem till hemlöshet har blivit kortare. Du kan förlora jobbet, bli sjuk och utförsäkrad från försäkringskassan. ”Hemlöshet ser vi som uttryck för den allra största och värsta sociala utsatthet som kan drabba en människa och den drabbar även barn”, skriver två professorer vid Lunds universitet i debattartikel.

Socialstyrelsen har siffror om drygt 9 900 hemlösa svenskar 1993 och 33 250 personer 2017. Men de antas vara i underkant eftersom flera kommuner inte deltog i den senaste kartläggningen.

Andra debattörer tar till ord som bostadsojämlikhet och bostadsnöd när ungdomar och ekonomiskt svagare grupper inte får någonstans att bo.

I början av februari ska Jeanette träffa ett antal politiker på ett seminarium i riksdagshuset.

– Säg åt dem att prova på att bo som vi ett par dagar. Vi kan visa dem runt, erbjuder sig några av gästerna på ”soppis”.

Jeanette tycker att makthavarna ska se över skatterna. Varför ska pensionärer över huvud taget betala skatt på den pension de gnetat ihop under sitt yrkesliv, undrar hon. Och berättar om Per-Olof, en av flera som organisationen tjatat fram en bostad till efter att de hittat honom svårt misshandlad och rånad. Han har mest korvören kvar av pensionen när hyran är betald.

– Bygg hyresrätter som folk har råd att flytta in i, är volontären Sara Johanssons enkla råd.

Volontären Niklas Andén bryter in och berättar om hur bostadslösa, som behöver olika insatser, skyfflas runt mellan olika instanser i ett utdraget spel. Ingen vill hamna med Svarte Petter – och tvingas betala. Han talar om Norge som ett föregångsland, där försäkringskassa, arbetsförmedling och så vidare huserar ihop. Och berättar om hemlösas operationer som inte blir av, eftersom de inte har någonstans att tillbringa sin konvalescens.

Stockholms tak-över-huvudet-garanti existerar inte, hävdar Jeanette. Och besökaren, tillika plåtslagaren Tomas, instämmer. Han beskriver buslivet på härbärgena, där nolltolerans saknas och narkomaner och alkoholister håller alla vakna. Ägodelarna försvinner.

Delar ut SL-kort

Jeanette nickar. Hon och volontärerna delar ut ut mobiler, kontantkort och SL-kort till allmänna kommunikationer.

Roger fick nog av tredje och fjärde hand och flyttade ut i tält.
Roger fick nog av tredje och fjärde hand och flyttade ut i tält. Foto: Justina Öster

– Världens bästa hotellkort, säger byggnadsarbetaren Roger, 54, år och ler. Han blev utan bostad när hyresvärdinnan dog, hade jobb men hamnade i en rundgång av andra-, tredje- och fjärdehandsuthyrning. Till slut slog han och en kompis upp ett tält i en förort. Det funkade bra i några månader, innan polisen bad dem flytta och livet på allmänna färdmedel tog vid. Med knappt två timmars sömn per natt somnade Roger allt oftare till på jobbet, sittande.

Han sa upp sig, nickar bort mot vännerna, ”flocken”. De håller ihop, sprider ut sig i tåg och bussar, men har koll på varann. Sover i skift för att ha koll på ”rovdjuren”. Det är ungdomsgäng med killar ända ner i tolvårsåldern.

Ibland fixar Stadsmissionen påhugg, 90 kronor i timmen fast han får över 300 som byggnadsarbetare.

– Det räcker till snus. Jag brukar vara på ”Missionen” på dagarna, duscha och tvätta kläder. Jag vill vara fräsch, inte sitta på tåg och bussar och lukta illa.

Dödshot

I rummet bakom köket slevar Jeanette i sig en tallrik stroganoff. Hon sticker ut, ordnar insamlingsgalor, får cred. Det skapar agg i sociala medier. Avundsjuka, säger hon själv, bland organisationer och engagerade, som hållit på längre men syns mindre. Fast i somras var det tufft. ”En galning” fäste upprepade lappar med dödshot på Jeanettes bil.

