Svårt för fackklubbar att få upp löner

Facket. Det är svårt att få till lokala löneökningar, säger ordförandena på tre stora fackklubbar.

Gruv- och hamnarbetare har en medellön som är klart högre än en genomsnittlig arbetarlön. Det är också två yrkesgrupper som har en tradition att förhandla upp lönerna lokalt.

Transportarbetarens genomgång av löneutvecklingen för några av Transportarbetareförbundet yrkesgrupper visar att en del grupper haft betydligt bättre löneutveckling än andra.

En av de arbetargrupper som haft bäst löneutveckling under den uppmätta tiden är Väktare och ordningsvakter. Med en 20-procentig ökning på sina löner under den uppmätta tidsperioden är de en av få arbetargrupper som klarat av att matcha tjänstemännens löneökningar.

Alexander Saviharju är ordförande för Avarn Securitys fackklubb i Stockholm. Han tror att löneökningen till stor del går att förklara med att efterfrågan på ordningsvakter har ökat i hela landet. De ligger i en högre lönegrupp än väktarna.

– Vi har det ganska svårt att generellt få upp alla löner. Vi har inte en kultur av det i branschen och det är ganska styrt av avtalens olika lönegrupper.

Fackklubben på Avarn har försökt jobba upp en struktur för olika typer av lönetillägg.

– Vi har försökt få ordning på vilka tillägg som finns och om någon ska ha lönetillägg ska det finnas i protokoll, med vilka uppgifter som är kopplade till det och varför man får det. Jag tror att om det är öppet och transparent vilka som får tillägg och varför vi har dem, är det lättare att kräva för andra.

Just nu är det brist på bevakningspersonal. Därför har fackklubben fått upp grundlönerna snabbare genom att knuffa upp nyanställd personal en lönegrupp direkt de genomgått provanställningen.

– Vi kan förhandla om såna saker och då blir det lite mer pengar i plånboken tidigare, säger Saviharju.

Linda Lööw, ordförande för Transports klubb på Postnord TPL i Jönköping, berättar att det är blankt nej när den lokala fackföreningen försöker få upp lönerna.

Transportavtalet har olika tariffer och en rörlig del som heter premiekompensation. Inte heller premiekompen lyckas facket förhandla om. Så var det inte tidigare. När det var Electrolux lager gällde IF Metalls teknikavtal och då fanns ett bonussystem och en sammanlagd lönepott som ofta hamnade över det centrala avtalet.

– Först kom företaget med en pott som var samma som det centrala avtalet men när vi hade förhandlat fram och tillbaka så fick vi alltid ut mellan 0,3 och 0,5 procentenheter över det centrala avtalet. Men nu går det inte. Det är verkligen svårförhandlat nu.

Linda Lööw tror att det har att göra med att mycket mer bestäms central i transportavtalet. Det är få klubbar som är så stora som hennes och har muskler att förhandla för sig själva. Inom industrin är det tvärtom. Där sköts den mesta förhandlingen lokalt.

– Det blir en helt annan relation mellan fack och arbetsgivare om vi har ett lokalt förhållande och förhandlar själva. man bygger relationer och upptäcker dessutom alla avtalsbrott som arbetsgivaren kan råka göra sig skyldig till. Det borde gå att få upp lönerna lite med lokala förhandlingar, men jag upplever att det är tvärstopp på arbetsgivarsidan.

– Det är en helt annan kultur än när vi hade teknikavtalet. Då konkurrerade arbetsplatserna om att vara en attraktiv arbetsgivare med bra lokala avtal och villkor.

Jouni Illikainen är klubbordförande på Götene Kyltransporter.

– Lokala överenskommelser har vi inte så mycket av. Företaget följer det som står i kollektivavtalet. Det vi har fått till är en ersättning som är lite högre för om man är under upplärning, det är lokalt överenskommet.

Klubben har funnits ett par år och Jouni lyfter samarbetet med lokalavdelningen som nödvändigt för att få det att fungera. Han tror inte att möjligheten att påverka lönerna lokalt ensamt skulle locka fler att engagera sig fackligt. Och just nu är det faktiskt det centrala avtalet som intresserar kollegorna.

– Många frågar vad som händer när det centrala avtalet går ut och jag kan bara svara att vi vet inte än. Men ingenting lär vara klart redan då.

– Jag tror att vi kan göra störst nytta som fackklubb genom att vara med och se till att alla får så bra arbetstider och schemaläggningar som möjligt, där har vi en stor utmaning sedan vi bytte ägare förra året, säger Jouni Illikainen.