Tyst minut för de som dött på jobbet
Fredagen den 27 april klockan 12.00 utlyser LO en tyst minut för alla som mist livet i arbetsolyckor. Samtidigt kräver facket att regeringen tar arbetsmiljöarbetet på allvar.
Förra året dog 61 personer på jobbet i Sverige. Under de tre första månaderna 2012 har ytterligare 14 människor dött i arbetsrelaterade olyckor och bryts inte trenden är risken stor att dödssiffran i år blir lika svart som tidigare.
Det är oacceptabelt anser LO, som tillsammans med förbunden skrivit följande debattartikel:
”Förra året dog 61 personer i arbetsolyckor i Sverige. Under de första tre månaderna 2012 har 14 personer dött i arbetsolyckor. Hur många som därutöver avlidit i arbetssjukdomar som hjärtinfarkt och cancer, eller genom arbetsrelaterade självmord, finns ingen tillförlitlig statistik över. Enligt Arbetsmiljöverkets och SCBs uppskattningar handlar det om ytterligare ca 1300 personer varje år.
LO och förbunden accepterar inte att människor skadas, slits ut eller dör på grund av sitt arbete. För att minnas alla de som mist sina liv i jobbet, utlyser LO och förbunden en tyst minut på Sveriges arbetsplatser fredagen den 27 april klockan 12.00. Manifestationen hålls inför Workers Memorial Day som den 28 april varje år uppmärksammas av Världsfacket IFS; Europafacket EFS och de globala branschfacken.
Vi vill särskilt lyfta fram skyddsombudens betydelse. I år är det etthundra år sedan Sveriges löntagare fick en lagstadgad rätt att utse egna skyddsombud. Skyddsombuden har spelat en avgörande roll i vår fackliga kamp för trygga, säkra och utvecklande arbetsförhållanden. De kunskaper som skyddsombuden och andra fackligt förtroendevalda har behöver tas tillvara på ett bättre sätt än idag.
Vi ser nu med oro hur arbetsmiljön börjar försämras för många av våra medlemmar. Det handlar om högt tempo, låg bemanning, mer arbete på udda tider, ensidiga rörelser och fler som är utsatta för hot eller våld. Många arbetsgivare tycks dessutom ha en föreställning om att alla kan producera maximalt hela tiden. De utarmade arbetena återkommer också, arbeten där man ständigt upprepar samma arbetsmoment och som inte ger någon egen utveckling. Samtidigt kommer gamla arbetsmiljöproblem tillbaka, som höga nivåer av damm, lösningsmedel och buller. En del arbetsgivare har inte kunskaper om dessa tidigare väl kända problem och på många arbetsplatser saknas företagshälsovård.
Ohälsan i arbetslivet har fortfarande ett tydligt klass- och könsmönster. Det är kvinnor i LO-yrken som i störst utsträckning drabbas av värk i nacke, axlar eller rygg. Det är också kvinnor i LO-yrken som först måste lämna arbetslivet av hälsoskäl. Till exempel lämnar medlemmar i Fastighetsanställdas förbund arbetslivet vid i genomsnitt 59 år. Inom de kvinnodominerade LO-förbunden finns kvinnor som av ohälsa tvingas till ofrivillig deltid.
Stora insatser behövs av både arbetsgivare och samhälle för att utveckla och anpassa arbeten och arbetslivet till människors förmåga. Men regeringen har istället gått motsatt väg, genom att minska resurserna till Arbetsmiljöverket, lägga ned Arbetslivsinstitutet, minska kraven på arbetsgivarna och lägga över ansvaret för fortbildning och hälsa på den enskilde. När människor skadas eller dör i arbetsplatsolyckor händer det alltför ofta att polis och åklagare lägger ner undersökningen med följd att arbetsgivaren inte ställs till ansvar.
Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström har sagt att ”det är dags att avliva myten om att Sverige är bäst i världen på arbetsmiljöarbetet”. Det är tyvärr sant, men anledningen till det är regeringens försämringar. Hillevi Engström borde vara ärlig mot alla dem som dör, skadar sig på jobbet eller jobbar med värk varenda dag.
För att skapa trygga, säkra och utvecklade arbeten för våra medlemmar kräver LO och förbunden att:
- Regeringen tar arbetsmiljöarbetet på allvar och kraftigt ökar anslagen till Arbetsmiljöverkets inspektionsverksamhet och till föreskriftsarbetet.
FNs arbetsmarknadsorgan, ILO rekommenderar en inspektör per 10 000 anställda. Sverige har idag 0,62 inspektörer per 10 000 anställda.
- Arbetslivsforskningen ska utvecklas och stärkas. Det behövs ett sammanhållande organ som kan samla, överblicka och informera om arbetslivets forskning och dess behov samt förvalta, utveckla och analysera statistik inom området.
- Alla får tillgång till en partsgemensam, kvalitetssäkrad företagshälsovård som arbetar med förebyggande arbetsmiljöarbete. För att nå dit behövs bland annat centra med branschkunskap för företagshälsovården och särskilda insatser i branscher med många små företag.
- Samhällets statistik över arbetsrelaterad ohälsa måste visa verkligheten. Dagens bristande statistik ger beslutsfattarna en felaktig bild av läget.
- Skyddsombuden får den utbildning de har rätt till enligt lagar och avtal.
- Alla anställda får en grundläggande kunskap om arbetsmiljö.
- Arbetsgivarna ökar sin kunskap om arbetsmiljö.
- Arbetsgivarna ser till att det finns tillräcklig bemanning på arbetsplatserna.
- Arbetsmiljökunskap görs till ett obligatoriskt ämne i polisutbildningen.
Vad som nu krävs är en nationell kraftsamling på arbetsmiljöområdet. Alla ska ha rätt till en god arbetsmiljö och kunna avsluta ett långt yrkesverksamt liv med bibehållen fysisk och psykisk hälsa. Ingen ska behöva gå till arbetet och vara orolig för att inte komma hem igen.
Med tanke på vad som hänt de senaste åren finns det dock skäl att fråga sig om regeringen tar arbetsmiljöproblemen på allvar. Frågan är om den nu kan ta till sig de konstruktiva förslag till förbättringar som finns eller om man ska fortsätta att försvaga och försvåra arbetsmiljöarbetet.”
