Transport vill sätta press på EU under första maj
Till årets första maj-demonstrationer har Transport tagit fram en egen paroll, med krav på ett socialt protokoll i EU. Budskapet kan verka kryptiskt, men rör en djupt allvarlig fråga.
I början av mars publicerade LO och LO-förbunden tillsammans en debattartikel i Svenska Dagbladet. Upprinnelsen var eurokrisen. Kräftgången i Grekland, men också i länder som Italien, Spanien och Portugal.
Som de flesta vet vid det här laget är Grekland numera satt under något som kan liknas vid förmyndarskap. Genom hot om uteblivna lån och stödåtgärder har grekerna tvingats till radikala nedskärningar, besparingar och privatiseringar.
I EU enades pressade makthavare om nya stramare budgetregler för euroländerna. Tvångströjan fick namnet europakten. I den ingår stödfonder på uppåt 720 miljarder euro.
Sverige har ju inte infört euron och pakten borde egentligen inte beröra oss, kan man tycka. Trots det har både regeringspartierna och Socialdemokraterna gått ut med att Sverige bör ansluta sig. Motiveringen är främst att vi därmed skulle få insyn och inflytande.
Frågan om Europakten ska behandlas i riksdagen i slutet av maj. Det är med sikte på den omröstningen som Transport nu väljer att agera.
I förbundet är många kritiska till euron och till det faktum att Socialdemokraterna ställer sig bakom pakten. Förbundsordförande Lars Lindgren backar bandet. Ända till 1994, då svenska folket skulle ta ställning till om Sverige över huvud taget skulle gå med i EU:
– Inför folkomröstningen var vi skeptiska. Transport befarade lönedumpning och såg risken att vår arbetsrätt och våra kollektivavtal skulle urholkas. Alla sådana argument tillbakavisades. Både från vänster och höger.
– Politiker som Ulf Dinkelspiel, Börje Hörnlund och EU-kommissionär Pádraig Flynn gav uttryckligen löfte om att EU inte skulle tafsa på vår arbetsrätt eller våra kollektivavtal. Arbetsrätt, beskattning och löner påstods vara en nationell angelägenhet som unionen inte kunde lägga sig i.
Lindgren konstaterar att det inte tog många månader efter EU-inträdet innan molnen började torna upp sig. 2004 utvidgades unionen med tio nya länder. Folk i de forna östländerna fick sin frihet, men de gigantiska löneskillnaderna mellan unionens länder kom snabbt att skapa stora spänningar.
– Dörren öppnades på vid gavel för arbetskraftsinvandring, lönedumpning och grovt utnyttjande av människor. Vår svenska modell var inte anpassad för den utvecklingen, säger Lars Lindgren.
Det verkliga dråpslaget kom med Laval-domen. Nu stod det definitivt klart att de svenska kollektivavtalen och konflikträtten var något som EU kunde lägga sig i. I spåren kom en ny svensk lag, Lex Laval. Den tvingar facken att införa särskilda, avskalade kollektivavtal som ska gälla för arbetskraft som utländska företag stationerar i Sverige.
Lars Lindgren säger:
– De avtal våra medlemmar kämpat sig till med näbbar och klor måste vi i dag luckra upp!
Under våren blev europakten en fråga för LO:s styrelse. Hur skulle facket ställa sig? Transport argumenterade för ett nej och fick gehör. LO borde gå på tvärs mot Socialdemokraterna. Resultatet blev debattartikeln där LO-basen Wanja Lundby–Wedin och ledarna för de 14 förbunden slog fast att Euro-området visserligen behöver ett finanspolitiskt ramverk. Men. Pakten är alltför ensidigt inriktad på budgetdisciplin och saknar en tydlig plan för hur Europa ska kunna växa sig starkare ur krisen. LO ansåg att paktens regler inte bör skrivas in i EU:s ”grundlag”, alltså i fördraget. Om så ändå sker i framtiden, måste unionen infoga ett socialt protokoll, krävde LO.
Protokollet ska slå fast att fackliga rättigheter inte är underordnande EU:s ekonomiska friheter, som fri rörlighet för varor, tjänster och kapital. I debattartikeln skriver LO: ”Utan detta protokoll kommer LO inte kunna acceptera en sådan fördragsändring.” LO begär också att regeringen och riksdagen måste deklarera att Sverige ”inte på några villkor kommer att låta sig bindas av paktens regler….”
I diskussionerna kring Europakten såg det ut som om unionen skulle driva igenom den – vid sidan av fördraget. Då skulle fackföreningarna i Europa inte ha någon möjlighet att kräva ett socialt protokoll.
Men Martin Viredius, tredje vice ordförande i Transport, konstaterar att spelplanen har ändras. Det som hänt är att den tyska förvaltningsdomstolen slagit fast att stödfonderna som ingår i pakten strider mot EU:s nuvarande fördrag. Länderna har skrivit under på att inte ge varandra ekonomiskt stöd.
Om Europakten ska bli verklighet i unionen, krävs alltså en fördragsändring. Martin Viredius säger:
– Det är precis det ”tidsfönster” vi väntat på. Nu öppnas fördraget och plötsligt går det att kräva olika förändringar.
En förutsättning för fördragsändringar är att EU:s alla 27 länder enas och skriver på. Att det skulle ske kring ett socialt protokoll – dessutom i expressfart – är inte särskilt sannolikt.
Men Viredius och Lindgren menar att det ändå öppnar för möjligheten att Sverige kräver en egen särreglering. Ett protokoll som slår fast att de svenska kollektivavtalen inte ska kunna överprövas av EU-domstolen.
– Kom ihåg att både Danmark och England har krävt och fått liknande specialbestämmelser. För Sverige är kollektivavtalen en oerhört viktig fråga, säger Lars Lindgren.
Transport hoppas nu få gehör från de rödgröna i riksdagen. Skulle Sverigedemokraterna haka på är regeringspartierna i minoritet.
Transport har på nytt lyft frågan i LO:s styrelse. Gensvaret blev inte riktigt vad Lars Lindgren hoppats på:
– Diskussionen blev minst sagt het. Beslutet blev att bordlägga frågan till nästa styrelsemöte. Men Transport kommer hur som helst att driva kravet på ett socialt protokoll på första maj.
