Chauffören Andreas Roos har jobbat en månad på sorteringsanläggningen, men inte skrivit på säkerhetsreglerna än. ”Jag är väldigt vaksam och har koll när jag backar och kör, tar inga onödiga risker efter olyckan”, säger han.
Foto: Justina Öster
Vad har gjorts efter dödsolyckan?
Arbetsmiljö.
Chauffören Andreas Roos har jobbat en månad på sorteringsanläggningen, men inte skrivit på säkerhetsreglerna än. ”Jag är väldigt vaksam och har koll när jag backar och kör, tar inga onödiga risker efter olyckan”, säger han.
Carl F:s rödgula lastbilar och tunga fordon från annat håll rullar hela tiden in genom grindarna till den 50 000 kvadratmeter stora planen. Plastpåsar och allsköns skräp dansar i vinden. Lukten är frän och måsarna håller gästabud i luften över sorteringsmaskinerna
Chaufförerna tippar papper, trä och metall i stora högar, som anläggningens miljöarbetare sorterar för hand och maskinellt. Hjullastarförarna föser ihop avfallet, kör och skopar det i olika containrar.
Personalansvariga Bengt Eriksson och Transports huvudskyddsombud Marcus Rydell tar emot och vi slår oss ner i lunchrummet. Eriksson plockar fram säkerhetsreglerna som Carl F satt på pränt efter den tragiska olyckan den 3 februari 2017.
Lunchen är över och en kollega kallar på hjulbilsföraren Leif för att han ska skjuta fram mer avfall till en av maskinerna. Han kör dit, men upptäcker att Johnny har gått ut framför hjullastaren och plockar i avfallshögen.
Leif väntar på att Johnny ska gå ner och undan. När han inte ser Johnny längre backar han för att ta ett nytt tag i högen, men kör över Johnny, som avlider.
Skulle inte befunnit sig på planen
Johnny var 50 år och anställd för att sortera elektronik och klippa kablar till återvinning. Hans arbetsplats var i ett uppställt tält vid sidan av olycksplatsen.
– Han skulle över huvud taget inte befinna sig planen och hade fått flera tillsägelser av platschefen om att inte plocka ”fynd” ur högarna. Det är förbjudet, säger Bengt Eriksson.
Ändå vittnar konsultrapporten efter olyckan om en viss ”fyndkultur” bland anställda och chaufförer.
– Grundregeln är att allt som körs in här är Carl F:s egendom. Efter olyckan satte vi upp ett anslag och nu ser vi att ingen ens funderar på att rota i högarna, säger Bengt Eriksson.
Anslaget är borta, men förbudet tas upp på arbetsplatsträffar och chaufförsmöten, som hålls två gånger per år, tillägger han.
Muntlig introduktion
När Tommy började jobba fick han en muntlig introduktion. Den borde varit skriftlig med en checklista, anmärkte Arbetsmiljöverket som kom på inspektion dagen efter olyckan.
Den riskbedömning av arbetet som företaget gjort 2015 var otillräcklig, konstaterade myndigheten. Den skulle ha tagit upp risker, åtgärder och utvärdering av dem. Uppdraget blev att göra en grundligare undersökning av risken för påkörning.
Några utmärkta gångar syns fortfarande inte på arbetsområdet. Men Bengt Eriksson påpekar att chaufförerna instruerats om hålla sig i omedelbar närhet till lastbilarna när de tippar avfall. Han pekar ut kravallstaket som satts upp längs kanten för att avskilja besökare och en containergång.
Eriksson visar säkerhetsreglerna som alla miljöarbetare och chaufförer ska underteckna att de sett.
– Förut körde vi rutinerna muntligt, nu tar vi dem skriftligt också.
Måste ha ett öra fritt
Förbudet att använda mobil när ett fordon eller maskin är i gång är nytt. Liksom att den som använder öronproppar med musik måste ha ett öra fritt. Gående ska inte använda några proppar alls, och chaufförer dra på sig varselväst och skyddsskor innan de lämnar lastbilarna. Det gäller att först ta ögonkontakt och sedan närma sig en maskin, inflikar huvudskyddsombudet Marcus Rydell.
– Jag har en kollega som busvisslar.