Hon polisanmälde, säkrade brevinkastet, vännerna fick komma med mat. Jeanette låg hemma på soffan, såg på tv och klappade katterna. Det enda som hjälper när världen snurrar för fort. Sorgen efter modern som dött, alldeles för ung, var också tung. Till slut tog hon sig på benen.

– Så här hade mamma inte velat se mig, tänkte jag. Hon var så stolt över mig, det gör mig stark. Mamma jobbade inom äldreomsorgen och jag hjälpte ofta våra äldre grannar i Hudiksvall. Jag har alltid tyckt om gamla.

Men varför hjälper du bara gamla hemlösa, inte yngre med drogproblem, migranter, romer?

– Fattigpensionärerna är en bortglömd grupp. I Sverige hjälper vi flyktingar. Romer har folk som kommer och hämtar och kör dem. För missbrukare finns behandlingshem. Det som är nytt är våra hemlösa skötsamma pensionärer, som inte ens får komma till ålderdomshem.

Det är Jeanette Höglunds nästa mål; att öppna ett ålderdomshem för sina skyddslingar. Liksom soppkök för äldre hemlösa i Göteborg och Malmö.

– Jag är precis på rätt plats och gör precis det jag vill göra, säger hon.

 

Vill du veta mer?

viddinsida.nu finns mer att läsa, liksom i Facebookgruppen Vid din sida. Just nu behövs inga volontärer eller kläder, däremot pengar.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Magnus Kretz:
    27 augusti, 2021

    Sammanfattningsvis bra insatser

  2. Timo Wickbom:
    2 februari, 2019

    Man blir så glad.

  3. Christina Borserud:
    1 februari, 2019

    En sådan fin och samtidigt tragisk artikel ,det borde inte få vara så här.
    De som en gång har byggt upp vårat samhälle blir behandlade på detta vis, är både OACCEPTABELT OCH SKRÄMMANDE
    ELOGE TILL JEANETTE OCH ALLA VOLONTÄRER ♥️♥️♥️♥️

Lästips:

Transportarbetarens logga

Transport: ”Stoppa slopade Säpo-kontroller”

Bevakning. Svenska Transportarbetareförbundet och branschorganisationen Säkerhetsföretagen gör gemensam sak och kräver att regeringen stoppar förslaget om att ta bort Säkerhetspolisens kontroller av vissa medarbetare.

Janne Spanedal och Julia Mindell för varsin hundflock genom skogen. Kopplen trasslar, den ena jycken vill gnaga på en pinne, den andra vänslas och den tredje nosa på en fläck. Men alla njuter av våren.

Från sopbil till hundbuss

Arbetsliv. 2017 gick han i täten. Stockholms sopgubbar stred mot sänkta löner och ”nyckelspioner” i bilarna. Nu har Janne Spanedal bytt lastbilen mot en solgul hundbuss. Nyckelknippan har krympt rejält.

Saied Tagavi

Saied Tagavi

… taxiförare som strider för bättre villkor för kåren och fria fack i Iran.

Hallå där!

Daniel Hilmér

… tidningsbud i Trollhättan, och huvudskyddsombud på Västsvensk tidningsdistribution (VTD), som jobbar som vanligt nu på lördag den 9 oktober, Tidningsbudens dag.

Månadens politiska

Välkomna gäster hos vänstern

Fackligt-politiskt. Full sysselsättning, för lite strejkande, gig-ekonomi, klasskamp och branschföreningar. En rad frågor lyftes och diskuterades på Vänsterns stora rikskonferens i september – ett led i satsningen på att stärka det fackliga arbetet, både på arbetsplatserna och inom partiet.

Månadens medlem
Aftonbladets podd med Mauri Hermundsson har utsett Mariann Tönnesen till Sveriges bästa parkeringsvakt. Bra koll på regelverket, ödmjukhet och lyhördhet ligger bakom utmärkelsen.

”Jag lever för parkering”

Parkeringsvakt. Mariann Tönnesen har utsetts till Sveriges bästa p-vakt. Hon träffar många trevliga människor i tjänsten. Men hot och våld hör också till hennes arbetsdag.

