Tystnad råder på Facebook
Trodde du att Facebook hyllade fri information? Inte när det gäller sina anställda. De som vaktar företagets servrar i Luleå får inte säga ett knyst om sin arbetsplats.
2011 blev det klart att Facebook skulle etablera sig i Luleå. Året efter började bygget av den första av tre enorma hallar för datalagring. En av anledningarna till etableringen är den norrländska kylan. Ett kallt klimat gör susen för en anläggningen full med värmealstrande servrar.
För Luleå var bygget en god nyhet. Företagets serverhallar betydde arbetstillfällen, inte minst inom bevakningsbranschen.
Sedan juni i år är den första hallen i drift. Och arbetstillfällen har det blivit. 51 väktare från Securitas arbetar med att skydda hallen från intrång.
På invigningsdagen rapporterade flera medier inifrån anläggningen. Men när Transportarbetaren vill komma förbi för att göra ett reportage om väktarnas vardag blir det tvärstopp.
Ryktesvägen har vi hört att reglerna kring vem som får besöka centret är hårda, men vi gör ändå ett försök.
Janakie Öhlund är driftschef för Securitas på Facebook i Luleå.
Vi skulle vilja skriva ett reportage om hur det är att jobba som väktare på Facebook. Jag har förstått att det kanske inte är helt lätt?
– Nä… så är det.
– Det är inte så att ni inte kan få träffa någon som arbetar här, men de får inte berätta något.
Att säkerhetsreglerna på Facebooks anläggning är hårda är kanske inte så konstigt med tanke på att servrarna innehåller känslig information från användares privata Facebook-konton. Men många arbetsplatser inom bevakningsbranschen hanterar känslig information. Trots det har Transportarbetaren gjort reportage om arbetsvardagen på skyddsobjekt som kärnkraftverk och militärbaser.
Facebook-hallen i Luleå är inget skyddsobjekt. Däremot skiljer det sig från andra arbetsplatser på ett annat sätt.
– Det här är ju ett speciellt objekt, det är inte likt något annat just för att det är ett amerikanskt bolag, säger Janakie Öhlund.
Av Janakie Öhlund får vi rådet att kontakta Facebook direkt för att se om reportaget ändå går att genomföra. Så vi skriver ett mejl på engelska till Facebook, på en anonym press-mejladress.
Samtidigt försöker vi få veta mer om vilka regler som egentligen gäller för de som arbetar för medieföretaget. Ingen av de fackligt aktiva transportare på Securitas i Norrbotten vi pratar med vill vara med i tidningen. Men de bekräftar bilden av att Facebook är något utöver det vanliga när det gäller hemlighetsmakeri.
För att få klarhet i frågan provar vi att ringa Håkan Dynesius som är regionchef för Securitas i Norra Sverige.
Jag skulle vilja ställa lite frågor kring sekretess och liknande på Facebook.
– Det kan du ställa, men jag kommer inte att svara på något.
Jag vill ju mest veta om det finns något särskilt sekretessavtal och om det är hårdare än på andra objekt.
– Det är precis såna frågor som jag inte kan svara på.
Det här är ju väldigt krångligt…
– Det är inte krångligt, det är amerikanskt.
Även av Håkan Dynesius får vi rådet att skicka ett mejl, så att han kan ta upp frågorna med Facebook. Det gör vi, men vid tidningens pressläggning, drygt en vecka senare, har vi fortfarande inte fått något svar.
Det har vi däremot på det mejl som vi skickade till Facebooks pressavdelning. Svaret kommer från en PR-byrå i Sverige.
”Jag heter Frida och jobbar för Facebooks Nordiska PR-byrå. Jag måste tyvärr säga nej till din förfrågan på grund av säkerhetsaspekter som du säkert förstår.
Jag förstår att poängen är att följa någon som arbetar där och få en bild av hur arbetet ser ut men om du har några särskilda frågor så kan du skicka dem till mig så kan vi se om det är något vi kan svara på över mejl? Som sagt ur säkerhetsaspekt så kan vi inte gå in exakt på hur arbetet ser ut.”
Till slut vänder vi oss till Olov Wiklund, ombudsman med ansvar för bland annat bevakning, på Transports avdelning 26 i Luleå. Trots att serverhallen inte har funnits särskilt länge, har avdelningen redan haft en del att göra med Facebook.
För inte så länge sen kom det fram att företaget riktat sina övervakningskameror fel. I stället för att bevaka anläggningen vakade de över vad de anställda höll på med. Den frågan löste sig dock efter att facket haft ett möte med företaget.
Olov Wiklund bekräftar att Facebook är värre än vanliga svenska företag när det gäller sekretess.
– De är ju under höga sekretesskrav. Man kan väl inte säga att ett företag är paranoid, men det känns nästan så. De lever väl i en amerikaniserad värld, det är helt klart.