Bengt Eriksson är lättad att förundersökningen lades ner och att varken platschefen eller föraren av hjullastaren åtalades för vållande till annans död. Föraren var sjukskriven några månader, kom tillbaka för annat arbete på halvtid medan utredningen pågick, men har nu sagt upp sig.
Marcus Rydell säger att olyckan lärt honom att vara envis och påminna om västar, skor och regler, även om folk blir sura. Han vet att han gör rätt. Med facit i hand önskar Bengt Eriksson att Carl F ingripit tidigare och flyttat Tommy till andra arbetsuppgifter.
– Är det någon som rotar i högarna nu är det omedelbar flytt som gäller.
Fotnot: Namnen på den omkomne miljöarbetaren och föraren av hjullastaren är fingerade. Uppgifterna om olyckan har hämtats ur Arbetsmiljöverkets handlingar.
Dödsfall på jobbet leder sällan till åtal
Arbetsmiljö. En arbetsgivare kan slarva med arbetsmiljön och ändå inte ställas till svars vid ett dödsfall. Arbetsmiljömål är komplicerade och kräver att åklagare kan visa ett tydligt samband mellan specifika brister och hur de lett till en anställds död.
Kammaråklagare Lotten Loberg vid riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, bildad 2009 för att samla kompetens och erfarenhet. Foto: Justina Öster
Så kan man kortfattat sammanfatta en rad samtal med juridiska experter inom arbetsmiljö – med anledning av att 13 chaufförer dog på jobbet 2017. Två förundersökningar har hittills lagts ner och flera pågår fortfarande.
Transports arbetsmiljöombudsman Martin Miljeteig konstaterar att polisens och åklagarnas undersökningar ofta drar ut på tiden. Liksom regionala skyddsombudet Bert Johansson i Malmö är han kritisk till att så få arbetsgivare åtalas och döms. Detta trots att de enligt arbetsmiljölagen har långtgående ansvar för att förebygga ohälsa och olyckor.
Krävs en skyddsansvarig
Lotten Loberg är erfaren kammaråklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål som inrättades i Malmö 2009. För att hon ska åtala någon för arbetsmiljöbrott krävs att det finns en skyddsansvarig. Ytterst vd:n i ett aktiebolag om hen inte delegerat ansvaret till en arbetsledare.
Det ska gå att påvisa ett orsakssamband mellan speciella brister i arbetsmiljön och de konsekvenser de fått, exempelvis att ett skydd saknats på en farlig maskin. Arbetsledaren ska också ha haft anledning att beakta att det fanns en risk för skador.
Att bara slarva och glömma räcker inte. Oaktsamheten ska vara så klandervärd att den är straffbar. Lotten Loberg konstaterar:
– Många gånger handlar det om underlåtenhet och passivitet från arbetsgivarens sida och det är ofta svårt att styrka ett orsakssamband.
Ett företag kan alltså ha haft dåliga instruktioner och rutiner, men frågan kompliceras av att arbetsgivaren inte haft för avsikt att någon ska skada sig eller dö.
Möjligt förebygga?
Lotten Loberg höll i och la ner förundersökningen av dödsfallet på företaget Carl F. Men hade inte bolaget kunnat förebygga olyckan genom att i tid flytta mannen, som senare omkom?
– Det kan man tänka efteråt förstås… men det är att gå lite väl långt. Han var informerad om att han inte skulle vara ute på platsen och det ska väl gå ganska långt innan ledningen hotar med avsked.
2008 blev en elektriker som jobbade för ett annat företag påkörd av en hjullastare och dödad i Sydåtervinnings sorteringshall. Vd:n och arbetsledaren dömdes 2012 i Hovrätten för vållande till annans död och företagsböter på en miljon kronor. I det fallet hade riskerna lyfts fram på ett helt annat sätt innan, kommenterar Loberg.
Bevisen färskvara
Kritik om att undermåliga utredningar leder till att många förundersökningar läggs ner säger hon sig inte kunna svara på. Samtidigt efterlyser Lotten Loberg mer resurser till åklagare och polis, och påpekar att bevis på en olycksplats är färskvara.
Liksom Arbetsmiljöverkets chefsjurist Anna Varg pekar hon på rättssäkerheten för arbetsgivare.
– Ett dödsfall är fruktansvärt. Ingen ska behöva dö på sitt arbete. Samtidigt vill varken du eller jag bli fällda för något vi inte orsakat. Det ställs ganska höga krav i de här fallen och det måste nog vara så.
