Utredningen kring olyckan las ned trots oklarheter

Mark Andersson är besviken. Främst på Oxelösunds hamn, men också på Transport och på polisen. Utredningen om olyckan är nedlagd, trots att inga riktiga förhör har hållits med vare sig företag eller arbetskamrater. Arbetsmiljöverket hävdar dessutom att det saknades instruktioner för det riskfyllda ombordjobbet.

Olyckan reser många frågetecken. Vilken hjälp fick Mark egentligen av facket, Transport, när det gäller anställningen?

– Ingen alls. Facket har inte ens kallat till förhandling, säger Mark som i dag går arbetslös.

Läget kompliceras av att den person som var lokalt förhandlingsombud och huvudskyddsombud vid tiden för olyckan drabbats av svår hjärnblödning. Mark betonar att han absolut inte ville kritisera honom.

Men går det inte agera nu i efterhand? Frågan går till det nya fackliga ombudet i Oxelösunds hamn, Jörgen Johansson:

– Mark var extragubbe. Jag förstår om han är bitter. Men han har nog missuppfattat det där med fast jobb. Jag vill inte ta ställning till om Mark borde ha fått fast anställning, om hamnen borde ta ett sådant ansvar.

Är det ändå inte rimligt att facket kallar till förhandling och försöker trygga framtiden för en person skadas allvarligt på jobbet?

– Det kunde jag ju göra, men Mark sa upp sig själv. Han gick in och kastade nycklarna på bordet. Vad jag vet får Mark hjälp av ombudsmannen och regionala skyddsombudet i vår avdelning. Det man kan fråga sig är om man alls kan ha blixtgubbar, när villkoren är så oklara.

Morgan Gustavsson är ombudsman i stuveriavdelningen:

– Jag har inte varit inblandad så mycket. Hamnen tycke att man skulle ta moraliskt ansvar och ge killen jobb en period. Men jag vet faktiskt inte vad Transport gjort lokalt i sektionen. Personligen kan jag tycka att han borde få en tjänst.

Bo Fredriksson är regionalt skyddsombud, med ansvar för arbetsmiljöfrågor i stuveriavdelningen. Hur ser han på Marks ärende?

– Vi har gjort det man kan göra. Jag trodde att hamnen skulle anställa honom. Men hamnbolagen anställer som de vill. Jag har inte varit inblandad i den frågan. Det här att han blev lovad jobb, det är hans version. Jag har inte varit med på några möten.

Direkt efter olyckan den 16 juli 2010 höll polisen förhör med Marks två arbetskamrater nere i båten. Förhören varade i tre minuter. I handlingarna framgår att nya förhör skulle hållas senare. Det har skett, men bara med Mark Andersson. Inte med någon annan.

När det inträffat allvarliga olyckor rycker Arbetsmiljöverkets inspektörer normalt ut omedelbart till arbetsplatsen. I det här fallet dröjde det tio dagar innan inspektionen gjordes.

Inspektionsmeddelandet innehåller grav kritik. Under rubriken brister och krav står: ”Av instruktionerna för arbetet fanns det ingen information om riskerna att arbeta med plåthiv med hög massa.”

Den som skrev rapporten var inspektör Jörgen Åberg:

– Det är allvarligt. Jag var faktiskt i hamnen något år tidigare, när SSAB ansvarade för den själva. Då påpekade jag att plåtlastningen var farlig. Jag krävde instruktioner och en riskbedömning. När jag nu, efter olyckan, öppnade instruktionspärmen stod ingenting under rubriken ”Plåt ombord”. Det var helt rent.

Bristerna som uppdagades ledde till att Arbetsmiljöverket skickade en begäran om åtalsprövning till de specialåklagare som utreder arbetsmiljöbrott. Utredningen las ner.

I efterhand har Mark Andersson begärt att åtalsfrågan omprövas. Inom några veckor väntas svar. Den person som handlägger ärendet bekräftar att det finns omständigheter kring olyckan som är anmärkningsvärda. Som att flera inblandade personer över huvud taget inte hörts.

Efter Arbetsmiljöverkets inspektion har hamnen utformat nya instruktioner för lastning av plåt. Illustrationerna som hamnen först tog fram visar en signalman som agerar direkt felaktigt. Han försöker dirigera kranen, samtidigt som han hjälper till att styra plåtbunten.

Behöver plåtlastningen göras säkrare? Huvudskyddsombudet Jörgen Johansson säger:

– Jag tycker att det är säkert som det är. Jobbet går inte att göra så mycket annorlunda. Lastningen innebär risker, stuveriarbetarna kan inte kliva ur båten varje gång en plåt kommer.

Har rutinerna ändrats efter olyckan? Frågan går till regionala skyddsombudet Bo Fredriksson:

– Man har pratat om det, fast jag har inte varit där och tittat. Ingen har ringt mig.

I hamnens nya instruktioner anges ”säkra zoner” där stuveriarbetarna ska stå, långt från plåten som hivas. Utförs arbetet så i dag? Transportarbetaren har frågat två stuveriarbetare som arbetar i stålhamnen?

– Lastningen går till på samma sätt som tidigare. Man står vid krokarna och håller i plåten. Skillnaden är väl att folk är mer vaksamma. På vintern är riskerna störst. Det är lätt att halka eller snava på något. Ibland försöker man ha en fot på plåten, så att det ska gå snabbt att hoppa upp om något händer.