Kultur
Skrivandet är en viktig pusselbit i Alexandra Einerstams liv, men hon drömmer inte om att försörja sig som författare. Hon vill fortfarande ha båda fötterna på jorden. ”Vissa politiker har aldrig haft ett riktigt jobb eller varit i ett fikarum. De blir världsfrånvända.” Foto: Kamilla Kvarntorp

Hon vill skriva om sin egen generation

Skrivlust. Arbetare i 40- och 50-årsåldern behöver någon att identifiera sig med. Det tycker Alexandra Einerstam, som gick LO:s och ABF:s skrivarkurs i våras. Nu vill hon skriva om sin egen generations vardag.

Högt tryck på skrivarkurs

Kultur. Drygt 70 LO-medlemmar sökte till LO:s och ABF:s skrivarkurs i våras. Men bara tio fick plats. I vår blir det en ny kurs. De som inte fick plats förra gången har förtur.

Anders Teglund ska snart gå på sitt kvällsskift.

Coronakris i kulturen blev budjobb och bok

Mötet. När pandemin slog till blev kulturarbetaren, pianisten och förläggaren Anders Teglund cyklande matbud på Foodora. Han engagerade sig fackligt och skrev en bok om sitt år på sadeln.

Hallå där!

Mariann Tönnesen

… som har röstats fram till Sveriges bästa parkeringsvakt.

Månadens studier
Jonas Persson, Transports studieombudsman. Foto: Kamilla Kvarntorp

Säkerheten prioriteras när Transports kurser startar

Facklig utbildning. Mängder av fackliga utbildningar har ställts in i spåren av pandemin. Men nu börjar kurserna sakta komma i gång igen, både centralt och i avdelningarna.

Hallå där!

Harald Fabricius

… vice ordförande i 3F Københavns Chauffører, som är med och arrangerar den 22:a Skandinaviska Transportarbetarekonferensen 22–24 oktober.

Kultur
Svordomar. Illustration: Mattias Käll. Kristy Beers Fägersten. Foto: Anna Hartvig / Södertörns högskola

Hon vill ge svordomen upprättelse

Kraftuttryck. Ett litet ”jävlar” kan vara tricket om du vill ha en vän. Det funkar också mot smärtan om du råkar tappa domkraften på tån. Lingvisten Kristy Beers Fägersten vet massor om konstruktivt svärande, och hon vill gärna ge svordomen upprättelse. Vi behöver den.

Hallå där!

Petter Arneback

… regional utvecklingsdirektör i Region Örebro län, som får Sveriges första elväg.

Månadens medlem
”Jag är rutinmänniska, gillar att ha rutiner och vill göra ett bra jobb”, säger fackligt engagerade hundföraren Mattias Hansson. Kollegan Holger är sex, sju år och tidigare polishund.

Bästa kollegan har fyra tassar

Bevakning. Att jobba som hundförare är inget jobb. Det är en livsstil. Och schäferhunden Holger en trygg kollega i natten för fackligt engagerade väktaren Mattias Hansson.

Månadens avdelning
”Vi vill att Norrland ska leva och att de som är med i a-kassan också ska gå med i Transport!” Från vänster: Ulrika Wiklund (LO, hyr arbetsrum), regionala skyddsombudet Johnny Wiklund, Linda Björkner (telefontjänsten TPD). Längst fram ordförande och studieorganisatör Mikael Humlin.

”Vi vill att Norrland ska leva!”

Hälsingland. Mitt under brinnande pandemi flyttade Transports Hälsingeavdelning till nya lokaler. Ny ordförande är på plats och coronatiden har rullat på hyfsat. Fast ett gäng sopgubbar slog bakut, alldeles i början.

Månadens medlem
Tidningsbud på väg igen. Elin Larsson är tillbaka hos gamla arbetsgivaren och levererar åter på Småländska Höglandet.

Tillbaka som bud på Höglandet

Tidningsbud. Efter en kort sväng på annat jobb är Elin Larsson tillbaka som tidningsbud. Rutten är ny, bäst är friheten. Ingen natt är den andra lik.