Transports regionala och andra skyddsombud misströstar ibland över att upprepade påtryckningar inte leder till att arbetsgivare tar sitt ansvar?
– Deras arbete är värdefullt. Jag brukar alltid se till att höra skyddsombud och läsa protokoll, betonar Lotten Loberg.
Henrik Ask på Fackens juridiska byrå, LO-TCO Rättsskydd, rekommenderar också skyddsombud att hjälpa polis och åklagare att dokumentera olyckor så att bevis inte förstörs, om polisen dröjer.
Arbetsmiljö.
Sveriges största hamn kommer att kunna ge fler fartyg möjlighet att använda el från land när de ligger vid kaj. Den nya satsningen minskar utsläppen – och skapar trevligare arbetsmiljö.
Framtid.
Självkörande lastbilar, färre flygplatser och leverans via drönare. Arbetet för anställda inom transportsektorn står inför stora förändringar. "Jag tror att vårt behov av transporter kommer att öka även i framtiden. Men det kanske ser annorlunda ut", säger Klas Eklund, ordförande för arbetsgruppen vid IVA.
Arbetsrätt.
Plattformsföretaget försöker runda lagen och slippa arbetsgivaransvar genom att använda andra företag. Det anser Transport, som stämt Invoicery Business som Wolt anlitar.
Arbetsrätt.
Invoicery Business, som Wolt anlitar som arbetsgivare, menar att det är bra att upplägget prövas i tingsrätten. Och att det kan bidra till större tydlighet när det gäller plattformsarbete.
Pension.
Tjänstepensionen har blivit en betydande del totala pensionen för de allra flesta svenska löntagare. "Det är därför det är viktigt att jobba på en arbetsplats med kollektivavtal", säger Martin Tomtlund, ombudsman för Transport i Värmland.
Tidningsbud.
Sedan Piteå-Tidningen övergick till tredagarsutdelning har leveranserna varit opålitliga. Vissa prenumeranter har bara fått hälften av sina tidningar, samtidigt larmar facket om en ohållbar situation för tidningsbuden.
Leveranser.
Hundratals miljoner paket delades ut i Sverige förra året. Importen från länder utanför Europa minskar samtidigt som internationella e-handelsjättar anpassar sig.
"Svenskarnas e-handel med Europa bidrar tydligt till att paketvolymerna fortsätter att öka", säger Joakim Levin, chef på Post- och telestyrelsens enhet för postfrågor.
Bevakning.
En kvinna hade sökt jobb som väktare hos Securitas. Under processen fick hon veta att hon inte får bära slöja med uniformen. Sedan avbröts rekryteringen.
Göteborgs hamn.
Skyffelmördarn, Rock-Olga, Porr-Birger och Tjuven i Bagdad. Bara några av smeknamnen, eller öknamnen, som arbetarna i Göteborgs hamn gett till varandra. En gång var de säkra på att ”Lammkotletten” hade dött.
Arbetsrätt.
Då Transports varslat om konflikt i hamnarna och för flygets kabinpersonal ställde Almega Tjänsteföretagen in förhandlingen för nytt avtal på ett helt annat område: bilvårdsanläggningar. Nu har det varit förhandling – i Arbetsdomstolen.
Arbetsliv.
Tryggare rastplatser, bättre lön och högre pension. För Rebecca Kandell är det toppen att köra tankbil i Norge.
– Men främsta skälet är ändå att det är roligare här med bergen, serpentinvägarna och den magiskt vackra naturen, säger hon.
Arbetsrätt.
Riktåldern för pension har höjts till 67 år. Men inbetalningarna till tjänstepension för privatanställda arbetare stoppas vid fyllda 65. Det vill LO ändra på.
Trafiksäkerhet.
Antalet viltolyckor på svenska vägar är rekordhögt. Under hösten rör sig mer vilt än vanligt – ett djur sticker ut.
"Man sitter tryggare i en lastbil – size matters oavsett vad folk säger", säger Anders Broby, vid viltanalysenheten på Naturvårdsverket.
Transport.
Delade pass, slarviga kollegor som skräpar ner i hytten och rätten att jobba deltid fram till pensionen är ämnen som Transports experter får frågor om denna gång.
